Den här texten skrev jag under en period nu i vintras, då jag hade en vän som var intagen på psykiatriska avdelningen enligt LPT, dvs lagen om tvångsvård. Till min vän:
Det finns sammanhang då din rätt till din sanning sätts ur spel, det
finns liv som ödelagts av vanhedrande närmanden, det finns ibland
en makt som tar sig an din inre frihet och mosar den till intighet.
Var är sedan du, sökandet pågår och den hopplösa insikten att du
inte längre finns, föder ett annat slags liv, det som byggts på
maktens villkor, där din illusion ägs av en annan, en någon, och du är
reducerad till en oformlig lermassa.
Men fortfarande lever du ditt till synes liv i ett scenario bland andra,
är du stark nog att övervinna lerans lusta till förintelse, när du har
smaken av hat i dina andetag och en skamlig vilja att hämnas
förnedringen.
När hoppet är försvagat ser du hela omvärlden som din fiende, när
hoppet är i fas med styrkan härskar ett minne av svek.
. . . .
Vem avgör sanningen. Var går gränsen där din sanning stöps om och
blir en lögn. Hur ser vi en sanning eller ett liv i själen, utan egentliga
möten, och vem har rätten att göra sig till tolk över din illusion.
(Tröttpunktnu)
http://www.trottpunktnu.blogspot.com/
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar