Madrassfjäder i hatten!

Bush´s finansminister Henry Paulsson, Mr.Risk. Jo minsann, blev mångmiljardär på sina bankaffärer och sitt risktagande, sitter nu i förgrunden och försöker rädda sig själv, är det kanske så vanligt folk i USA ser på sina politiker eller är det så att dom inte fattat sammanhanget. Om inte såna som Paulson funnits hade inte den ekonomiska krisen uppstått, eller så hade några andra slags figurer sett dagens ljus och ställt till oreda. När pengar är inblandade tycks alltid problem uppstå, det eviga fenomenet hos mänskligheten, att alltid vilja ha mer, och ju mer man har ju mer behöver man.

Jag kan inte låta bli att återkomma till vår svenska regerings hetsjakt på sjuka och arbetslösa medborgare, förr var det man själv som hade koll på om man var sjuk eller frisk, det liksom kändes i kroppen, nu är det försäkringskassan som har koll på det, kanske därför det aldrig går att komma fram på telefon dit, folk ringer ständigt och undrar om dom är sjuka. Förr var det också så att man själv visste ungefär vad man kunde, typ jag är duktig på att fixa till köttbullar men är urkass på raggmunk, jag är dålig på att hålla ordning på papper men är en jäkel på att tvätta fönster. Nu för tiden är det arbetsförmedlingen som vet vad jag kan, upplagt för en och annan överraskning troligen, hade ingen aning om att jag kunde köra truck, nice!


Lägger här in en insändare jag läste i NT igår, hoppas det är ok med författaren:

Den borgerliga alliansens politik har medverkat till att en halv miljon människor har gått ur a-kassan. När nu lågkonjunkturen och varslen
om uppsägning är ett faktum, återstår endast socialbidraget för de
arbetslösa som belastar den enskilde och kommunerna hårt.
Regeringen skickar ut hundratusentals människor i nyfattigdom och
elände. Det är det väljarna kommer ihåg 2010 på valdagen. Glömt
är jobbskatteavdraget och sänkta skatter. Det man ser är den
orättvisa fördelningspolitiken, de skyhöga räntorna och det otrygga
samhället som växt fram i sin iver på jakten på de sjuka och
arbetslösa.

Ronald Jacobsson (s)

Nu återgår jag till det amerikanska folket igen, suck tänker ni, men faktum är att vad som händer i det feta och konservativa landet kommer att påverka även oss, undrar om dom är medvetna om det eller om dom överhuvudtaget bryr sig. Jo politikerna som skulle rösta igenom det här förslaget till räddningsplan vågade inte, dom är mer rädda om sin popularitet inför valet än om landets ekonomi, dom kör ett politiskt spel rakt över. Å andra sidan sitter de medborgare som är bevandrade i ekonomi, och som jobbar på Wall Street, och skriker rakt ut i rädsla, politikerföraktet växer sig starkt. Inget enkelt läge för dom stackars kranka politikerna, eller så bryr dom sig som sagt inte. Och ni tror inte att deras agerande kommer att påverka oss nämnvärt ..? jag nämner inga namn men här i vår stad finns politiker som uttalat stödjer USA´s politiska system, som t.o.m. fullkomligt avgudar USA och inte döljer det.

Om man nu så ivrigt önskar sig att Sverige skulle bli lite mer likt USA, tänk då en tanke till, man måste i så fall börja i en annan ände. I vårt land finns inga pengar avsattta hos folk, ens bland medelinkomsttagarna, till sjukvård eller skolavgifter och vi har inte ens hunnit betala premien till vår tandvårdsförsäkring, ni måste ju vänta lite, tills vi hinner spara ihop. Det finns nästan inga jobb att få om man inte har utbildning eller bra kontakter, det anses kränkande att sköta någon annan människas trådgård, städning, tvätt eller passa barnen. Man kan inte anställa folk här utan fackliga avtal, pensionen måste vara garanterad, sånt tar tid och arbetsgivarna måste ta ansvar. Vi måste ju börja där, eller vad säger du, väne Djursholmsbo, eller för all del väne kändis-fp´are här i Nkpg.
Det är förstås inte era problem, ni har väl pengar i madrassen!

Oppositionsråd för Folkpartiet liberalerna i Norrköping.

Gillar: Frihet, Newcastle (både ölen och laget), Snoka, Israel, amerikansk politik och whisky (ej amerikansk).
Ogillar: Diktaturkramande, vinter och flumskolan.
Tror: Att folk kan tänka själva.
Politisk förebild: Anders Chydenius.