Egentligen vet jag inte vad jag ska skriva, många andra skriver så bra och så mycket. Först tänkte jag inte alls kommentera mer än att lägga ut lite bilder och länkar, det finns inga ord, känns det som ...
Jag har följt inlägg och kommentarer på lokala tidningens bloggar, och det förvånar mig, och stör mig, hur litet engagemanget är hos vissa. Vad som också stör mig är de ilskna kommentarerna som uppstår, vi här uppe i lilla Sverige som lever i fred kan bli så uppretade på varandras åsikter att man blir mållös. När inte ens vi kan diskutera sakligt, hur kan vi då förvänta oss att andra ska kunna det.
En och annan håller envist fast vid att "Israel lämnat Gaza", ett påstående som jag personligen inte begriper varifrån det kommer, och det är klart att har man den övertygelsen så ser situationen helt annorlunda ut än vad den gör för oss andra. Hur man än vrider och vänder, vem som än har rätt eller fel, så kommer man aldrig ifrån att Israel har så ofantlig mycket mer resurser att tillgå än den Palestinska sidan, det är det som är det avgörande för mig. Är man väldigt stark måste man också vara väldigt snäll ... hm, något jag talat om i tidigare inlägg.
Jag är övertygad om att makten till förändring i Israel/Palestina-konflikten ligger hos Israel, just på grund av att dom har makten. Diskussionen om vems felet är och hur lösningen kan vara, kan hållas igång i oändlighet, men det är trots allt så att människor som inte tillåts så pass mycket frihet att dom har en möjlighet att försörja sig och skaffa mat för dagen, ja som till och med blir fråntagna sina hem, dom kommer att fortsätta svälta, fortsätta skrika och fortsätta sätta sin tilltro till den som räcker ut en hand till hjälp oavsett om de är politiker, FN-strykor eller så kallade terroristorganisationer. Ingen kan väl förvänta sig något annat, det vore enfaldigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar