Kamp för överlevnad

Det är redan ett faktum att vårt samhälles medborgare håller på att omgruppera sig, och inte bara det utan även dela upp sig. Vi som levt hela vårt liv och trott att Sverige är ett bra land att leva i, vi som kännt oss trygga i att det alltid kommer att finnas hjälp att få om vi kommer i en kris, bara man tar ansvar och gör så gott man kan skall alltid skyddsnätet finnas där och fånga upp oss. Sjukvård till alla, förskola till alla, skälig levnadsstandard för alla, sjukförsäkring till alla, arbetslöshetskassa till alla, rättshjälp till alla, gratis grundskoleutbildning till alla ... fy satan vad vi blivit lurade!! Om någon fortfarande tror att allt detta går att infria, då är den mycket blåögd, eller så möjligen lite idiot.

Men nu är det så i vårt nya Sverige, att sjukdom räknas inte som sjukdom längre, det är bara om den är totalt obotlig och möjligen kan leda till döden, då kan den räknas som sjukdom och kan innefattas av den allmänna sjukförsäkringen, om man har tur. Inom landstingsvården får man sno sig på att bli frisk för om man sökt dit för många gånger är man inte längre välkommen, då hänvisas man till privata alternativ, oavsett om man blivit frisk eller inte. Jag vet att jag är tjatig med det här, men jag ser exempel i verkligheten nästan varje dag, man orkar inte hålla tyst! Jag skulle vilja gå ut och ruska liv i folk men jag fattar att dom inte orkar, för det är som vanligt, det man reagerar på och retar upp sig på, är invandringspolitiken och lösspringande "kamphundar".

En liten söt vovve blev ihjälbiten av en otäck rottweiler, jo hu va hemskt, kamphundar ska förbjudas, det skall införas körkort på dom och vissa raser borde inte ens få existera tycker folk, och vissa naiva politiker. Börja med att ta reda på vad en kamphund är först, vill jag säga, och dra sedan igång debatten. Jag kan inte låta bli att ilskna till över att folk bryr sig mer om hundar än varandra, om vi tillsammans försöker forma ett humant och tryggt samhälle där människor mår bra, då är jag övertygad om att kamphundsproblemet kommer att försvinna av sig självt. Den som tränar sin hund att kampa har ett behov av självhävdelse som inte blivit tillgodosedd, möjligen p.g.a. olika sociala omtändigheter han eller hon hamnat i, just p.g.a. att vi inte bryr oss om varandra och ser varje individ som en resurs istället för en belastning. Idag räknas allting i pengar, allting ska vara lönsamt, jag skall vara lönsam och du, och vi måste vara det kortsiktigt.

Om utvecklingen fortsätter i den riktning den nu tagit blir det inte lättare att leva i detta land, och kamphundarn kommer inte att minska det minsta i antal, snarare öka, och blir det ett förbud så kommer bara snuten att få mer att pyssla med, eller så dyker det upp nya hot att lagstadga mot, för fantasin hos folk som mår dåligt den kommer aldrig att sina, den kommer att bli någonting nödvändigt för att överhuvudtaget kunna överleva.