B versus A

Det finns en hel del nu, att oroa sig för i det svenska samhället. Det blir allt dyrare att leva och många människor hamnar i personlig kris, p.g.a. arbetslöshet, kvalitetsförsämringar inom vården, den hårdnande och tuffa attityden från myndigheter, hyresvärdar och kommuntjänstemän, och den obeskrivliga känslan av att inte kunna påverka sin situation ger sig tillkänna. En ny grupp utkristalliserar sig bland Sverigens medborgare, något liknande ett B-lag som står utanför vårt trygga, så kallade, solidariska samhälle, en grupp som växer och växer, men som av någon anledning inte syns? ... och inte hörs. När dom ropar är alla andra tysta och vänder ryggen till, för hur B-personer mår är inte intressant, dom klarar vi andra oss utan, B behövs inte, A klarar sig själva.

Men det är inte riktigt sant, för det finns också individer som står och balanserar på gränsen till personlig kris, på ett jobb där dom vantrivs, eller i en familjesituation som känns otillfredsställande, med ett självförtroende gravt försvagat. För dessa individer behövs B-personer, dom är nämligen ett bevis på att det finns dom som har det sämre, dom som misslyckats mer, dom som verkligen är losers och där tänker i alla fall inte dessa individer hamna för det är det absolut lägsta, om inte lägre, och det känns riktigt skönt det ... att man i alla fall inte är där. Man kan t.o.m. passa på att kränka dom små stackarna och trampa lite på dom, kanske skrämma upp dom lite, för att verkligen få känna sig viktig en stund. Ingen fara i det faktiskt, om en loser klagar är det ändå ingen som lyssnar.

Alltså, jag har varken lust eller ork att bry mig, ifall en elev på Konstfack sprejar ner en tunnelbanevagn med svart färg, det är väl bara att låta honom betala kalaset då, och sen är det bra. Han hade i alla fall en himla tur som kom ut i media med sitt tilltag, och fick en examen. Hahaha...visste ni att det startats en grupp på Facebook: "Inga mer pengar till Konstfack", jag höll på att skratta ihjäl mig när jag läste vem som startat den, den grabben han har inte mycket väsentligt att fundera över, ägnar sig uteslutande åt lyxproblem och sånt som skapar rubriker. Har han inte mat för dagen så går han väl hem till mamma (gu va elakt va??) ...hm, tyvärr verkar han lyckas också, Facebook-gruppen fylldes tydligen på förskräckligt snabbt, dags att ta sig en funderare på varför medborgare!

Undrar hur många kontainrar som brinner inatt, och undrar hur många tunnelbanevagnar som klottras varje dag, varje timme, ja varje minut? Men jag håller ändå inte med kulturministern, graffiti kan visst vara konst, så det så!
... men det är ju vad jag tycker och jag vet inte om det räknas.