lördagsnöje

Träffade en vän nere på stan igår, det var lördag och fullt av struliga och svettiga shoppare ute, trots att klockan var över två på eftemiddagen. Vi drog till Rättvisebutiken, där var det lugnt och fridfullt och min vän blev köpsugen, men kontanterna var tyvärr slut och bankautomaten låg längre bort än hennes konsumtionslusta var stark, vi var mest ute för att umgås och få i oss lite lifespirit, inte för att göra av med pengar. Efter en välsmakande måltid på VB och en konstupplevelse bland studenterna på Campus, hamnade vi som av en händelse mitt uppe i Motorgårdens bilkortege.

Dotter var förtjust och min vän tyckte vrålåken var skönt häftiga. Favoriten blev en ypperligt skraltig och rostig bil full med fulla ungdomar med ölburkarna i näven, och "snart visar dom väl rumporna också", sa vi och garvade glatt.

Okey då, dom kan väl hålla på om det roar dom, men vad handlar detta egentligen om, det var tydligt att förarna allvarsamt ville visa den rätta imagen och på så vis förankra sin identitet i sina välputsade bilar. Men, vilken stank, stanken av energiförbrukning utan dess like, stanken av kriget i Georgien som kanske handlar om oljeindustrins maktfullkomlighet, stanken av isbjörnarnas möjlighet till överlevnad, stanken av överkonsumtion och slöseri med världens resurser, stanken av väderförändringar och Gustav utanför New Orleans, stanken av att Coca-Cola förstört indiska folkets vattenreservoarer, stanken av icke grönt, stanken av avgas, och plötsligt säger min vän att
nu måste hon gå hem för hon känner av astman. Dessa stackars bilentusiaster fick i ett starkt ögonblick, som varar ännu, ta emot min obevekliga ilska över hur människorna inte värnar om jordens sinande naturliga resurser.
..och fy fan vad det faktiskt stank.