Tro

Ofta möts man av människor som spelar med andra regler än man själv, det har jag inget emot, om det gör dom lyckliga och om jag slipper spela med. Ofta möter man också människor som spelar med regler som dom inte känner till ordentligt, som dom inte har förmåga att använda, det kan jag vända mig emot, med det är trots allt dom själva som måste ta ansvar för sitt handlande.

Vissa regler anses mer eftersträvansvärda än andra, det kan jag personligen ibland ha svårt att inse, då dom reglerna oftas ställer väldigt höga krav på person, vad gäller förmåga att bortse från andras behov och leva med tunnelseende, det vill man ju inte som människa. Jag vill i alla fall se en helhet och få en förståelse för livet och dess tvära kast, jag vill ha vänner inte kombatanter omkring mig, med andra ord vill jag leva i ett sammanhang och känna mening med mitt liv, varför skulle det vara något att inte sträva efter.

Många människor är övertygade om att dom lever i ett sammanhang, men tillhör hela tiden ett utanförskap, dessa har problem med sin självbild. Många är också helt säkra på att dom står utanför gemenskapen, men kan plötsligt inse att dom tillhör en stor grupp individer som vägrat låta sig inlämmas i regelverket, och kan finna samhörighet där dom minst anar. Har dom också en dålig självbild månne..

Ibland kommer förutsättningarna flygande rakt emot oss, vi vet bara inte hur vi ska fånga dom. Ibland flyger möjligheterna iväg, och vi jagar och jagar tills vi stupar och bränner ut oss. För vissa serveras förmåner utan motprestation, som en livets gåva, som en present på sängen tillsammans med det rostade brödet.

Vi drabbas hela tiden av varandra, vi snackar och spelar med, vi käftar emot och vi strider för vår rätt. Det är ganska svårt att se, från sidan av alltihopa, att det skulle vara oss olika förunnat att förfoga över olika regler, det måste ju i grund och botten handla om samma sak, för oss alla, vill jag tro.