Jag hör någon säga att Aftonbladets läsare idag bryr sig mer om Ipred-lagen än om Victorias förlovning. Det var väl ett bra tecken, underbart att höra!!
Finns det någon som tycker det är trevligt med en förlovningsring för 400 000:- ? ... i så fall kan den plocka bort mig som vän på Facebook. :-).
torsdag 26 februari 2009
onsdag 25 februari 2009
Vi har kommit med i RSMH!!! :-)
En ny lokal RSMH-förening är under uppstart i Norrköping, RSMH Bläckfisken. Bläckfisken som förening blev till under hösten 2008 och hade vid starten drygt 20 medlemmar, sedan nu i februari ingår den i Riksorganisationen RSMH (Riksförbundet för Social och Mental Hälsa), och har som mål att följa de idéer och det etiska förhållningssätt som RSMH har.
Namnet Bläckfisken kom från en av de medlemmar som var med och utformade de allra första idéerna om hur föreningens verksamhet skulle se ut. Bläckfisken står som symbol för hur medlemmarna tänker sig att arbetet och engagemanget skall spänna över flera olika intresseområden och aktiviteter, för att med tiden kunna utvecklas utefter hur de aktiva medlemmarna utvecklas och växer.
Varje Bläckfiskarm innehåller en egen inriktning, t.ex. skapande verksamhet, teatergrupp, studier eller politiskt arbete. Tanken är att enskilda medlemmar, naturligtvis efter förmåga, skall kunna delta i en eller flera armar eller kanske t.o.m. bilda en egen arm, och utveckla och ta ansvar för ett intresseområde. Förhoppningen är att Bläckfisken med tiden skall få många armar och kunna erbjuda en sysselsättning för många olika personligheter och förmågor. Armar kan också avslutas och brytas av, men då finns ändå kroppen kvar som en trygghet och en nystart.
Det viktigaste målet är att var och en som deltar i Bläckfiskens verksamhet skall nå en höjd livskvalité socialt, växa som individer och få ett stärkt självförtroende, helt enkelt må bättre.!!
Inga krav utöver förmåga skall eller får ställas, allt medlemmarna gör och deltar i skall utgå ifrån egna önskemål och intressen. Man skall kunna vara sig själv, vara ledsen eller glad, få ett självklart kamratstöd när det behövs, men också finnas där för andra. Att känna sig behövd ger ett ökat självförtroende och välbefinnande. Småprat och trivsel över en fika skall vara ett stående inslag, man skall kunna delta när man vill och titta på när man vill det.
Det är också av största vikt att föreningen hela tiden utvecklas och att den som har en åsikt får en chans att framföra den, dvs. ges möjlighet att uttrycka sig på sitt eget sätt och efter egen förmåga. Föreningsarbetet måste ske under absolut demokratiska former och alla som vill måste få insyn. En hög tolerans inför medlemmars olikheter måste finnas, varje medlem har något att bidra med och är en tillgång för föreningen. Samtal och diskussioner skall uppmuntras!
För närvarande finns Bläckfisken i lokaler i Klockaretorpet Centrum, sydost om Norrköpings Centrum (goda spårvagnsföbindelser finns), där medlemmar på idéell basis och för att sysselsätta sig, hjälper till att driva en liten caféverksamhet tillsammans med Agenda Klockaretorpet.
Den som kommer med nu får chansen att vara med och forma en kamratförening nästan från start, får chansen att delta i och lära om hur man driver en förening, och tillsammans kämpa för en gemensam sak, för varje människas rätt till en social samvaro och ett värdigt liv.
Namnet Bläckfisken kom från en av de medlemmar som var med och utformade de allra första idéerna om hur föreningens verksamhet skulle se ut. Bläckfisken står som symbol för hur medlemmarna tänker sig att arbetet och engagemanget skall spänna över flera olika intresseområden och aktiviteter, för att med tiden kunna utvecklas utefter hur de aktiva medlemmarna utvecklas och växer.
Varje Bläckfiskarm innehåller en egen inriktning, t.ex. skapande verksamhet, teatergrupp, studier eller politiskt arbete. Tanken är att enskilda medlemmar, naturligtvis efter förmåga, skall kunna delta i en eller flera armar eller kanske t.o.m. bilda en egen arm, och utveckla och ta ansvar för ett intresseområde. Förhoppningen är att Bläckfisken med tiden skall få många armar och kunna erbjuda en sysselsättning för många olika personligheter och förmågor. Armar kan också avslutas och brytas av, men då finns ändå kroppen kvar som en trygghet och en nystart.
Det viktigaste målet är att var och en som deltar i Bläckfiskens verksamhet skall nå en höjd livskvalité socialt, växa som individer och få ett stärkt självförtroende, helt enkelt må bättre.!!
Inga krav utöver förmåga skall eller får ställas, allt medlemmarna gör och deltar i skall utgå ifrån egna önskemål och intressen. Man skall kunna vara sig själv, vara ledsen eller glad, få ett självklart kamratstöd när det behövs, men också finnas där för andra. Att känna sig behövd ger ett ökat självförtroende och välbefinnande. Småprat och trivsel över en fika skall vara ett stående inslag, man skall kunna delta när man vill och titta på när man vill det.
Det är också av största vikt att föreningen hela tiden utvecklas och att den som har en åsikt får en chans att framföra den, dvs. ges möjlighet att uttrycka sig på sitt eget sätt och efter egen förmåga. Föreningsarbetet måste ske under absolut demokratiska former och alla som vill måste få insyn. En hög tolerans inför medlemmars olikheter måste finnas, varje medlem har något att bidra med och är en tillgång för föreningen. Samtal och diskussioner skall uppmuntras!
För närvarande finns Bläckfisken i lokaler i Klockaretorpet Centrum, sydost om Norrköpings Centrum (goda spårvagnsföbindelser finns), där medlemmar på idéell basis och för att sysselsätta sig, hjälper till att driva en liten caféverksamhet tillsammans med Agenda Klockaretorpet.
Den som kommer med nu får chansen att vara med och forma en kamratförening nästan från start, får chansen att delta i och lära om hur man driver en förening, och tillsammans kämpa för en gemensam sak, för varje människas rätt till en social samvaro och ett värdigt liv.
tisdag 24 februari 2009
Bellydancing, och sen revolution, tack.
Nedan länk till
JustMeriMaat´s blog, Fixations of a Wandering Mind,
om ni gillar riktigt bra magdans, och så ett politiskt inlägg!!! Rekommenderas!
http://transientfixations.blogspot.com/
JustMeriMaat´s blog, Fixations of a Wandering Mind,
om ni gillar riktigt bra magdans, och så ett politiskt inlägg!!! Rekommenderas!
http://transientfixations.blogspot.com/
Nyhetstorka
Det finns en planet som heter "Flintis-planeten", det påstår i alla fall min 11-åring, där lever såna som ser ut som Fredrik R. Dom andra som bor där har hästsvans, men det är nog bara en tillfällighet.
På planeten Flintis tror man på så´nt som vi vanliga människor inte kan förstå, t.ex. tror man att människor blir lyckliga av kärlek. :-) ... men det är ju sant tänker du nu, förvisso, om det är du som lever i ett lyckligt kärleksförhållande så vore det kanske sant, men på Flintis handlar det inte alls om det. På Flintis ler lyckan mot alla, för deras kronprinsessa har förlovat sig, och i och med det blir alla arbetslösa glada, och alla långtidssjukskrivna blir genast friska, och alla som lever på socialbidrag blir rika och firar med läsk och hamburgare, och hela folket lever i ett enda rus av lycka, en lycka som härrör från kronprinsessans kärlek som ju smittar av sig oavbrutet till alla i alla deras år.
"Det här är något riktigt bra och trevligt och jag gläder mig så mycket", säger statsministern på planeten "Flintis", "det här är roligt för svenska folket" ... (fö´låt sa han så?, jo ...hm)
Reportern på eko-redaktionen frågade statsminister Fredrik Reinfeldt om Sverige verkligen har råd med ett bröllop nästa år, och han svarade att "Det här har vi råd med". Jag kunde inte låta bli att tänka att det får dom väl betala för själva, men sen kom jag att tänka på att det är klart att folket ska betala, det är ju oss dom gjort så lyckliga, och inte ska dom väl behöva gå till socialen och be om pengar till tårta. Nä, så kan vi inte ha det.
Jag noterade att själva redaktionen också drabbats av ett lyckorus, under de femton minuter nyheterna förmedlades talade man i exakt tio minuter om prinsessans förlovning, så det måste väl ha varit nyhetstorka ute i världen, för det kan väl aldrig vara så att förlovningen räknas som en nyhet ...? eller att den t.o.m. är av allmänintresse??? Nä usch, det är allt tur att vi inte har kommit dithän ännu! ;-)
(rapport från planeten jorden, reporter: Anställningslös och konstnär och med personlighetsstörningar aka L.B.)
På planeten Flintis tror man på så´nt som vi vanliga människor inte kan förstå, t.ex. tror man att människor blir lyckliga av kärlek. :-) ... men det är ju sant tänker du nu, förvisso, om det är du som lever i ett lyckligt kärleksförhållande så vore det kanske sant, men på Flintis handlar det inte alls om det. På Flintis ler lyckan mot alla, för deras kronprinsessa har förlovat sig, och i och med det blir alla arbetslösa glada, och alla långtidssjukskrivna blir genast friska, och alla som lever på socialbidrag blir rika och firar med läsk och hamburgare, och hela folket lever i ett enda rus av lycka, en lycka som härrör från kronprinsessans kärlek som ju smittar av sig oavbrutet till alla i alla deras år.
"Det här är något riktigt bra och trevligt och jag gläder mig så mycket", säger statsministern på planeten "Flintis", "det här är roligt för svenska folket" ... (fö´låt sa han så?, jo ...hm)
Reportern på eko-redaktionen frågade statsminister Fredrik Reinfeldt om Sverige verkligen har råd med ett bröllop nästa år, och han svarade att "Det här har vi råd med". Jag kunde inte låta bli att tänka att det får dom väl betala för själva, men sen kom jag att tänka på att det är klart att folket ska betala, det är ju oss dom gjort så lyckliga, och inte ska dom väl behöva gå till socialen och be om pengar till tårta. Nä, så kan vi inte ha det.
Jag noterade att själva redaktionen också drabbats av ett lyckorus, under de femton minuter nyheterna förmedlades talade man i exakt tio minuter om prinsessans förlovning, så det måste väl ha varit nyhetstorka ute i världen, för det kan väl aldrig vara så att förlovningen räknas som en nyhet ...? eller att den t.o.m. är av allmänintresse??? Nä usch, det är allt tur att vi inte har kommit dithän ännu! ;-)
(rapport från planeten jorden, reporter: Anställningslös och konstnär och med personlighetsstörningar aka L.B.)
måndag 23 februari 2009
"You Commie, homo-loving, sons of a gun," said Penn, addressing his fellow performers.
Ok. Sean fick en Oscar för bästa manliga huvudroll.
"I think it is a good time for those who voted for the ban against gay marriage to sit and reflect and anticipate their great shame," he said.
"I think it is a good time for those who voted for the ban against gay marriage to sit and reflect and anticipate their great shame," he said.
lördag 21 februari 2009
Milk
Nu får jag väl bannor av mina homosexuella vänner, när jag erkänner att jag inte visste vem Harvey Milk var!? Ok, skäms, skäms. :-) Det var min nyfikenhet som plötsligt lotsade mig till en artikel, som jag i ärlighetens namn trodde skulle handla om någonting helt annat, eller rättare sagt jag hade ingen aning, det var just därför jag klickade på länken till Washingtonpost.com med lydelsen "Does "Milk"Spill Into Real World?" Aha, vitsigt tänkte jag och blev nyfiken.
Under länken fanns en artikel om en film som heter "Milk" och är en biografi över Harvey Milks liv, och en beskrivning av den politiska kampen han drev under 70-talet i Californien. Filmen är gjord av Gus van Sant med Sean Penn i huvudrollen, den har fått åtta nomineringar till årets Oscarsgala, så kanske kan det vara intressant att kolla in den med tiden. Harvey Milk föddes 1922 och mördades 1978 och har blivit en martyr i kampen för dom homosexuellas rättigheter. Mer info om Milk finns här om ni är intresserade:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Harvey_Milk
En organisation som heter WhiteKnot märker upp sig och sina sympatisörer med små vita knutar, kan vara kul att spana efter under Oscarsgalan kanske. WhiteKnot stödjer kampen för könsneutrala äktenskap. http://www.whiteknot.org/
Under länken fanns en artikel om en film som heter "Milk" och är en biografi över Harvey Milks liv, och en beskrivning av den politiska kampen han drev under 70-talet i Californien. Filmen är gjord av Gus van Sant med Sean Penn i huvudrollen, den har fått åtta nomineringar till årets Oscarsgala, så kanske kan det vara intressant att kolla in den med tiden. Harvey Milk föddes 1922 och mördades 1978 och har blivit en martyr i kampen för dom homosexuellas rättigheter. Mer info om Milk finns här om ni är intresserade:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Harvey_Milk
En organisation som heter WhiteKnot märker upp sig och sina sympatisörer med små vita knutar, kan vara kul att spana efter under Oscarsgalan kanske. WhiteKnot stödjer kampen för könsneutrala äktenskap. http://www.whiteknot.org/
fredag 20 februari 2009
torsdag 19 februari 2009
bara några personliga funderingar
Det finns en underliggande åsikt bland människor, att konst inte har ett värde, att personer som ägnar sig åt konstnärligt skapande är bortskämda överklassungar eller slöa, arbetskygga flummare. Det finns en underliggande åsikt bland människor, att arbetslösa personer bara vill utnyttja systemet och hellre ligger hemma på soffan och slappar än går till jobbet. Det finns en underliggande åsikt bland människor, att psykiskt sköra personer bara simulerar och borde rycka upp sig.
Det tycks som om människor just nu söker efter företeelser att tycka illa om, att protestera mot, att vilja styra över så de anpassar sig efter ens egna behov. Det tycks som om människor mår dåligt, och inte kan tillåta någon annan att må bra. Kontroll kan ge tillfällig trygghet ... man glömmer, kontroll skapar avsky, misstro, segregering, fientlighet ... revolt?
Ett nästan osynligt hat smyger just nu fram ur mörkret, blir bländat i ljuset, ett hat som ingen riktigt vet varifrån det kommer. Rädsla föder fientlighet har jag hört, och vi borde mycket väl kunna fundera över vem som är räddast.
Det tycks som om människor just nu söker efter företeelser att tycka illa om, att protestera mot, att vilja styra över så de anpassar sig efter ens egna behov. Det tycks som om människor mår dåligt, och inte kan tillåta någon annan att må bra. Kontroll kan ge tillfällig trygghet ... man glömmer, kontroll skapar avsky, misstro, segregering, fientlighet ... revolt?
Ett nästan osynligt hat smyger just nu fram ur mörkret, blir bländat i ljuset, ett hat som ingen riktigt vet varifrån det kommer. Rädsla föder fientlighet har jag hört, och vi borde mycket väl kunna fundera över vem som är räddast.
onsdag 18 februari 2009
måndag 16 februari 2009
B versus A
Det finns en hel del nu, att oroa sig för i det svenska samhället. Det blir allt dyrare att leva och många människor hamnar i personlig kris, p.g.a. arbetslöshet, kvalitetsförsämringar inom vården, den hårdnande och tuffa attityden från myndigheter, hyresvärdar och kommuntjänstemän, och den obeskrivliga känslan av att inte kunna påverka sin situation ger sig tillkänna. En ny grupp utkristalliserar sig bland Sverigens medborgare, något liknande ett B-lag som står utanför vårt trygga, så kallade, solidariska samhälle, en grupp som växer och växer, men som av någon anledning inte syns? ... och inte hörs. När dom ropar är alla andra tysta och vänder ryggen till, för hur B-personer mår är inte intressant, dom klarar vi andra oss utan, B behövs inte, A klarar sig själva.
Men det är inte riktigt sant, för det finns också individer som står och balanserar på gränsen till personlig kris, på ett jobb där dom vantrivs, eller i en familjesituation som känns otillfredsställande, med ett självförtroende gravt försvagat. För dessa individer behövs B-personer, dom är nämligen ett bevis på att det finns dom som har det sämre, dom som misslyckats mer, dom som verkligen är losers och där tänker i alla fall inte dessa individer hamna för det är det absolut lägsta, om inte lägre, och det känns riktigt skönt det ... att man i alla fall inte är där. Man kan t.o.m. passa på att kränka dom små stackarna och trampa lite på dom, kanske skrämma upp dom lite, för att verkligen få känna sig viktig en stund. Ingen fara i det faktiskt, om en loser klagar är det ändå ingen som lyssnar.
Alltså, jag har varken lust eller ork att bry mig, ifall en elev på Konstfack sprejar ner en tunnelbanevagn med svart färg, det är väl bara att låta honom betala kalaset då, och sen är det bra. Han hade i alla fall en himla tur som kom ut i media med sitt tilltag, och fick en examen. Hahaha...visste ni att det startats en grupp på Facebook: "Inga mer pengar till Konstfack", jag höll på att skratta ihjäl mig när jag läste vem som startat den, den grabben han har inte mycket väsentligt att fundera över, ägnar sig uteslutande åt lyxproblem och sånt som skapar rubriker. Har han inte mat för dagen så går han väl hem till mamma (gu va elakt va??) ...hm, tyvärr verkar han lyckas också, Facebook-gruppen fylldes tydligen på förskräckligt snabbt, dags att ta sig en funderare på varför medborgare!
Undrar hur många kontainrar som brinner inatt, och undrar hur många tunnelbanevagnar som klottras varje dag, varje timme, ja varje minut? Men jag håller ändå inte med kulturministern, graffiti kan visst vara konst, så det så!
... men det är ju vad jag tycker och jag vet inte om det räknas.
Men det är inte riktigt sant, för det finns också individer som står och balanserar på gränsen till personlig kris, på ett jobb där dom vantrivs, eller i en familjesituation som känns otillfredsställande, med ett självförtroende gravt försvagat. För dessa individer behövs B-personer, dom är nämligen ett bevis på att det finns dom som har det sämre, dom som misslyckats mer, dom som verkligen är losers och där tänker i alla fall inte dessa individer hamna för det är det absolut lägsta, om inte lägre, och det känns riktigt skönt det ... att man i alla fall inte är där. Man kan t.o.m. passa på att kränka dom små stackarna och trampa lite på dom, kanske skrämma upp dom lite, för att verkligen få känna sig viktig en stund. Ingen fara i det faktiskt, om en loser klagar är det ändå ingen som lyssnar.
Alltså, jag har varken lust eller ork att bry mig, ifall en elev på Konstfack sprejar ner en tunnelbanevagn med svart färg, det är väl bara att låta honom betala kalaset då, och sen är det bra. Han hade i alla fall en himla tur som kom ut i media med sitt tilltag, och fick en examen. Hahaha...visste ni att det startats en grupp på Facebook: "Inga mer pengar till Konstfack", jag höll på att skratta ihjäl mig när jag läste vem som startat den, den grabben han har inte mycket väsentligt att fundera över, ägnar sig uteslutande åt lyxproblem och sånt som skapar rubriker. Har han inte mat för dagen så går han väl hem till mamma (gu va elakt va??) ...hm, tyvärr verkar han lyckas också, Facebook-gruppen fylldes tydligen på förskräckligt snabbt, dags att ta sig en funderare på varför medborgare!
Undrar hur många kontainrar som brinner inatt, och undrar hur många tunnelbanevagnar som klottras varje dag, varje timme, ja varje minut? Men jag håller ändå inte med kulturministern, graffiti kan visst vara konst, så det så!
... men det är ju vad jag tycker och jag vet inte om det räknas.
lördag 14 februari 2009
åsiktskommers
Det har pågått många tänkvärda och upprörande händelser den senaste tiden. Eftersom jag varit lite halvt deckad under veckan, (äsch egentligen är väl det inget att skriva om, men personliga bloggar är ju intressanta och bra bloggar, säger experterna, det är sån´t folk vill läsa om ... ) i alla fall, eftersom jag inte ens följt med så noga i åsikts-kommersen på nätet så har jag istället funderat en del, och helt oberörd av vad som pågår är jag förstås inte.
Jag kommer fram till något slags tankeresultat, alltså vad allting egentligen handlar om, nämligen om hur vi uppfattar oss själva. En bloggare vars inlägg jag läser kontinuerligt lyckades framställa det så naturligt och självklart, beroende på hur vi uppfattar oss själva bemöter vi andra med mer eller mindre vördnad och respekt. Jag talar inte här om att vi ska falla på knä och dyrka vissa utvalda existenser, och jag menar inte respekt på ett negativt och nedvärderande sätt, jag menar att vi ibland har svårt att se varandra som likar, vi har en förmåga att hävda vår egen rätt hela tiden. Vad ovan nämnda bloggare berörde var hur mer eller mindre lyckade våra prestationer blir beroende på om vi ser på oss själva utifrån, eller om vi gräver ner oss i vår uppgift och ger fan i hur andra ser oss. Naturligtvis går det bättre om vi agerar själviskt och skiter i andra, sån´t ger alltid bättre resultat, åtminstone kortsiktigt och när det gäller karriären. Hans tankegånger fick mig att fundera vidare ... i ett större perpektiv, för vad livet handlar om är prestationer i människovärde, kampen för livet och vad livet är värt.
Vi har haft en livlig diskussion i lokala media om yttrandefrihet, den doldes i polemik kring antisemitism, den var otrevlig och innehöll idel personliga påhopp. Vi har haft ett ifrågasättande av konstens uttryck gentomot samhällsproblem, är det konstnärens uppgift att lägga sig i hur samhället sköts och hur människor blir behandlade. Vi har haft upprörda röster från psykvården, med underliggande rädsla för att missförhållanden skall komma att uppdagas, psykiatrin försvarade sig med att sätta upp ett pansar av nedlåtande anklagelser och tyckte det var helt ok att bryta tystnadsplikten mot en vårdtagare. Vi har också haft turbulens i kommunens åtgärdsprojekt för långtidsarbetslösa, som tur är fick chefen dra åt fanders, men många har redan blivit utsatta för förnedrande behandling, med kommunens tillåtelse.
Idag står en artikel i lokaltidningen om en ung pojke som tagit politisk ställning för det svenska i Sverige, han anser bland annat att svenska elever i skolan inte ska behöva lida för att det finns muslimer i deras skola, muslimerna är nämligen orsaken till att inte "vanliga svenska elever" får äta fläsk. Frågan är hur jag borde göra då, om jag inte vill äta fläsk, eller ko eller älg eller ren eller fåglar eller vad tusan då, när jag inte är muslim. Det framkom i slutet att pojken var av tyskt ursprung och att han bott i USA sedan han var 13 år, (i 7 år). Slutledning, akta er för bruna bönor och fläsk!, ät svensk husmanskost med måtta :-)
Visst kan ni också se ett mönster, hur ser vi egentligen på varandra och hur ser vi på oss själva. När skall den enskilda individen inse att också han/hon måste tänka efter och ta ett ansvar?
Jag kommer fram till något slags tankeresultat, alltså vad allting egentligen handlar om, nämligen om hur vi uppfattar oss själva. En bloggare vars inlägg jag läser kontinuerligt lyckades framställa det så naturligt och självklart, beroende på hur vi uppfattar oss själva bemöter vi andra med mer eller mindre vördnad och respekt. Jag talar inte här om att vi ska falla på knä och dyrka vissa utvalda existenser, och jag menar inte respekt på ett negativt och nedvärderande sätt, jag menar att vi ibland har svårt att se varandra som likar, vi har en förmåga att hävda vår egen rätt hela tiden. Vad ovan nämnda bloggare berörde var hur mer eller mindre lyckade våra prestationer blir beroende på om vi ser på oss själva utifrån, eller om vi gräver ner oss i vår uppgift och ger fan i hur andra ser oss. Naturligtvis går det bättre om vi agerar själviskt och skiter i andra, sån´t ger alltid bättre resultat, åtminstone kortsiktigt och när det gäller karriären. Hans tankegånger fick mig att fundera vidare ... i ett större perpektiv, för vad livet handlar om är prestationer i människovärde, kampen för livet och vad livet är värt.
Vi har haft en livlig diskussion i lokala media om yttrandefrihet, den doldes i polemik kring antisemitism, den var otrevlig och innehöll idel personliga påhopp. Vi har haft ett ifrågasättande av konstens uttryck gentomot samhällsproblem, är det konstnärens uppgift att lägga sig i hur samhället sköts och hur människor blir behandlade. Vi har haft upprörda röster från psykvården, med underliggande rädsla för att missförhållanden skall komma att uppdagas, psykiatrin försvarade sig med att sätta upp ett pansar av nedlåtande anklagelser och tyckte det var helt ok att bryta tystnadsplikten mot en vårdtagare. Vi har också haft turbulens i kommunens åtgärdsprojekt för långtidsarbetslösa, som tur är fick chefen dra åt fanders, men många har redan blivit utsatta för förnedrande behandling, med kommunens tillåtelse.
Idag står en artikel i lokaltidningen om en ung pojke som tagit politisk ställning för det svenska i Sverige, han anser bland annat att svenska elever i skolan inte ska behöva lida för att det finns muslimer i deras skola, muslimerna är nämligen orsaken till att inte "vanliga svenska elever" får äta fläsk. Frågan är hur jag borde göra då, om jag inte vill äta fläsk, eller ko eller älg eller ren eller fåglar eller vad tusan då, när jag inte är muslim. Det framkom i slutet att pojken var av tyskt ursprung och att han bott i USA sedan han var 13 år, (i 7 år). Slutledning, akta er för bruna bönor och fläsk!, ät svensk husmanskost med måtta :-)
Visst kan ni också se ett mönster, hur ser vi egentligen på varandra och hur ser vi på oss själva. När skall den enskilda individen inse att också han/hon måste tänka efter och ta ett ansvar?
måndag 9 februari 2009
Våldsam valkampanj
Tzipi LivniBlir det Livni eller blir det Netanyahu, fast jag har en kompis som helst av allt vill Matisyahu, trots både svart hatt, korkskruvslockar och baktakt, men det är något helt annat det, han t.o.m. sjöng ihop med Saul Williams som i sin tur jobbade ihop med NIN, så det är alltså en helt annan sak, trots att NIN just nu har samröre med Jane´s Addiction .... förstod någon något? Hehe, nä tänkte just det. NIN har föresten en ny, väldigt ung, trummis, han heter Ilan Rubin och kommer från Lostprophets, alternative metal så det bara ryker om det, han är riktigt furious enligt säkra källor. (det var för er få som hade intresse av det ...:-) )
Jag har alltså ingen vidare lust att skriva om det Israeliska valet imorrn, som ni kanske märker, men följer det såklart i media. Årtiondets häftigaste valkampanj har det i alla fall varit, jag tänker på kriget i, jag menar anfallet på, Gaza, vilken valrörelse som helst kan enkelt gå bort sig där, och väljarna agerar med känslor mer än förnuftet förmodligen.
Lyssnade på Abbas när han talade i EU idag, måste erkänna att jag blev faktiskt uttråkad efter ett tag, gick och gjorde te istället, han tjatade i en kvart om alla små barn som omkommit och på vilket sätt, om pappor och mammor och systrar och bröder och mostrar och fastrar .. och skolor som bombats och all misär och brist på vatten och, ja det tog aldrig slut på elände. ... Nu lät jag en aning kall, förstår jag, men jag hade satt mig ner för att få veta vad han vill vi ska göra, hur tycker han att Europa ska bistå det Palestinska folket, kan jag göra något, kan världen göra något? Det är väl jag som är för otålig då, eller trött på hela skiten som vanligt, och oroade mig för min elvaåring som var ute i skogen och frös i undermåliga vinterkläder, skämdes när jag insåg att hon har ett hem och dricksvatten och mat på bordet varje dag.
Jag undrar hur mycket solidaritets tänkande vi människor orkar med egentligen.
Har i alla fall kopierat in en del fakta angående Israels parlament, (för den som är intresserad av det), taget ur DN:
Israels parlament – så ser det ut i dag
Kadima – Tzipi Livni 29 mandat
Arbetarpartiet – Ehud Barak 19 mandat
Likud – Benjamin Netanyahu 12 mandat
Shass (ultraortodoxt orientaliskt parti) – Eli Yishai 12 mandat
Israel Beiteinu – Avigdor Lieberman 11 mandat
NRP – Ihud (nationalreligiösa och bosättare, i dag splittrat) 9 mandat
Pensionärerna – Rafi Eytan 7 mandat
Torah-unionen (ultraortodoxt europeiskt) – 6 mandat (detta parti har ingen formell ledare, dess beslut fattas av ett råd av rabbiner).
Meretz (fredsrörelsen) – Haim Oron 5 mandat
Arabiska partier – 10 mandat
Ilan Rubinfredag 6 februari 2009
onsdag 4 februari 2009
Nej Tack!
Jag sitter och plockar och letar i en liten grön förvaringslåda, letar efter gamla "knappar", jag hittar "Nej till Krig", "Barn är oslagbara", "nej till EMU", "Punks Not Dead", "Bojkotta Israel", "Imagine peace", "Fuck Bush", en söt liten en med ett Mumintroll, "V", haha..."Simple Minds" det var tider det, och så "Atomkraft?NejTack!" och "Stoppa atomkraften". Jag letar vidare som en galning, för jag vet att jag hade en mot atomkraft på flamländska, jag for nämligen till Belgien på den tiden och for runt i en gammal Citroen ihop med en Belgisk kompis, helt livsfarligt, och drack Belgisk öl det gjorde vi hela tiden, och for iväg i hans gamla bil utan värme och dörrarna gick knappt att slå igen. (Ja,ja, tur att inte mamma läser det här) :-), det vore kul att hitta den där på flamländska i alla fall, fästa den på väskan och svassa omkring med nu ... 2009, det var 1980 vi röstade va?, en så lång evighet sedan att resultatet inte längre gills.
Alltså nu ska dom börja bygga ut kärnkraften!
Det tar några dagar innan informationen tar sig in i mitt arma medvetande, antagligen p.g.a. att den är så osannolik :-). Aha, Maud tycker det är bra, hon tycker det är helt ok. Hur ska man kommentera det? Är inte hon (C), linje 3-are, kärnkraftsmotståndare, hel och hållen motståndaretyp, inte ens halvmotståndare, fler partier än sossarna har genomgått makeover verkar det som, märkligt.
Jag har bestämt för mig att, jo det var så, visst var det så att vi hade en omröstning en gång i tiden, en folkomröstning t.o.m., som visade att en majoritet av medborgarna inte ville att vi skulle bygga vidare på kärnkraften. Visserligen är folkomröstningar bara till för att vara vägledande för politikerna, men det var så att beslut togs i Riksdagen ... eller hur, att den inte skulle byggas ut, och omröstningen föregicks av ett jädrans rabalder så vi väljare gjorde verkligen en insats då, tydligen en insats som inte är värd ett skit just nu, och heller aldrig mer.
Men det är bara en av byggstenarna som den nuvarande borgerliga regeringen lyckats peta ner, och det är kanske lite orättvist, för många sossar vill också bygga på kärnkraften, men man är så heligt trött på allt regeringen gjort de sista två åren att dom kommer att få äta upp även det här. Bland våra lokala politiker är det Folkpartister och Moderater som gärna bygger nya kärnkraftverk, och så ett av våra Socialdemokratiska kommunalråd. Det känns i alla fall som att jag personligen valt rätt parti denna gång, vi är nämligen totalt emot, superemot!
Jag har hört att det pågått och fortfarande pågår forskning när det gäller kärnkraftsenergi, jag undrar bara lite försiktigt varför, till vilken nytta, vi skulle ju ändå göra oss av med den tekniken, varför har inte dom resurserna lagts på förnybara och mer miljövänliga energikällor istället,? Jag tycker det osar lurendrejeri om det här, ingen har överhuvudtaget någon gång tänk lägga ner kärnkraften, man har fortsatt i det tysta och planerat för en utbyggnad, och nu har det gått så långt att folk blivit medvetna om hur de fossila bränslena förstör vår jord och då passar man på att slänga fram de nya rönen och de nya forskningsresultaten inom kärnenergin, den är åtminstone inte fullt så miljöförstörande, kortsiktigt. Smart drag.
Alltså nu ska dom börja bygga ut kärnkraften!
Det tar några dagar innan informationen tar sig in i mitt arma medvetande, antagligen p.g.a. att den är så osannolik :-). Aha, Maud tycker det är bra, hon tycker det är helt ok. Hur ska man kommentera det? Är inte hon (C), linje 3-are, kärnkraftsmotståndare, hel och hållen motståndaretyp, inte ens halvmotståndare, fler partier än sossarna har genomgått makeover verkar det som, märkligt.
Jag har bestämt för mig att, jo det var så, visst var det så att vi hade en omröstning en gång i tiden, en folkomröstning t.o.m., som visade att en majoritet av medborgarna inte ville att vi skulle bygga vidare på kärnkraften. Visserligen är folkomröstningar bara till för att vara vägledande för politikerna, men det var så att beslut togs i Riksdagen ... eller hur, att den inte skulle byggas ut, och omröstningen föregicks av ett jädrans rabalder så vi väljare gjorde verkligen en insats då, tydligen en insats som inte är värd ett skit just nu, och heller aldrig mer.
Men det är bara en av byggstenarna som den nuvarande borgerliga regeringen lyckats peta ner, och det är kanske lite orättvist, för många sossar vill också bygga på kärnkraften, men man är så heligt trött på allt regeringen gjort de sista två åren att dom kommer att få äta upp även det här. Bland våra lokala politiker är det Folkpartister och Moderater som gärna bygger nya kärnkraftverk, och så ett av våra Socialdemokratiska kommunalråd. Det känns i alla fall som att jag personligen valt rätt parti denna gång, vi är nämligen totalt emot, superemot!
Jag har hört att det pågått och fortfarande pågår forskning när det gäller kärnkraftsenergi, jag undrar bara lite försiktigt varför, till vilken nytta, vi skulle ju ändå göra oss av med den tekniken, varför har inte dom resurserna lagts på förnybara och mer miljövänliga energikällor istället,? Jag tycker det osar lurendrejeri om det här, ingen har överhuvudtaget någon gång tänk lägga ner kärnkraften, man har fortsatt i det tysta och planerat för en utbyggnad, och nu har det gått så långt att folk blivit medvetna om hur de fossila bränslena förstör vår jord och då passar man på att slänga fram de nya rönen och de nya forskningsresultaten inom kärnenergin, den är åtminstone inte fullt så miljöförstörande, kortsiktigt. Smart drag.
tisdag 3 februari 2009
måndag 2 februari 2009
samhället i samhället
Är det en ren tillfällighet att det just nu i media, kommer fram uppgifter om brister inom psykiatrin!? "Passa på nu och leta fram allt som går att hitta", så tänker kanske redaktionerna, nu är det tid, för nu kommer folk att lyssna under några dagar, kan det vara tack vare aktionen från konstfack?
Till frukostmackan fick jag via ekonyheterna veta att två patienter avlidit på grund av psykiatrins förlegade metoder, efter en stund insåg jag att det hänt förra året ... och att det handlade om våldsamt motstånd, eller ... Psykiatrin beter sig som polisen betedde sig förr, när det gäller omhändertagande av våldsamma personer, använder grepp som polisen redan för tio år sedan insåg var farliga och därför har slutat med. Jag tänker tjejen från konstfack igen, hon måste haft tur då, så våldsam som hon sägs ha varit, tur att hon överlevde alltså.
Det fattar väl jag också att de här händelserna som tas upp i morgonnyheterna är ytterst olyckliga fall, förmodligen överlever flertalet patienter, åtminstone oöm fysisk behandling, men frågan är i vilken utsträckning dom överlever psykisk behandling.
Man kan fundera över varför man måste hålla nere en person som får ett utbrott p.g.a. psykisk ohälsa eller sjukdom, jag är alltså ingen expert, men som vittnena i fallen med killarna som dog så fattar vem som helst att man gör motstånd när man inte kan andas. Vad som inte framgår är om det verkligen var en nödvändig metod i inledningsskedet, jag menar om vårdarna var så dåligt lyhörda för att killarna höll på att dö p.g.a. andnöd så undrar man spontant om dom var tillräckligt lyhörda för vad patienten verkligen behövde för slags omhändertagande från början. Tydligen har, enligt vad vittnen säger, folk runt omkring försökt larma, men vårdarna brydde sig inte ens om det, vad är det?
Anledningar till att människor får emotionella utbrott kan vara många, jag skulle kunna nämna flera fall där personer jag känner utsatts för orättvis behandling, övervåld, kränkningar m.m., bemötanden som helt klart skulle kunna leda till förtvivlade utbrott av ilska och raseri, jag är helt utan tvekan övertygad om att vårdens, och för den delen ofta polisens bemötande av patienter kan vara en direkt orsak till patienters våldsamma reaktioner, man försvarar sig helt enkelt, man kämpar för sitt liv. Vi vet också att det sker inom "slutna rum", den som aldrig utsatts har ingen vetskap, och den som utsatts anses inte tillförlitlig som vittne.
Ni vet väl att vi lever i minst två världar .... att vi har ett samhälle i samhället.
http://www.newsmill.se/artikel/2009/01/29/eberhards-ord-ger-legitimitet-konstverket
http://www.newsmill.se/artikel/2009/01/29/overlakaren-pa-st-gorans-psykakut-konstfackseleven-borde-klippa-sig-och-skaffa-si
Till frukostmackan fick jag via ekonyheterna veta att två patienter avlidit på grund av psykiatrins förlegade metoder, efter en stund insåg jag att det hänt förra året ... och att det handlade om våldsamt motstånd, eller ... Psykiatrin beter sig som polisen betedde sig förr, när det gäller omhändertagande av våldsamma personer, använder grepp som polisen redan för tio år sedan insåg var farliga och därför har slutat med. Jag tänker tjejen från konstfack igen, hon måste haft tur då, så våldsam som hon sägs ha varit, tur att hon överlevde alltså.
Det fattar väl jag också att de här händelserna som tas upp i morgonnyheterna är ytterst olyckliga fall, förmodligen överlever flertalet patienter, åtminstone oöm fysisk behandling, men frågan är i vilken utsträckning dom överlever psykisk behandling.
Man kan fundera över varför man måste hålla nere en person som får ett utbrott p.g.a. psykisk ohälsa eller sjukdom, jag är alltså ingen expert, men som vittnena i fallen med killarna som dog så fattar vem som helst att man gör motstånd när man inte kan andas. Vad som inte framgår är om det verkligen var en nödvändig metod i inledningsskedet, jag menar om vårdarna var så dåligt lyhörda för att killarna höll på att dö p.g.a. andnöd så undrar man spontant om dom var tillräckligt lyhörda för vad patienten verkligen behövde för slags omhändertagande från början. Tydligen har, enligt vad vittnen säger, folk runt omkring försökt larma, men vårdarna brydde sig inte ens om det, vad är det?
Anledningar till att människor får emotionella utbrott kan vara många, jag skulle kunna nämna flera fall där personer jag känner utsatts för orättvis behandling, övervåld, kränkningar m.m., bemötanden som helt klart skulle kunna leda till förtvivlade utbrott av ilska och raseri, jag är helt utan tvekan övertygad om att vårdens, och för den delen ofta polisens bemötande av patienter kan vara en direkt orsak till patienters våldsamma reaktioner, man försvarar sig helt enkelt, man kämpar för sitt liv. Vi vet också att det sker inom "slutna rum", den som aldrig utsatts har ingen vetskap, och den som utsatts anses inte tillförlitlig som vittne.
Ni vet väl att vi lever i minst två världar .... att vi har ett samhälle i samhället.
http://www.newsmill.se/artikel/2009/01/29/eberhards-ord-ger-legitimitet-konstverket
http://www.newsmill.se/artikel/2009/01/29/overlakaren-pa-st-gorans-psykakut-konstfackseleven-borde-klippa-sig-och-skaffa-si
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
