Hur kan man annars förklara att en sjuk människa blir frisk över en natt, och det utan att ens ha fått vård, att många blir uttvingade på arbetsmarknaden trots att dom redan har ett arbete, bara för att F-kassan inte längre behagar se dom som berättigade till sjukpenning deltid. Fler och fler kan vittna på att det faktiskt är så det ser ut i vårt land idag, och fler och fler drabbas ... vilket får till följd att fler och fler får nya hälsoproblem som nedstämdhet och depressioner, problem som skulle kunnat undvikas om dom fått det dom har rätt till, dvs sjukpenning när dom är sjuka, a-kassa när dom är arbetslösa.
Någonstans måste någon betala för allt det här, blir det inte kommunernas socialkontor så blir det landstingen, dvs vården, och då till stor del den psykiatriska vården, som ju redan står på knä och nekar folk hjälp fast dom behöver, men framför allt alla dom som drabbas, alla sjuka som tillslut inte har pengar till hyran och mat.
Jag kan inte fatta, vad har det tagit åt folk!! Vad har det tagit åt er som faktiskt än så länge har arbete och är friska! Jag inser att man måste följa regelverk, men i allsindar, det är ju människor som jobbar med människor, vilka är ni som kan leva med att ha varit med och tagit beslut som försatt era medmänniskor i knipa, nekat dom det dom har rätt till, sett till så dom hamnat i kris. Har inte ni något ansvar alls!?
Jag anser helt utan urskiljning att vi alla har ett ansvar, den som sitter på försäkringskassans eller arbetsförmedlingens kontor har precis lika mycket ansvar som politikerna eller tjänstemännen som tagit besluten. Fattar ni inte att ni är lurade ni också, vakna upp! Det är bara ni, ni som sitter där mitt i ruljansen och ser vad som händer, det är bara ni som kan protestera och vägra, för dom som redan ligger lyssnar ingen på, ni har fortfarande en röst även om ni inte använder den. Varför tar ni parti för överheten? Lägg av med det, för annars kommer ni tillslut att sitta där själva, på botten ... när alla vi andra som är där nu har tynat bort.
Politikerna räknar med ett visst svinn, när dom som inte tillför samhället något som har kommersiellt värde, när dom tillslut har sanerat bort sig själva, då kan landet blomstra och växa, satsa på kärnkraften och käka grisar utan att någon protesterar. Men en trött och sjuk vän sa igår, "Den glädjen tänker jag inte ge dom!" ... och han sa det två gånger. Han fick mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar