underliga funderingar

Det finns mänskligt beteende som ibland slår till utan förvarning, man blir knuffad och hotad, omedveten om att man överhuvudtaget utgjort ett hot. Det har väl att göra med mänsklighetens varande kan jag tänka mig, artens bestånd och överlevnad, någonting nedärvt sedan årtusenden tillbaka.

Det finns människor som njuter av att se andra misslyckas och som tar sig fördelar på andras bekostnad. Vi ser det i vår vardag, bland arbetskamrater och t.o.m. i våra familjer, vi ser det i samhället där ofördelaktiga sanningar med liv och lust grävs fram för att trycka ner och försöka härska över personer som stigit i karriären. Vi ser det i världen, där människors närmiljö utsugs för att andra ska få ett liv i överflöd och konsumtion, som som vi egentligen inte behöver och som inte gör oss lyckligare. I evighet drar vi med oss denna obotliga livsnödvändighet att hela tiden ha rätt, varför måste vi hela tiden bli erkända i rätt sammanhang?

Visst, beröm leder framåt, det finns inget som ger ett barn så bra självförtroende som beröm, men insikten om att jag kanske inte får det från det håll jag förväntat mig, utan måste vara öppen för möjligheter från alla håll, har faktiskt i alla fall gjort mig en aning lugnare i sinnet. Eftersom livet aldrig blir så som man tänkt sig, kan en sådan insikt vara oändligt värdefull, synd bara, att så få av oss har den. Det här resonemanget vill peka på att allt har ett värde, alla möten har betydelse, det man tror är ett misslyckande kan vara en möjlighet, det är bara så otrooooligt svårt att se öppningarna när man sitter mitt i skeenden, man ser dom ofta först efteråt.

Vi för ständigt en tuff och hård kamp om det egna, och då handlar det mest om våra ägodelar, vår konsumtion, materiell trygghet, våra barn, vår familjs anseende och vår frihet. Väldigt sällan handlar det om vår inre frid och vårt mentala tillstånd av välbefinnande, jag menar lycka kanske, beständig lycka, sådan man inte kan köpa eller erhålla med våld, utan sådan lycka man skaffar sig genom insikt och självmedvetenhet. Det är konstigt vet ni, när man snackar om sån´t tycker folk man är djup och underlig, dom vill helst byta samtalsämne, men när det gäller materialisktiska ting kan man kämpa på liv och död och ha väldigt bestämda åsikter om rätt och fel.