Det trodde ni inte, mina trogna bloggläsare ...

... att jag skulle lägga in något med Jackson anknytning ??!!!

Men va tusan då, jag tänkte jag skulle leka lite mainstream ett tag, bara för att det är sommar ... men bara därför, och bara på kul!

Michael Jackson - Bad (Moonwalker Kids Version)

Jacko versus Iran?

Jag läste i min lokala morgontidning en kort artikel om situationen i Iran. Där står, jag citerar: "Enligt AFP ska Khatami bland annat ha sagt att de ledande "bråkmakarna" borde åtalas som "mohareb" (den som för krig mot Gud)." Nu när protesterna, åtminstone utåt sett verkar ha blivit lugnare, släpper också media sitt intresse och Irans ledare kan agera mer fritt, utan isnyn från omvärlden. Det var vad jag tänkte när jag läste artikeln. Nu kommer folk att åka in i fängelse och bli avrättade, utan att världen märker ett skit.

Lite senare går jag in på DN´s sida och konstaterar att nyheten om Iran hamnat långt ner i tablån, en viss nyligen avliden Amerikansk popartist tar upp den mesta platsen på DN´s första sida. Bland highlightsen på min startsida, där jag har bl.a. BBC news, Huffington Post och Al Jazeera, finns Iran inte ens med i rubrikerna, där handlar det om ... just det, en Amerikansk popartist som gått ur tiden, den globala uppvärmningen och bombdåden i Irak.

Jaha, jag fortsätter min uppstartsrunda vid datorn, och hamnar på Twitter och kollar in vad favoriterna nin haft för sig det senaste dygnet. Så här skriver Rob Sheridan: "Right now everyone in Iran's going "why the hell can't we get on Twitter?"" ... och så lägger han ut den här länken:
http://www.thedailybeast.com/blogs-and-stories/2009-06-26/will-michael-jackson-doom-iran/?cid=hp:mainpromo2

... anledningen är att Trending Topics på Twitter helt tagits över av skriverier om Michael Jackson, (hjälp jag skrev ut hans namn, såg ni!?) som ni förstår om ni läser artikeln under länken. Nu säger jag inte att jag nödvändigtvis håller med om allt som står där, men jag tycker det är något att fundera på. Rob Sheridan tycker att det är viktigare för Iranierna att komma ut genom Twitter, eftersom det tycks vara deras enda kontakt med världen utanför sitt hemland, än att folk som sörjer Jacko ska ta upp all plats. Kan lätt hålla med honom där, typ. I Iran avrättar dom människor som uttrycker sin åsikt, popartister som dör av medicinöverdoser berör tydligen starkare, det är så världen och människorna är helt enkelt.

Min egen story då, vad jag själv personligen ville uttrycka var att jag fick en känsla av att det finns människor där ute som reflekterar och reagerar precis som jag, jag hann bara tänka tanken, fixa lite kaffe, ta en tur in på toa, plinga på datorn ... och där finns dom ute i cyberverkligheten med all sin frustration, sin rädsla och sin ilska över orättfärdigheter och mänskligt förfall. Det finns också många som är styrda av rubrikerna, som följer den allmänna strömmen och inte tänker efter, precis så som det verkligen ser ut, i verkliga livet. Internet ... en spegel eller en verklighet?

Vem är det som har makten över all information vi får? Säg mig det. Hur viktig är inte internet som objektiv källa, där jag har möjlighet att gå förbi Dagens Nyheter och BBC news och utforska vad ocensurerade vanliga människor tänker och tycker. Visserligen krävs en del ansträngning från min sida, men jag har ändå möjligheten.

Hotet mot yttrandefriheten, ta och fundera på vad det är. Och visst, undrar om det är tillfälligheter som avgör vilka artister man väljer att lyssna till.

... vem bryr sig.

Idag ska jag skriva att 13 människor dog i ett bombattentat i Bagdad igår, och 70 människor dog för två dagar sedan av en bomb i ett grönsaksstånd på en marknad i samma stad. Jag ska skriva att i Bagua i Peru blev 70 personer dödade när polisen försökte mota bort männskor som protesterade mot att gruvindustrin förstör deras djungel. I Iran har idag väktarrådet uttalat sig och påstår med bestämdhet att inget valfusk förekommit i de demokratiska val som nyligen hållits i landet.

I Sverige dör ca 145 ungdomar varje år p.g.a. självmord, och i trafiken omkommer ungefär 450 människor per år. Jag skulle kunna gå igenom varje land i hela världen och hitta katastrofer och mänskligt lidande, men jag gör inte det nu, jag vill bara markera att idag är det så j***a jobbigt att sätta på radion, det är en aning tjatigt där just nu, tycker jag, inte alls nån vidare thriller ...

Ja va tusan! Jag vet att Elvis är död, och John Lennon, Brian Jones, Jack Kerouac och Janis Joplin ... när vissa kända personer lever så beskrivs dom som elaka, själviska och en aning galna, men när dom sendan dör blir dom näst intill helgon. ... och min ungdomsvän dog av överdos när hon var 24 år, och min före detta pojkvän föll av ett tåg och bröt nacken när han var 21.

"Men, vem bryr sig ... musiken finns ju kvar", som min kloka 12-åring uttryckte det i morse, och till lunch åt hon en passionsfruktglass.

billigt utan kött

Från Köttfri måndag till Cheap Monday ... jeansen påminner en aning om mina egna gamla nötta, som blivtit väldigt cheap snudd på helt gratis efter någon tioårsperiod. Grabbarna på Cheap Monday Design har klart bättre symaskiner än min, kan jag säga, ett antal nålar for iväg innan mina blev klara ... och ett antal svordomar också för den delen. Så betänk nu vänner, reta inte längre mig för mina luftiga 501:or, jag säljer dom i alla fall inte!!!

... och kolla in den här sneakers varianten! Finge jag tag i ett par såna skulle tonårsdottern antingen sno dom eller så flytta hemifrån och låtsas att hon inte känner mig, jag lovar!! ... av avundssjuka menar jag. ;-)

No fat cow

När jag lagt in YouTube klippet nedan kom jag plötsligt på att det är den 18 juni idag, just det, Paul McCartney fyller 67 år.

Så då bestämde jag mig för att utvidga dagens inägg lite och påpeka just det, om nu någon kan vara intresserad.

Jag vet inte vad jag ska skriva om det som händer i Iran, när så många olika rapporter och varierande åsikter om vad som egentligen är på gång där nere figurerar så blir jag bara snurrig. Helt klart är ju i alla fall att det händer saker, och att Khamenei har makt och att han glädjer sig över valresultatet. Att det förekommit fusk är också helt klart. Vem folket egentligen vill ha som ledare verkar ganska oklart. Ingen som inte är där kan veta vad som händer, kanske inte ens det. Någon nämnde att situationen liknar den som var strax innan Shahen lämnade landet ... minns inte när det var riktigt, slutet av 70-talet? Någon sa också att massmedias falska bild av landet Iran driver på protesterna och får omvärlden att reagera starkt, t.ex. alla på Twitter, som jag nämnde i ett tidigare inlägg.

Det är väl så, när saker och ting mörkläggs sprids en hel massa mer eller mindre sanna nyheter. Om en väldigt trevlig och viktig förening som jag tillhör har det också spridits rykten, någon sade sig veta att föreningen var splittrad och att osämja uppstått, vi berörda hade inte en aning om vad vi själva höll på med tydligen, men dom utanför visste inte men var nyfikna så dom nästan sprack, därav det intressanta ryktet. Alltså psykologiska fenomen i stort och smått ...

Därför väljer nu alltså jag att skriva ett inlägg om Paul McCartneys födelsedag!, mycket enklare och mycket mer oprovocerande än både, Iran, Aung San Suu Kyi, Korea, Obamas falnande popularitet eller problemen i Peru ... som förresten påstås ha löst sig...??? Det undrar jag om det stämmer.

Och slå ett slag mot kött komsumtionen lyckade jag göra nu också!! Ät mindre kött!! ...helst inget. ;-)

Support MFM launch

Twitterpower 3

I Iran är det rikigt stökigt nu, efter att Ahmedinejad vunnit valet och många är missnöjda och besvikna. Jag minns under förra veckan när bl.a. Cecilia Udéen på P1 rapporterade om karnevalsstämmning på gatorna i Teheran, förväntningarna måste varit enorma, hon berättade att folk var ute på gatorna hela natten, något som inte varit tänkbart sedan decennier tillbaka.

På YouTube kunde man se Mousavi berätta att det fanns seriösa planer på att förbättra kontakterna med bl.a. USA, att samtal skulle påbörjas inom snar framtid, det lät oerhört positivt och alldeles för bra för att vara sant. Såklart det kommer besvikelse nu, Mousavi stod tydligen för någon slags förnyelse, men om man läser Esbatis kommentarer så var det inte alls så självklart, så är skillnaderna mellan "den goda och den onda" inte alls tydlig.

http://esbati.blogspot.com/2009/06/fuskprat-och-perspektiv-pa-det-iranska.html


Den här länken med bilder från Iran hittade jag på Rob Sheridans Twitter. Sheridan som egentligen är konstnär och senaste åren jobbat med design till alla NIN´s skivkonvolut m.m., lägger ut information om händelserna i Iran blandat med skojiga klipp på fantasieggande företeelser som en gigantisk robot i Tokyo eller en ännu mer gigantiska marionetter utanför katedralen i Nantes och Tamar Levine´s romantiska och lite obehagliga fotografier.

http://www.boston.com/bigpicture/2009/06/irans_disputed_election.html


Twitter har blivit en aktuell källa för att snabbt få nyheter och reaktioner om vad som händer runt om i världen, dom flesta användare tycks vara amerikaner, varför man bör läsa kommentarer och tweets med viss urskiljning. Man reagerar starkt på valet i Iran, man reagerar på flygkrascher, man reagerar på Sotomayor till högsta domstolen och på Sarah Palins klädsel ... man reagerar inte på händelserna i Peru och man nämner nästan ingenting om Israel/Palestina-problemet.

Nyss läste jag i DN att Twitter t.o.m. backar upp och stödjer Iranska motståndsrörelsen, som det kallas, alltså dom som står i opposiotion mot Ahmedinejad, dom har Twitter som enda kommuniktionen med yttervärlden, ett sätt att få ut vittnens beskrivning om vad som egentligen händer i landet. Vissa påstår att det genomförts en stadskupp, valfusk, hjälp, vad som helst sker i mediernas värld, det är väl troligt att vi som inte lever i landet fått en bild som inte riktigt stämmer, folket i Iran är kanske nöjda med sin president, vad är det som säger att Mousavi skulle bli ett dugg bättre. Sen är det ju trots allt amerikaner som är Twitter, det får man inte glömma, ursäkta alla trevliga och välartade medmänniskor i "the american dream" world.

Nine Inch Nails - Me, I'm Not live in Europe, August 2007 from Nine Inch Nails on Vimeo.

tillgänglighet för alla, överallt

Nu sitter jag och slöläser skvaller, och annat, på Twitter. Skrev en fånig tweet om "redbull", skyller på att det är lördag trots allt. Noterar, via Trending Topics att det är bråk nere i Teheran, efter Ahmedinejads jordskredsseger. Jag har lite svårt att ta ställning där, men nog hörde jag hans opponent i en intervju säga att han trodde på vänskapliga samtal med USA ganska snart i framtiden, och i så fall är det ett trist valresultat. Undrar hur mycket makt presidenten egentligen har i det landet, sharialagarna genomsyrar ju ändå hela samhället.

Idag gick jag med i Tillgänglighetsmarschen i Norrköping. Det kändes viktigt, även om det inte är direkt den målgruppens rättigheter och livskvalite jag i första hand vill kämpa för så har alla sorters handikapp ett släktskap och jag tycker definitivt att vi borde hålla ihop. Tyvärr var inte deltagarna så många, knappt hundra stycken uppdelade på grannkommunerna Linköping och Norrköping, så nog var det i sämsta laget kan jag tycka.

Marschen för tillgänglighet vill att otillgänglighet enligt svensk lag skall anses vara diskriminering av personer med funktionshinder. Det skulle ställa väldigt höga krav på alla näringsidkare, tänk bara alla uteserveringar som poppar upp sommartid, reklamplakat, stolar o bord, blomarrangemang och dylikt. Allt detta står i vägen för den som ser illa eller den som är rullstolsburen. Jag tycker det är en lång väg kvar innan vårt samhälle är tillgängligt för alla, t.o.m. kan det vara hopplöst att nå hela vägen och frågan är också om vi vill eller måste gå hela vägen, det viktiga är att problemen blir väl kända och att alla gör det bästa dom kan för att framkomlighetsmiljön ska bli bättre.

Jag noterar ganska snart att vårt förbund RSMH inte finns med bland dom organisationer som står bakom marschen, undrar vad det beror på. Anser vi oss inte tillhöra gruppen funktionshindrade? ... eller är vi diskriminerade? Jag tycker att om något av dom alternativen stämmer så är det katastorfalt illa. Psykisk funktionsnedsättning kan ju i princip göra hela samhället otillgängligt, och hur hittar man lösningar då?

Det är enkelt att bygga ramper och konstruera dörrar och rum på speciella sätt, det är enkelt att uppfinna telefonteknik för både döva och blinda, och annan diverse tekniskt utrustning som kan behövas, visserligen kostar det pengar men det är möjligt att hitta lösningar ... om man vill.
Hur hjälper man en person som får ångest av att gå ut genom dörren eller kliva på en buss?! Hur underlättar man för en person som behöver gå till läkare men som inte vågar gå in genom dörren till sjukhuset...eller som inte vågar anmäla sig i receptionen? Det finns många med psykisk funktionsnedsättning som inte klarar av att köpa sin mat eller sina kläder, är det diskriminering eller är det en kränkning, och hur i alla tider löser man såna problem?

Här handlar det inte om att bygga bort hinder med handkraft, här handlar det om bemötande, kunskap, personligt engagemang, som det ju alltid iofs gör när det gäller personer med funktionsnedsättning, men här är dom sakerna väldigt grundläggande och faktiskt en grundförutsättning för att kunna ge hjälp och stöd, och för att kunna göra samhället mer tillgängligt för den målgruppen. Ingen lätt sak.

Kan vårt samhälle bli tillgängligt för alla, eller med alla menas kanske alla utom dom med psykisk funktionsnedsättning. Jag hoppas förstås att det inte är så ... men vidare troligt är det inte.

aaarghh ... :´(

Äsch nä ja såhär alltså ... : Valet i Iran! Situationen i Peru! Studenternas framtidstro! Trent´s problem på Twitter! Vädret?! Sommarlovsångest! NordKorea och FN, och Ryssland och Kina??! Twitterkonferansen i NY! ... och så har jag ont i ryggen och det är fredagskväll och bara skit på TV!
Med andra ord ... Bloggångest!

Tillgänglighet

http://www.vansterpartiet.se/index.php?option=com_content&view=article&id=2298:-torbjoern-bjoerlund-v-deltar-i-tillgaenglighetsmarschen-i-norrkoeping-&catid=294:funktionshindrade&Itemid=246

Bansky at Bristol museum

fiasko

Jonas Sjöstedt skriver om meningslösheten i att våga vägra rösta! Klicka på "fiasko", rubriken.

Rage in Peru

Under en tid har jag mentalt jobbat på ett inlägg om Peru, tanken väcktes nån gång i vintras när jag hade en period med google maps, och reste runt i världen. Man kan inte hålla på med google maps för mycket, det blir lätt ett beroende som får ryggont till följd, men lite då och då roar jag mig med att hoppa ner i nå´n stad någonstans och snurra runt på gatorna. Från just Peru finns inte så mycket fotograferat än, men av någon anledning hittade jag dit, jag hittade Machu Picchu, och blev mystiskt tagen. ;-)

Sen såg jag ett videoklipp med Rage Against the Machine, där dom tog ställning för just Sendero Luminoso, gerillan, och sjöng om landets kritiska politiska situation i låten Bombtrack. Då vakande såklart intresset ännu mer, Tom Morello och Boots Riley(fd RATM gitarr o sång), heter just nu Street Sweeper Social Club, och turnerar ihop med NIN och Jane´s, revolutionärt stuk a la USA verkar det som. :-)

Det är en aning turbulent i Peru just nu, och som vanligt handlar det om att folk med makt vill tjäna pengar och att vanliga människor får sin närmiljö förstörd.
Jag far omkring på nästan alla internets sidor om Peru, inser att jag inte vet mycket om det landet, mer än att jag känner till ett par turistattraktioner och minns en marxistisk gerilla som hette Sendero Luminoso. Nu har jag bestämt mig för att följa händelserna i Peru ett tag, få se om jag lyckas.

Presidenten Alan Garcia vill att utländska bolag skall kunna utnyttja naturtillgångarna i landet, i staden Bagua i norra Peru har dom boende protesterat och barrikaderat vägar och demonstrerat. Militären har svarat med att skingra protestanterna med våld, kulspruteeld från helikopter fantasifullt nog. Många har dödats, både vanliga peruaner och militärer. Rena blodbadet, skogen brinner av blod säger en del reportage.

Invånarna vill inte att deras miljö, dom värdefulla regnskogarna skall förstöras, men det handlar också om att inkomsterna och arbetstillfällena som trots allt blir borde gå till folket och inte till utländska bolag, eller eventuellt till presidenten då, som man kan misstänka. Nu har jag som sagt inte överdrivet goda bakgrundskunskaper om det här. Jag har för mig att presidenten trots allt fick sin makt via demokratiska val, men jag kan missta mig.

Den som läser det här och som vet mer, tillför gärna din kunskap genom att kommentera. Kommentera gärna ändå också!!

Le Scaphandrier passe devant la Cathédrale de Nantes

NIN: "Lights In The Sky" live from on stage, Austin 5.12.09 [HD] from Nine Inch Nails on Vimeo.

Valet den 7:e juni del 4

En chans till, till den som ännu inte bestämt sig och tänker vänster:

http://esbati.blogspot.com/2009/06/las-garna-den-har-texten-den.html

EU - Hans Linde (v)

PP here we come!

Äh nu jävlar! Nu är mitt tredje försök att visa Bruno-showen också borttagen!! Hahaha ... vad ska man säga. Snart blir jag också PP !! Tusan också!
Kolla in det här istället då: (om nu det funkar...?)

http://www.mtv.com/videos/movie-trailers/393364/br252no.jhtml

fickor som fickor ...

x

En gång i tiden, ganska långt tillbaka i tiden, insåg jag meningslösheten i att gå in och leta kläder i damklädesbutiker. Jag är en person som vill att kläder ska fungera, vara lätta att sköta, kännas bekväma och såklart se skapligt bra ut, det gör inte kläder i damklädesbutiker. Kan väl hända att man hittar något som ser snyggt ut ibland, och jag måste förstås erkänna att herrkläder funkar mycket dåligt i vissa lägen, alltså om man är kvinna och har vissa kroppsdelar som herrar inte har, men för det mesta är damkläder designade för att få damen att se vacker ut, endast för att se vacker ut.

T.ex. har jag retat mig på att jackor, byxor och framförallt kjolar, aldrig har fickor, och om dom har fickor så är dom i regel små och odugliga, sitter där mest för syns skull. Följdaktligen susade jag i min ungdom omkring i militärklädesliknande brallor, säckiga och med mycket fickor, och liknade nån slags female Che Guevara-typ, inte undra på att killarna for all världens väg, och jag inte kunde fatta varför. Ett tag hade jag t.o.m. nån uniformsliknande mössa med skärm, som jag inhandlat på nåt militärt lager, f.d. ÖB kanske, mannen jag tillslut gifte mig med sa att jag såg ut som en gerillasoldat i den där mössan.

Det var 15 år sedan, nu ser jag inte ut så, men jag har fortfarande bruna kängor på vintern, och på sommarn ... hrmf, för varför skor ska ha höga klackar det har jag heller inte riktigt förstått. Det där med att handla kläder är nuförtiden bland det värsta jag vet, får panik bara jag tänker tanken, och eftersom jag undvikit det i så många år hade jag råkat glömma bort det där med att damklädesbutiker är så odugliga när jag i förra veckan gick in i en dambutik och provade ett par brallor. Saken var den att det var snudd på panik, jag äger bara ett par byxor och det hade blivit sommar och överdrivet varmt, jag måste ha ett par byxor.

Faktiskt så hittade jag ett par, rätt så snygga, sköna, enkla i bomull med massor av bra fickor, t.o.m dragkedjefickor, och det var i en dambutik. Just det, det var i en dambutik jag köpte dom, och såna butiker är luriga och det hade jag glömt bort. När jag kom hem lossnade knappen till gylfen och for iväg över golvet, knäppningen var åt fel håll så jag fick träla som en bäng innan jag fick byxorna knäppta, och när jag skulle plocka ner telefonen och lite prylar i fickan så fanns där inga fickor!! Bogus! Shit! Dragkedjorna var fejk, det fanns inga fickor, bara dragkedjor. Ni fattar vad jag menar med att damkläder är rena lurendrejeriet. Vad tusan ska man med dragkedjor till om det inte finns fickor under, typisk damkläder, skall alltid bara se ut, aldrig vara. Vilken värld man lever i, undrar om alla herrar fattar hur jobbigt det här är.

Min kompis undrade varför jag inte kollade, kanske är hon mer van vid damkläder än vad jag är, aldrig kunde jag väl tro att man kunde komma på tanken. Det var säkert därför brallorna var dyra också, för att dom hade extra utsmyckning ... :-S.

Nu vill jag komma till bilden på det flotta dékolletaget ovan, dom tuttarna tillhör Dita von Teese, Yay! Hon kom nämligen på att det behövdes förvaringsutrymmen även i damkläder, så hennes villiga designers fixade till det på stört. Den praktiska läppstiftsfickan! Voila! Bara man är rik och berömd kan man ordna det mesta.

Kina och svensk diktatur

Idag är det 20 år sedan studenterna slogs ner på Himmelska Fridens torg i Peking, man kan läsa om hur kinesiska myndigheter blockerar klipp på YouTube och inför censur på Google, Twitter och Facebook. Kinas regering stänger alla möjligheter för människor att kommunicera med omvärlden via nätet, och det är än värre just nu, den 4 juni finns helt enkelt inte i Kina.

Samtidigt står vi här i det så kallat fria Europa inför ett parlamentsval, vi tycker att EU är odemokratiskt och styrs av en maktfullkomlig elit ... nåja, kanske inte alla av oss men jag tycker det och likaså många av mina vänner. Jag läser ett excellent uttalande av en inbiten EU-kritiker där även vårt lands styre och demokratiska system kritiseras, och visst, allt kan bli bättre, och visst har vi också en politikerelit som lyssnar mer på varandra än på folket.

Vi är bortskämda med att kunna tala fritt, klä oss hur vi vill, äta vad vi vill. Vi har sjukförsäkring och a-kassa, vi har fria val och allt är frid och fröjd, faktiskt, om vi gör en global jämförelse. Så hur kan jag då klaga när jag blir arbetslös och min ekonomi hamnar i en enda oreda, hur kan jag klaga över att jag får betala 50:- mer för ett läkarbesök än tidigare, hur kan jag klaga när försäkringskassan säger att "jag är inte sjuk längre" trots att jag känner mig sjuk.

Förväntningarna. Vi förväntar oss att bli bemötta väl och att våra försäkringar skall betalas ut. En kinesisk arbetslös medborgare förväntar sig ingenting, inte ens att ha mat på bordet varje dag, för den personen lever vi i himmelriket ... så hur kan vi då klaga? ... och påstå att vi har en skenbar demokrati, är inte det uppenbara lyxproblem?

Men grejen är den att vi här i Sverige vi ska leva i ett rikt land, både som arbetslösa och sjukskrivna, som sjukpensionärer eller som handikappade. Vi kan inte jämföra oss med varken kinesen, etiopiern eller amerikanen, vi bor här i vårt land och här är människor rika och kläderna är dyra och maten och hyran kostar skjortan. Socialt förväntas vi kunna gå på bio eller ta en fika med vännerna, vi förväntas delta i samkväm och fester. I ett rikt land som vårt får jag betala en femtedel av vad jag har att spendera under en månad för ett par Nudie jeans, kostnaden för att ta en fika med kompisarna skulle räcka till mat i nästan en hel vecka. Det beror på att i vårt land har folk pengar, därför lever den som varit arbetslös en tid eller den som varit långtidssjuk i ett helt annat land, alldeles intill det vanliga.

Om jag levde i Kina med min sjukersättning skulle jag förmodligen leva som en prins, om jag vore man då, och vore jag i Dayton Ohio skulle jag kanske kunna köpa mig flera par Converse sneakers (vad jag nu skulle med dom till?). Frågan jag vill ställa är i hur stort perspektiv vi bör förhålla oss, när är det egentligen relevant att klaga, var och när och hur blir ett problem ett lyxproblem? Visst, jag tycker att EU är ett odemokratiskt tänkande, men Kina är en diktatur och amerikanerna har varken sjukförsäkring eller sjukvård värd namnet.

Psykiatrivården i vårt land är bara skit, en hierarkisk soppa där alla missförhållanden sopas undan, om man däremot får hjärtproblem blir man minutiöst väl omhändertagen och personal och läkare är fantastiskt trevliga. Vad är kostnaden för att få ett nytt hjärta eller en bypass operation, och vad är kostnaden för att ge en deprimerad människa samtalsterapi, man undrar bara. Igår pratade jag med en person som jobbar aktivt för ett bättre bemötande gentemot patienter i psykiatriskt vård. Han berättade att läkarna skrivit ett protestbrev för dom blev kränkta av att behöva gå en kurs i bemötande. Undar hur dom skulle klara en tvångsintagning, där man bara får tillgång till papper och penna en timme om dagen.

Äsch nu tappade jag visst tråden lite här ... men det handlar fortfarande om jämförelser och perspektiv, det ser ni väl, var tar det slut ... och hur ska vi förhålla oss. Min kompis tycket det bästa är att protestera genom att inte delta, jag tänker Eu-valet nu, men jag tycker det är bättre att delta och förändra inifrån, såvida man inte är psykpatient förstås ... för då är ens röst inte värd nåt och man riskerar att bli inlåst och förlora kontakten med omvärlden, är inte det en form av diktatur ... jag pratar svensk sjukvård nu, bara så ni vet.

nytt försök, fan den som ger sig ...

Här kan ni se klippet med Bruno och Eminem.
http://www.thebrunomovie.com/featured/bruno-crashes-mtv-movie-awards/

... man får se hur länge.

http://www.dn.se/kultur-noje/friheten-krymper-pa-internet-1.827300

! ! !

Eftersom dom tydligen tar bort klippen ett efter ett, shit! YouTube!, så postar jag ett till, få se hur länge det ligger kvar... ???!!! Ska det fortsätta såhär är det ju lika bra att sluta blogga!!

(note: Äsch nu funkar inte det här heller!! Vad är det egentligen frågan om, jag blir galen ... hoppas ni hann se. Vad ska jag göra Hannes ....?, det här är bara botten, ska det fortsätta såhär?)

Bruno 69 Eminem Face MTV AWARDS 2009

:-D

Hallå, hoppas ingen tar illa upp av det här. Nu måste jag bara få en kommentar från lady Erica af N..... please ... ? Hjälp, länge sedan jag fick such a good laugh!! :-D
Lav ya´ Bruno!
(no hard feelings mr Eminem, this is not about you)

... och vad tror ni var på Twitter Trending Topics idag då?

2009 MTV Movie Awards - Bruno vs Eminem (HD)