Yviga uppträdanden

Fattar du att du gör bort dig Marcus!? ... jag blir så jädra trött.

En kvinna berättade en gång ett tänkt scenario för mig, det var så här:
"Tänk dig att du går hemma en kväll och väntar på att din man skall komma hem, han är sen och du är oroad. När han tillslut dyker upp i hallen säger du lite skämtsamt: "Men, har du varit ute med din älskarinna ikväll, eller?" Mannen kastar nycklarna på golvet och skriker: "Om det är så det ska låta så kan jag lika gärna flytta härifrån, här har du nycklarna!" Sen vänder han och går ut, smäller igen dörren efter sig, och du står där och fattar inte vad som hänt. Men en sak fattar du, utan att ha haft en aning har du just fått veta att din man har en älskarinna."
Kvinnan ville lära mig hur man kan tolka personers agerande och på så vis få reda på saker, kanske inte hundraprocentigt säkert men tillräckligt för att tänka till och passa sig lite.

Själv har jag varit med om en liknande och väldigt yvig reaktion, när jag en gång skrev ett brev och ifrågasatte skötseln av en förening genom att kalla till samtal mellan styrelsemedlemmarna. Reaktionen blev två plötsliga och helt oförklarliga avhopp, som förde med sig allvarliga konsekvenser för hela föreningen. Jag tog det som ett tecken på att jag träffat på en öm punkt och att det fanns fog för min oro att allt inte stod rätt till. När människor reagerar onödigt kraftigt och inte tror sig klara av ett samtal finns ofta en orsak bakom, kanske vill man inte ha en närmare granskning av ens förehavanden, bättre då att förekomma en attack genom att gå till attack!

Inspirationen till det här inlägget kom från ett TV-inslag jag såg, gjort av Marcus Birro angående rollspelet mellan män och kvinnor i relationer. Av någon anledning tycks han ha fått för sig att vi kvinnor tror oss veta att alla män förtrycker, i relationer med kvinnor. Han själv är minsann jämlik så det förslår, han både diskar, städar och sköter tvätten, så vi ska inte komma och säga att han inte är jämställd eller att han vill ha kontroll över sin kvinna! Hans kvinna är för tillfället gravid för övrigt, och sängliggande, och kan därför inte ... Nä, jag kan ju inte veta, men man undrar, med tanke på det tragiska TV-reportaget.

Blogg-power!

Ska man hitta intressant läsning nu för tiden ska man kolla bloggar, ingen direkt nyhet va!?
Jag lyssnar på min favorit, "kärringkanalen" som den kallas, P1 alltså, och t.o.m. där refererar man till bloggar, bloggdrevet är igång så fort någon säger något eller ger ut en bok t.ex. Idag hörde jag Anette Kullenberg ösa spe över Per Nuder, jag gillar inte Per Nuder, och hon Kullenberg kan vara tuff o go emellanåt, men ingenstans i nån tidning kunde jag hitta kommentarer till bråket, ville bilda mig en uppfattning om vad det handlar om, bara i bloggarna skrivs det, och bloggar brukar inte vara direkt objektiva.
Idag hörde jag också Lotta Gröning, även hon poppis i bloggosfären, även hon har skrivit en bok. Men ingenstans mer än i bloggvärlden kommenteras det. Och nu sitter jag själv här och bloggar om skiten!
Jo Anette tycker att Per är bara skit som författare och Lotta Gröning har blivit anklagad för att hata Mona Sahlin. ... men det är klart, det låter mest som skvaller så det är kanske inte konstigt att det inget står i Dagens Nyheter. :-)

det är oerhört viktigt vad just jag tycker!!!

Det finns olika sorters politiker, eller ska man säga olika sorters människor som jobbar med politik. Det finns olika sorters politik också, bra och dålig ... eller? En politikers uppgift glöms ofta bort, både av dom själva och av media, uppgiften är nämligen att på uppdrag av folket ta beslut och agera så att så många av oss kan leva ett så drägligt liv som överhuvudtaget är möjligt, efter dom förutsättningar som finns. I vissa fall kan t.o.m. politikerna vara med och skapa förutsättningarna, inte alltid, men ofta, äh, till viss del. Det finns politik på riksplanet, riksdagen, det finns landstinget, sjukvården bl.a. och det finns kommunalpolitik.
Vad som är gemensamt för dessa tre och vad som är av yttersta vikt för nästan alla politiker är vem som tog vilket beslut. Beslut som anses dåliga och som kritiseras hårt i massmedia och bland väljare, vill ingen dirkekt stå för, vilket är förståeligt och allmänmänskligt. Beslut som anses bra och som ger glada tillrop från väljare vill såklart alla ta åt sig av, också förtåeligt. Idag verkar folk och politiker ha glömt bort, att resultatet är det viktiga, inte vem som kom fram till resutatet, och vilka resultaten än blir så är någon missnöjd, vi är helt enkelt för många :-)

Behövs då egentligen olika politiska partier, det är ju i alla fall ingen som verkar bry sig om ideologier nu för tiden, den som har en ideologi eller en dröm om en bättre värld, får bara en massa skit och anses vara en orealistisk och naiv drömmare. I samma andetag utgör drömmaren ett hot, ingen får ta emot så mycket kritik och nedlåtande glåpord som drömmaren, attacker för att försvaga och trycka ner. Vad är människor rädda för, vad är politiker rädda för? Handlar det inte om skräcken för att ha fel eller ta ett felaktigt beslut, handlar det inte om att den enskilde politikern bygger upp hela sin identitet kring sin roll som politiker och sin karriär, glömmer han eller hon inte då sin uppgift? Varför har människor så svårt att glädjas över hur andra lyckas, att min politikerkamrat får igenom sitt förslag i fullmäktige trots att jag jobbat för samma fråga i tio år och hela tiden fått "nej", det gör väl inget, det var ju resultatet som var det viktiga, inte att just jag kom på det först! Politiker är bara brickor på en spelplan, ingenting är eller får bli personligt, väljarna vill ha resultat inte en personkult. (Fy tusan vad jag tog i där va??!) ;-)
Sedan en tid tillbaka har en politiker här i stan gått till hårt angrepp mot en nämndeordförande, han gör det i insändare och på bloggen, han har bestämt sig för att hänga ut nämndeordföranden och få henne på fall, hans rädsla lyser igenom i texten. Jag bryr mig inte i detta fallet ett dugg om vem som har rätt eller fel, politikern är ute efter att plocka poäng till sin person, klart inspirerad av den amerikanska politikens metoder, det är löjligt att se. Han tror han vinner på det men i själva verket är inte vi väljare så dumma att vi går på det, dom båda arbetar ju i samma hus och deltar i samma möten, klarar han inte av att ta diskussionen öga mot öga så är han en vek person och därmed en vek politiker. Forumet insändarsidan i morgontidningen är inte forumet för samtal mellan två likvärdiga politiker, jag kan inte tolka det på annat sätt än att mannen ifråga känner en stor respekt gentemot nämndeordföranden, kan vara just därför hon sitter där hon sitter, och han jönsar omkring annorstädes, vad vet jag. ... det här är såklart vad jag tycker, och ingenting annat.

Ghosts IV track 36

NIN - The Good Soldier

NIN - March Of The Pigs

Övertyga mig om svart eller vitt

Jag brukar inte göra direkta politiska uttalanden i bloggen, anledningen till det är att jag med åren insett att det sällan finns en perfekt, eller ens bra, lösning på problem, varken världspolitiskt eller rikspolitiskt. I sammanhang där många människor skall samsas och leva, förverkliga sina drömmar eller slåss för sina liv, uppstår hela tiden olika förhållningssituationer och viljor. Uppfattningarna är lika många som det finns individer, var och en med utgångspunkt från var och ens livserfarenheter och upplevelser. Det rätta är aldrig svart eller vitt, varje så kallad lösning skapar nya problem, för andra individer.
Vad jag ändå gjort är att försöka ta ställning för de svaga individerna i samhället, i världen, de som inte strävar efter mer än sitt uppehälle och ett någorlunda gott liv, men även där kan det ofta vara svårt att sätta gränsen för vad t.ex. ett värdigt liv är eller vad enskilda personer verkligen behöver för sitt uppehälla.

Nu måste jag ändå göra ett politisk inlägg, jag blir så jädra upprörd helt enkelt, och eftersom det är världspolitik så är det också ett risktagande, men va fasen! Jag läser en partiväns blogg, han uppmanar oss med genuin ilska att bojkotta Israels bosättar-politik, han tycks veta vad han talar om, har själv besökt en palestinsk familj utanför Jerusalem.
I halva mitt liv har jag ratat avokadon och sharonfrukten, mitt samvete klarar helt enkelt inte att lägga dom frukterna i kundkorgen om det står "Israel" på dom, jag inser ändå att det inte är så stor vits med mitt agerande, det gör varken från eller till, jag vet inte ens om det är rätt metod ...?... men mitt samvete måste. När jag sliter på mig min sjal, inhandlad från Palestinagruppernas hemsida, gör jag det inte för att modebutikerna vill att jag ska det utan i protest mot världens orättvisor och konsumtionssamhället, en ynklig protest kanske men ändå min.

Jag känner att jag vill kommentera min väns inlägg, men kan inte komma på något bra att skriva, jag kan känna hans ilska i magen. Mina tankar går utan tvekan direkt till USA och en debatt jag hört mellan presidentkandidaterna McCain och Obama, där dom pratar om förhållningsätt gentemot terroriststater, som dom kallar dom. Obama vill sitta ner med ländernas ledare och försöka sig på en dialog, menar att den andra taktiken, den vi hittills fört är ju helt verkningslös, vi måste hitta på något annat, vi måste möta dessa ledare och lyssna på dom. (... låter lite som en nyligen uppfunnen taktik, smile.) Som exempel tar Obama Irans president Ahmadinejad. John McCain blir totalt störd av förslaget, menar att Iran´s ledare är en sån som vill utplåna Israel, han säger: "are we going to sit down, across the table, to legitimize and give a propaganda platform to a person that is espousing the extermination of the state of Israel..."

Trots att Obama vill försöka sig på en dialog med Mellanösterns ledare, refererar han till Israel som en av USA´s mest trofasta allierade. Var hittar vi lösningen på problemet Israel kontra Palestina? It beats me! :-( ...om vi inte skall ge oss på att försöka "wipe out" USA "from the map", hur gör vi det? Hur gör vi med alla israeler, jag har svårt att tänka mig att alla dom är ovänner med palestinierna, vilken är den bästa taktiken här? Jag blir så arg att jag får genuin lust att köra McCains taktik än en gång, men inser ganska snart att det krävs en seg och svår kamp, som möjligen inte kommer att lyckas.

Någon måste tjäna på situationen i Israel, något annat svar har inte jag på anledningen till konflikten, gå till den personen, och kör Obamas taktik, det är dock inte alls så säkert att den lilla kuggen går att hitta i Israel, så det är ingen lätt uppgift, här krävs både lite hjärnverksamhet och en gps, och vem har det?
Det ligger nära till hands att uppmana till en regelrätt bojkott av Israel och kanske är det rätt taktik, någon gång måste ju världen vakna upp, kanske vore det en början till en lösning, själv är jag skeptiskt men försök gärna övertyga mig.

Tänkvärt: Från vem lånar USA när pengarna tar slut?

Masuran

Det här fungerar!

Det har nyligen kommit ut en bok, "Salvekvick", som författats av en läkare som specialiserat sig på alternativmedicin och en journalist inom vetenskapsområdet. Dom har undersökt effekterna av alternativmedicin, försökt göra en objektiv bedömning av vad som fungerar och inte, om nu det går. Dom har i alla fall försökt gå in i det med öppet sinne, säger dom, och kommit fram till att det mesta är bluff. Artiklar om boken finns att läsa i DN.

Blodiglar, Yoga och fiskolja fungerar, de två senare är bra för hjärtat och kärlen. När man har problem med depression eller psykisk sjukdom skall man undvika meditation och olika avslappningstekniker, det skulle jag personligen vilja ha en mer detaljerad förklaring till varför, men på ett sätt kan jag förstå det, är man deprimerad behöver man yttre stimulans och ljus, inte ytterligare hjälp med att gå in i sig själv och dra ner gardinen. Intressant aspekt i alla fall.
Kristallterapi, Feng Shui, zonterapi och Ayurvedisk diet anser författarna ger tveksamma resultat, det resultat som ändå kan skönjas anser de beror på placeboeffekt, behöver väl inte helt förkastas egentligen, kan jag tycka, så länge metoderna inte är till skada.

Att läsa "blufflistan" är lite på gränsen till obehagligt, man kan inte låta bli att undra hur det kommer sig att männniskor törs ge sig in i vissa behandlingar, hu!, men jag antar att man kommer till en gräns då man gör vad som helst för att må bättre ... Den författande läkaren ger sin förklaring, som i och för sig känns skön att läsa, man önskar bara att flera inom läkarkåren skulle komma till den insikten, citat ur DN:

"Att kloka och vettiga människor ändå väljer att tro på bluffterapier förklarar Edzard Ernst med att sjukvården har misslyckats.
- Sjukvården i dag är hemsk. Vi läkare är inte bra på empati, vi har ont om tid, vi hinner inte ge några förklaringar. Det är inte konstigt att folk väljer att gå till alternativmedicinare och få en hel timme med både empati och förklaringar som låter vettiga, säger Edzard Ernst."

... och visste ni att Island är till salu på Ebay, högstbjudande lovas ett "trevligt klimat och islandshästar men, ärligt talat, en ganska bristfällig ekonomi". Utropspriset låg på 7 kronor.

Modwheelmood - sleep

happy.

sweet puppy?

DM-brothers

Arvika 2009 ... who?

Kamp för överlevnad

Det är redan ett faktum att vårt samhälles medborgare håller på att omgruppera sig, och inte bara det utan även dela upp sig. Vi som levt hela vårt liv och trott att Sverige är ett bra land att leva i, vi som kännt oss trygga i att det alltid kommer att finnas hjälp att få om vi kommer i en kris, bara man tar ansvar och gör så gott man kan skall alltid skyddsnätet finnas där och fånga upp oss. Sjukvård till alla, förskola till alla, skälig levnadsstandard för alla, sjukförsäkring till alla, arbetslöshetskassa till alla, rättshjälp till alla, gratis grundskoleutbildning till alla ... fy satan vad vi blivit lurade!! Om någon fortfarande tror att allt detta går att infria, då är den mycket blåögd, eller så möjligen lite idiot.

Men nu är det så i vårt nya Sverige, att sjukdom räknas inte som sjukdom längre, det är bara om den är totalt obotlig och möjligen kan leda till döden, då kan den räknas som sjukdom och kan innefattas av den allmänna sjukförsäkringen, om man har tur. Inom landstingsvården får man sno sig på att bli frisk för om man sökt dit för många gånger är man inte längre välkommen, då hänvisas man till privata alternativ, oavsett om man blivit frisk eller inte. Jag vet att jag är tjatig med det här, men jag ser exempel i verkligheten nästan varje dag, man orkar inte hålla tyst! Jag skulle vilja gå ut och ruska liv i folk men jag fattar att dom inte orkar, för det är som vanligt, det man reagerar på och retar upp sig på, är invandringspolitiken och lösspringande "kamphundar".

En liten söt vovve blev ihjälbiten av en otäck rottweiler, jo hu va hemskt, kamphundar ska förbjudas, det skall införas körkort på dom och vissa raser borde inte ens få existera tycker folk, och vissa naiva politiker. Börja med att ta reda på vad en kamphund är först, vill jag säga, och dra sedan igång debatten. Jag kan inte låta bli att ilskna till över att folk bryr sig mer om hundar än varandra, om vi tillsammans försöker forma ett humant och tryggt samhälle där människor mår bra, då är jag övertygad om att kamphundsproblemet kommer att försvinna av sig självt. Den som tränar sin hund att kampa har ett behov av självhävdelse som inte blivit tillgodosedd, möjligen p.g.a. olika sociala omtändigheter han eller hon hamnat i, just p.g.a. att vi inte bryr oss om varandra och ser varje individ som en resurs istället för en belastning. Idag räknas allting i pengar, allting ska vara lönsamt, jag skall vara lönsam och du, och vi måste vara det kortsiktigt.

Om utvecklingen fortsätter i den riktning den nu tagit blir det inte lättare att leva i detta land, och kamphundarn kommer inte att minska det minsta i antal, snarare öka, och blir det ett förbud så kommer bara snuten att få mer att pyssla med, eller så dyker det upp nya hot att lagstadga mot, för fantasin hos folk som mår dåligt den kommer aldrig att sina, den kommer att bli någonting nödvändigt för att överhuvudtaget kunna överleva.

Madrassfjäder i hatten!

Bush´s finansminister Henry Paulsson, Mr.Risk. Jo minsann, blev mångmiljardär på sina bankaffärer och sitt risktagande, sitter nu i förgrunden och försöker rädda sig själv, är det kanske så vanligt folk i USA ser på sina politiker eller är det så att dom inte fattat sammanhanget. Om inte såna som Paulson funnits hade inte den ekonomiska krisen uppstått, eller så hade några andra slags figurer sett dagens ljus och ställt till oreda. När pengar är inblandade tycks alltid problem uppstå, det eviga fenomenet hos mänskligheten, att alltid vilja ha mer, och ju mer man har ju mer behöver man.

Jag kan inte låta bli att återkomma till vår svenska regerings hetsjakt på sjuka och arbetslösa medborgare, förr var det man själv som hade koll på om man var sjuk eller frisk, det liksom kändes i kroppen, nu är det försäkringskassan som har koll på det, kanske därför det aldrig går att komma fram på telefon dit, folk ringer ständigt och undrar om dom är sjuka. Förr var det också så att man själv visste ungefär vad man kunde, typ jag är duktig på att fixa till köttbullar men är urkass på raggmunk, jag är dålig på att hålla ordning på papper men är en jäkel på att tvätta fönster. Nu för tiden är det arbetsförmedlingen som vet vad jag kan, upplagt för en och annan överraskning troligen, hade ingen aning om att jag kunde köra truck, nice!


Lägger här in en insändare jag läste i NT igår, hoppas det är ok med författaren:

Den borgerliga alliansens politik har medverkat till att en halv miljon människor har gått ur a-kassan. När nu lågkonjunkturen och varslen
om uppsägning är ett faktum, återstår endast socialbidraget för de
arbetslösa som belastar den enskilde och kommunerna hårt.
Regeringen skickar ut hundratusentals människor i nyfattigdom och
elände. Det är det väljarna kommer ihåg 2010 på valdagen. Glömt
är jobbskatteavdraget och sänkta skatter. Det man ser är den
orättvisa fördelningspolitiken, de skyhöga räntorna och det otrygga
samhället som växt fram i sin iver på jakten på de sjuka och
arbetslösa.

Ronald Jacobsson (s)

Nu återgår jag till det amerikanska folket igen, suck tänker ni, men faktum är att vad som händer i det feta och konservativa landet kommer att påverka även oss, undrar om dom är medvetna om det eller om dom överhuvudtaget bryr sig. Jo politikerna som skulle rösta igenom det här förslaget till räddningsplan vågade inte, dom är mer rädda om sin popularitet inför valet än om landets ekonomi, dom kör ett politiskt spel rakt över. Å andra sidan sitter de medborgare som är bevandrade i ekonomi, och som jobbar på Wall Street, och skriker rakt ut i rädsla, politikerföraktet växer sig starkt. Inget enkelt läge för dom stackars kranka politikerna, eller så bryr dom sig som sagt inte. Och ni tror inte att deras agerande kommer att påverka oss nämnvärt ..? jag nämner inga namn men här i vår stad finns politiker som uttalat stödjer USA´s politiska system, som t.o.m. fullkomligt avgudar USA och inte döljer det.

Om man nu så ivrigt önskar sig att Sverige skulle bli lite mer likt USA, tänk då en tanke till, man måste i så fall börja i en annan ände. I vårt land finns inga pengar avsattta hos folk, ens bland medelinkomsttagarna, till sjukvård eller skolavgifter och vi har inte ens hunnit betala premien till vår tandvårdsförsäkring, ni måste ju vänta lite, tills vi hinner spara ihop. Det finns nästan inga jobb att få om man inte har utbildning eller bra kontakter, det anses kränkande att sköta någon annan människas trådgård, städning, tvätt eller passa barnen. Man kan inte anställa folk här utan fackliga avtal, pensionen måste vara garanterad, sånt tar tid och arbetsgivarna måste ta ansvar. Vi måste ju börja där, eller vad säger du, väne Djursholmsbo, eller för all del väne kändis-fp´are här i Nkpg.
Det är förstås inte era problem, ni har väl pengar i madrassen!

Oppositionsråd för Folkpartiet liberalerna i Norrköping.

Gillar: Frihet, Newcastle (både ölen och laget), Snoka, Israel, amerikansk politik och whisky (ej amerikansk).
Ogillar: Diktaturkramande, vinter och flumskolan.
Tror: Att folk kan tänka själva.
Politisk förebild: Anders Chydenius.