svarslös???

Vi har förväntningar på oss som medborgare, det tycker jag, att sätta oss in i viktiga samhällsfrågor, reagera på orättfärdighet, delta i demokratiska val, att i viss mån följa rikets lagar och förordningar, att inte försätta andra människor i fara och rent allmänt uppträda på ett sätt så man kan ta ansvar för sina handlingar.

Vi gör våra val under någorlunda fria former, har vi inte lust att konsumera märkeskläder så går vi till second-hand, vi kan titta på fotbolls-VM och tycka att nyhetsrapportering är trist, vi kan rösta på vilket parti vi vill (även om det ibland blir lite gny), vi kan välja vinterdäck eller dubbdäck, vi kan gå med i Pridefestivalen, vi kan ha svenska flaggan på balkongen, om vi vill tänka på miljön kan vi köpa kravmärkta varor, vi kan reta oss på Janne Josefsson eller Maud, eller båda delarna och vi kan tycka att Reinfeldt ser ut som Alfons Åberg men inte är lika klok som han. Jag kan fortsätta och göra den här listan väldigt lång, men det väljer jag att inte göra för det tror jag skulle bli trist...

Dom flesta av våra val blir källor till diskussioner och kanske får vi ibland kritik för dom, men det hör till det allmänna flödet i mediakulturen och i våra liv, så vi gormar en stund och sen går vi vidare, gör nya val och reflekterar sällan över det som var.

Men det finns ett par saker som upptar människors intresse lite mer än det jag nämnt ovan, sådana val som man i oändlighet tycks få kämpa för på liv och död, som omgivningen alltid har problem med att acceptera, som kräver ytterligt starka argument för att försvara, nämligen om man vägrar äta kött, om man föredrar ett liv utan alkohol och om man inte är intresserad av Melodifestivalen.

... och jag har verkligen inget svar på varför det är så.

(kommentarer uppmuntras!!!)