U2 New Years Day

idiotens betagande karaktär

Idioten, han är en vacker och klok själ, åtminstone den som Dostojevkij´s furst Myskin besitter, t.o.m. äger han en betagande karaktär som recensenter beskriver honom. Men han är en idiot, om det är alla ense, och jag älskar honom... det skulle ni också göra. :-)

Åter till verklighetens nyhetsflöde och Kinas avrättande av en brittisk medborgare igår. Ännu en historia med psykiskt sjuk människa inblandad, men här handlar det om något annat, nämligen det om en psykiskt sjuk kan ta ansvar för sina handlingar... det förstås, handlade det ju om när det gällde han som slog ner Berlusconi också, men där var det mer medias sätt att förmedla jag vänder mig emot.

Uttrycket psykiskt sjuk används på ett generaliserande sätt, man kan ju faktiskt vara sjuk på olika vis, en diagnos är inte lik en annan. Men visst vore det väl bra om man slapp ta ansvar för det man gör, i så fall finns ju varken lagar eller sociala regler till för en psykiskt sjuk person, kanske skulle även "friska" vilja kalla sig "störda" om så vore fallet. ;-) I vissa länder i världen är det faktiskt så, kolla bara in alla amerikanska kriminalserier och filmer, där fråntas den skyldige ofta ansvar om advokaten lyckas bevisa psykisk instabilitet av något slag, så är det nu inte i Sverige, enligt lag, men hur det går till i verkligheten känns inte så lockande för en känslig bloggare som mig att gå in djupare på.

Förresten så undrar jag om det är en förmildrande omständighet att en människa lider av bipolär sjukdom som tydligen den här avrättade britten gjorde, vem som helst kan ju bli lurad, oavsett sjukdom eller fungerande hjärnceller. ;-)) Återigen det vi faktiskt hade uppe på förra samtalscirkeltillfället med RSMH Bläckfisken, att omvärlden likställer psykisk sjukdom med idioti, dvs en psykiskt sjuk människa är lite dum i huvet anses det. I så fall begriper man resonemanget i den här artikeln.

Frågan om Kinas agerande tar jag gärna en annan gång, den frågan är övergripande och kommer att bli än mer aktuell när det stora folkrika landet tar över mer och mer av vår industriteknologi.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/psykiskt-sjuk-britt-avrattad-i-kina-1.1020253

psyksjukt!!

Nu har media gjort det igen, och igen är det en händelse i Italien men det är inte relevant, en "psykiskt sjuk kvinna har överfallit påven" igår under julnattsmässan i Peterskyrkan.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/paven-attackerad-under-midnattsmassan-1.1019203

BBC är något bättre i sin beskrivning av attacken, men dom uttrycker ändå att kvinnan är psykiskt instabil, dom skriver: "The woman, said to be mentally unstable .." och "the woman is undergoing checks at a medical facility...". BBC får ett plus för att det inte står i rubriken att det var en psykiskt sjuk kvinna och för att det inte överhuvudtaget står att hon är psykiskt sjuk, dom beskriver också kvinnans tidigare möten med påven och poängterar att överfallet inte var så farligt eftersom kvinnan var obeväpnad. Man får helt klart en mjukare och mer nyanserad bild av henne i BBC´s beskrivning än vad man får i DN´s, alltså i svensk media utmålas hon som ett hot, en brottsling ... i engelsk media som en förvirrad människa.
http://news.bbc.co.uk/2/hi/8430118.stm?ls

Förra veckan skrev svensk media att Italiens premiärminister Berlusconi blev attackerad av en psykiskt sjuk man, jag är heligt trött på deras sätt att använda uttrycket "psykiskt sjuk" som om det vore speciella varelser som springer omkring i vårt samhälle och är våldsamma, och är ett hot mot andra. Psykisk ohälsa kan vem som helst drabbas av, psykiskt sjuka människor är inget hot mot någon mer än möjligen mot sig själva, och om det bryr sig ingen.

Dags nu att ta ett krafttag mot hur media i Sverige skapar falska föreställningar av enskilda. Psykisk ohälsa ökar och mycket på grund av det sätt psykisk sjukdom beskrivs i tidningar och i nyhetsprogram törs många inte söka hjälp. Det är fortfarande belagt med skam att inte vara mentalt frisk och stark, det är fortfarande på sjukvårdens bakgård man kämpar med att ge stöd åt sköra och deprimerade människor ... det vill jag ändra på.

Barnen i centrum över jul ...

12-årings julklappar har överväldigat hela vårt hem idag. Broder Daniel, Tokio Hotel, nya högtalare till datorn och massor av Navy CIS på dvd´n. Allt handlar om olika mediaspelare nu för tiden ... men i år är det ju ändå så extremt dåliga julaftonsTV-program, så man satt ändå framför datorn.
Min dag får komma imorgon.

God Helg alla bloggläsare!

Broder Daniel - Shoreline live från Bananpiren

julklapp på andra sidan sjön ...

för att säga något positivt om Barack:


http://www.dn.se/nyheter/varlden/usa-senaten-antog-sjukvardsreform-1.1019176

http://news.bbc.co.uk/2/hi/americas/8429345.stm

inlägg i klimatdebatten

ut på arenan för yttrandefriheten

Artikel i Arena angående arresteringarna i Köpenhamn.
Dagens Arena Rättsstaten på glid

Klockdunder och ekologiska begravningar

Idag söndagen den 13.e december deltar Svenska Kyrkan i en klockringningsmanifestation för klimatet. Jag har försökt ta reda på vilka kyrkor i min stad som kommer att ringa, men har inte lyckats hitta någon, det blir klagomål hos kyrkoherden om det visar sig att Norrköping är tyst i eftermiddag. 350 slag ska klockorna slå, och det skall ske kl 15.00.
http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=336557&refid=257399

En annan sak som för många har med kyrkan att göra är begravningar, det är inte direkt miljövänligt att bli begravd... hmf. :-( Kremering släpper ut bly i atomsfären och kistbegravingar är mycket energikrävande. Det finns dock en ekologisk begravningsmetod, och under klimatveckan i Köpenhamn, såklart, har en grupp konstnärer uppmärksammat det hela, Superflex heter dom, och är danskar. Nästa år ska man i alla fall ha möjlighet att begära en ekologiskt begravning, (dags att ta ett snack med sina anhöriga då...?) enligt en artikel i DN, och journalisten tycker att Köpenhamn har "klimatfeber", det går att sätta prefixet "klimat" framför vad som helst just nu, t.ex. klimatkonst eller klimatpizza.

Passa nu på och ät godis och drick kaffe utav bara den. Priserna på kakao och socker världen över har ökat mer än någonsin, på grund av dåliga skördar. Teet är också hiskeligt dyrt, men det har det varit ett tag. Hur ska man kunna klara sig utan choklad .... ??! Jag har för mig att jag skrivit något liknande i ett inlägg för ca ett år sedan, historien upprepar sig och priserna på godsaker ökar kontinuerligt. Kan det möjligen bero till viss del på att godisaffärerna vilja sälja mycket till jul?

Stephen Fry - How to be Gorgeous

President Obamas besök i Oslo kostar mer än 100 miljoner norska kronor, det är för att garantera hans och fruns säkerhet.

Varför kan inte människan betala själv? Tänka sig att man skulle få besök en dag och gästen säger, "nja, det kostar en del om jag ska komma, jag menar inte käk och husrum och så, jag menar du måste se till att ingenting händer mig, du får fixa en livvakt!" Såna gäster skulle nog inte jag bjuda hem. Men Norge, och jag antar även övriga världens, länder känner en så stor ära i att han överhuvudtaget kommer, så dom ställer upp och betalar. Typiskt såna pengar man kunde använda till något mycket vettigare. Baracken kunde sitta och konferensa framför sin dator precis som vanligt folk, och det kunde Carl Bildt också för den delen, men så fungerar inte världen, har man nått en viss ställning så gäller inte vanligt förnuftigt miljötänkande, den gränsen överskrids nånstans på vägen, har säkert med årsinkomst att göra.



Fenomenet går igen genom hela hierarkin, den som har hög lön har ett högt anseende och blir, tro det eller ej, alltid bjuden på saker. Gratisbiljetter till konserter och teater och reducerat pris på lunchrestaurangen, och behöver samtidigt sällan betala för enkla tjänster utan fjäskas för friskt med diverse gåvor. Som krydda på det blir höginkomsttagaren alltid väl bemött, och slipper vänta i busskön som vi andra arbetslösa och låginkomsttagare.

Ja jag vet, jag generaliserar friskt, men tendensen finns, även om det finns vackra undantag ibland. Sen har jag heller inte satt någon gräns för när man räknas som det ena eller det andra, men i fallen månadslöner kan vara i nivå med en medelårsinkomst, då är gränsen överskriden för länge sedan. Vad man ganska snart i alla fall kommer fram till är att det faktiskt finns en gräns för hur mycket pengar en människa behöver.


Igår satt vi och pratade om varför vissa människor uppträder med en arrogant attityd, undertecknad bloggare konstaterar snabbt att det har ett samband med dåligt självförtoende, liksom många otrevliga attityder har. Det finns ett vanligt beteende bland människor att alltid skylla ifrån sig, och dom skyller snabbt ifrån sig trots att ingen ens hunnit anklaga dom för något, följden blir ju att opponenten står oförstående och i sin tur blir svarslös, alternativt kommer av sig.

Ett annat intressant fenomen är komma med en motkommentar som inte är relevant i sammanhanget, ex: "Jag gillar inte regeringens politik, jag tycker den är inhuman." svar: "Men när oppositionen hade makten var det inte heller vidare humant." Som ni ser flyttades fokus från det första kritiska påståendet angående regeringspolitiken, till ett annat regeringsalternativ, som ju egentligen inte hade med saken att göra.

Jag ville ha en diskussion om nuvarande regerings politik, men den jag samtalar med för över kritiken till regeringsalternativet, vilket gör att jag plötsligt tvingas försvara ett förmodat alternativ, vilket jag kanske varken gör eller var förberedd på. Man kan då anta att min samtalspartner gillar nuvarande regering och inte känner för att ta emot kritik angående sina politiska sympatier.

En följdtanke som jag vill påtala med det här är ... tänk alltid att när en person tar till den här taktiken saknar han eller hon troligen hållbara argument. Det är nämligen ett sätt att flytta fokus från något som är obehagligt eller omöjligt att försvara, man slipper undan. Tror det kan kallas för projektiv identifikation med ett tjusigare namn. Vanligt förekommande är det i alla fall, och det tar musten ur mången kritiker. Det är effektivt med andra ord.

Jag hörde under riksdagens diskussioner om sjukförsäkringen, att socialdemokraterna, eller ja oppositionen, anklagades för att skrämma upp folk, " Det är ert fel att folk blir oroliga och sjuka, ni skrämmer upp dom och säger att dom kommer att bli utförsäkrade!" Snacka om projektiv identifikation. Wow!

Loggboksklotter

Bilder att bli glad av!

artist Fini B.B.

snygg bild på Cristina

Det här är ju så löjligt så man vet inte om man skall skratta eller gråta, igen. Enligt ordföranden i socialförsäkringsutskottet har inte försäkringskassan följt reglerna så som regeringen tänkt sig att dom skulle göra .... tänkt sig. ??? Men jag bara undrar var det sunda förnuftet tagit vägen, har människor slutat tänka!? Varför tar försäkringskassan beslut som är så makabra och rent ut sagt galna intill obegriplighet, det känns som om tjänstemännen är en flock dumma får som förlagt sina hjärnor och bara läser lagen och sen agerar, och så kan det väl i rimlighetens namn inte vara. Det skrämmer mig ...

Nog är säkert lagtexten tokigt skriven, nog försöker regeringen rätta till och nästan erkänna att det blivit otydligt, nog ändrar dom lite, lite och förtydligar lite, lite. Men sen då, dessa fall som nu uppdagats är solklara, hur kommer det att bli med dom fall som är tveksamma? ... och det är troligen dom flesta. 180 dagar, efter det ska man prövas på hela arbetsmarknaden som det heter, det är ungefär ett halvår det, kanske kan vara vettigt i vissa fall att göra en prövning, typ kolla läget, men nu verkar det vara bums ut från f-kassan och bums in på a-kassan oavsett ens hälsotillstånd. Så kunde väl ändå inte regeringen tänkt sig ... eller?

http://www.dn.se/nyheter/politik/svart-sjuka-maste-inte-soka-jobb-1.1008153

varför blir folk så rädda när jag blir arg?

Det stämmer ofta inte. Sånt jag blir irriterad på bryr sig andra inte om, sånt som andra retar upp sig på ser jag själv ofta som petitesser. Men vissa dagar känner jag mig en aning i symbios med övriga, som igår när en läkare berättade om hur hans cancerpatienter tvingades söka arbete, hur en facebookvän irriterar sig på att hennes medmänniskor inte orkar bry sig, som när min Twitteridol skäms över att vara amerikan så länge homosexuella inte tillåts gifta sig.

Det var ett infall av ett försök att vara positiv till omvärlden, ett kort infall som grumlas omedelbart. Visst finns det ljusglimtar, men i det stora hela tycker jag nog att människor blir mer och mer rädda för att tycka. Kan det svenska klimatet ha blivit sådant att var och en ser till sin egen hydda, sin egen trygghet, och har ingen energi och inget mod kvar för att stå upp för varandra. Är det inte så människan agerar inför kriser och otrygghet, och är inte det ett tydligt tecken på att vårt samhälle blir mer och mer otryggt.

En vän till mig sa med eftertryck, att det är ytterst viktigt för oss att hålla ihop nu, sen kan ju definitionen för "oss" diskuteras, och även "hålla ihop" diskuteras, men den grupp i samhället som nu har det kämpigast måste hålla ihop, så verkar det vara. Ytterligare ett tecken på allvaret i situationen, jag är inte bara irriterad och arg, jag är också skitskraj för var detta ska sluta.

bögblod

Jag hörde igår på nyheterna, att det nu är ok för bögar att lämna blod, förutsatt att dom inte haft sex på ett halvår!! Jag visste inte ens om att dom hittills inte fått lov att lämna blod, jag har ju vänner som är bögar och visste ändå inte, kände skam över det och blev arg ... igen. Som sagt tidigare, inte mycket förvånar mig i dagens samhälle, men att den här regeln/lagen funnits är ju ren och skär tydlig konkret diskriminering, jag blir inte arg, jag blir galen! ... och det tyder återigen på att vårt samhälle styrs av människor utan kunskap och med ett enormt stort mått av fördomar.

Det är alltså inte nog med att många homosexuella redan nu känner ett utanförskap och blir diskriminerade i olika sammanhang, utan det är också så att man inte tillåts delta i och bidra till samhället med det man enkelt skulle kunna, ge blod. Jag trodde allt blod HIV testas redan nu, en naiv tro kanske, men jag menar vilket blod som helst kan ju vara smittat med allt möjligt.

Vadå inte få ha sex på ett halvår ....? Så om man tänker sig att ge blod ska man först avhålla sig från sex med den man älskar och lever tillsammans med, förefaller fullständigt makabert i min lilla hjärna. Jag var sambo med en blodgivare i ett antal år, tänk om vi skulle ställts inför ett sånt ultimatum, det hade ingen av oss accepterat och världen skulle antagligen bli helt utan blodgivare om det vore så. Om heterosexuella ställts inför ett sånt val skulle det bli uppståndelse och ivriga diskussioner och protester överallt i media. Världen räknar kallt med att bögar har HIV och räknar också kallt med att bögar är ett släkte som knullar runt med alla möjliga män och är konstant otrogna!

Hahaha :-D ... ja va fan ska man göra då, galenskaperna tar ju aldrig slut.

Läs Trollhare, och läs artikel i DN:


http://trollhare.wordpress.com/2009/12/02/bogar-som-penetrerar-den-friska-samhallskroppen-eller-ar-konsidentitet-smittsamt/

http://www.dn.se/nyheter/sverige/bogar-far-bli-blodgivare-1.1005599

Vad har vi i våra hjärtan ...

För mig förefaller det som att det helt och hållet har att göra med att förbättra statistiken. Nu för tiden förväntar jag mig vad som helst av människor, i alla fall när dom befinner sig i ett sammanhang där en myndighet eller annan samhällelig företeelse kan ta ansvar för deras handlande, åt dom. Ingen behöver längre ta ett personligt ansvar, och ingen gör det heller ... var tog hjärtat vägen?

Hur kan man annars förklara att en sjuk människa blir frisk över en natt, och det utan att ens ha fått vård, att många blir uttvingade på arbetsmarknaden trots att dom redan har ett arbete, bara för att F-kassan inte längre behagar se dom som berättigade till sjukpenning deltid. Fler och fler kan vittna på att det faktiskt är så det ser ut i vårt land idag, och fler och fler drabbas ... vilket får till följd att fler och fler får nya hälsoproblem som nedstämdhet och depressioner, problem som skulle kunnat undvikas om dom fått det dom har rätt till, dvs sjukpenning när dom är sjuka, a-kassa när dom är arbetslösa.

Någonstans måste någon betala för allt det här, blir det inte kommunernas socialkontor så blir det landstingen, dvs vården, och då till stor del den psykiatriska vården, som ju redan står på knä och nekar folk hjälp fast dom behöver, men framför allt alla dom som drabbas, alla sjuka som tillslut inte har pengar till hyran och mat.

Jag kan inte fatta, vad har det tagit åt folk!! Vad har det tagit åt er som faktiskt än så länge har arbete och är friska! Jag inser att man måste följa regelverk, men i allsindar, det är ju människor som jobbar med människor, vilka är ni som kan leva med att ha varit med och tagit beslut som försatt era medmänniskor i knipa, nekat dom det dom har rätt till, sett till så dom hamnat i kris. Har inte ni något ansvar alls!?

Jag anser helt utan urskiljning att vi alla har ett ansvar, den som sitter på försäkringskassans eller arbetsförmedlingens kontor har precis lika mycket ansvar som politikerna eller tjänstemännen som tagit besluten. Fattar ni inte att ni är lurade ni också, vakna upp! Det är bara ni, ni som sitter där mitt i ruljansen och ser vad som händer, det är bara ni som kan protestera och vägra, för dom som redan ligger lyssnar ingen på, ni har fortfarande en röst även om ni inte använder den. Varför tar ni parti för överheten? Lägg av med det, för annars kommer ni tillslut att sitta där själva, på botten ... när alla vi andra som är där nu har tynat bort.

Politikerna räknar med ett visst svinn, när dom som inte tillför samhället något som har kommersiellt värde, när dom tillslut har sanerat bort sig själva, då kan landet blomstra och växa, satsa på kärnkraften och käka grisar utan att någon protesterar. Men en trött och sjuk vän sa igår, "Den glädjen tänker jag inte ge dom!" ... och han sa det två gånger. Han fick mitt hjärta.

julstress

Just nu är det den där tiden på året då det borde kännas mysigt och förväntansfullt, men då det istället känns trist, kravfyllt och ensamt. Det har såklart att göra med att det är månaden december och julhelgen är i antågande, det som var underbart när man var barn, blir bara måsten när man blir vuxen, tur att man inte visste det då.

Det är också en tid då familjen betyder mycket, människor runt omkring börjar fälla kommentarer som julklappsstress, mysiga traditioner, alla barnen kommer hem osv. Andra ser fram emot mycket ledighet, jullov och slappa kvällar framför TV´n. Jag vet inte ja, jag har varken nån stor familj, helgledigt eller lust att trängs med folk på stan och köpa julklappar, jag tycker vi redan har allt vi behöver, möjligen hänger vi på om dom säljer ut nån god choklad billigt på Hemköp, annars skiter jag i det också ... choklad smakar choklad även sommartid.

Men vi har faktiskt en liten tradition, en som jag och min 12-åring gjort alldeles själva, vi tar en heldag och gör julgodis, mozartkulor och lite goda småkakor brukar det bli. Knäck och sånt gammalt krafs har vi lagt åt sidan, men i år funderar vi på att lära oss göra tryffel. Sen när julen kommer sitter vi och äter och äter och äter i flera dagar, från morgon till kväll ... åtminstone 12-åringen gör det, och sen framåt nyår brukar det som är kvar åka tillbaka in i skåpet, och vi nästan kräks om någon börjar snacka julgodis. :-)

Nävars, julen kunde lika gärna kvitta som det känns, det blir bara så dött överallt och folk har ingen lust att göra saker, ska bara umgås med familjen och tillresta släktingar. Världen blir liksom öde för oss som ingen har, och vi två kämpar varje år för att inte gå varandra på nerverna, en sysslolös 12-åring kan vara en riktig "pain in the ass", och en uttråkad mamma kan bli tjurig värre.

Cory Doctorow on the Future and MakerCulture

from tweet to the abyss

Jag har vänner som klagar på att mina blogginlägg är för långa och för jobbiga att läsa, trots det missänker jag att dom läser ibland, och sen gnäller lite ... ;-)

Nu tänker jag skriva ett kort inlägg, för att vara lite tillmötesgående, jag tänker inte heller förmedla några djupare funderingar ... även om jag går ner i djupet en aning, så, hoppas du kan uppskatta den här jättemaneten herr B., för jag fick en plötsligt ingivelse att posta den på bild. Giant Jellyfish, no thanks!

Bilden har jag hitta via Rob Sheridans Twitter, som så många andra sevärda bilder ...

Viva Twitter!!

störd, mer störd och stördast

Det är inte alltid lätt att sova, och man går upp och ser en mörk stad utanför fönstret, Rådhustornet reser sig som en stolt fallos över natten, undrar hur många som inte sover ... fast dom gärna vill. Allt känns spöklikt, och spöklikt är det, för hur man än vrider och vänder på sitt liv så måste man inse tillslut att man inte har särskilt mycket makt över skeenden, man är utlämnad åt livet.

Någonstans vill jag tro att människor är goda, någonstans vill jag tro att det finns hopp, men det är svårt, för det pågår en ständig kamp ... mot något jag har svårt att definiera, stolthet kanske, eller ära, karriär och makt, vad vet jag. Den syns överallt den här maktkampen, men den är svår att upptäcka om man inte tar ett kliv åt sidan och betraktar, det är lätt att hamna mitt i dess öga och bli uppslukad, det är svårt att ta sig ur ... utan själsliga men.

Jag blev varse, återigen, för några dagar sedan att det är viktigare att synas än att utföra gärningar, alla vill vara med och ta åt sig av äran, och det roliga är att i det sammanhang där jag deltog så handlade det om insatser för samhällets allra svagaste personer, nämligen dom med psykisk funktionsnedsättning.

Det är en grupp människor som tydligt placerats in i ett fack, blivit ett begrepp, dom psykiskt störda, dom som finns längst ner i samhällets hierarki och som jag misstänker många inte ens vill kännas vid, som nu blev föremål för uppmärksamhet under en ynka timme av några politikers liv. Men det var inte direkt dom som hyllades, snarare hyllades dom då kallat "friska" individer som arbetat så hårt för att få till stånd en trevlig träffpunkt för dessa "störda", för tänk ... om inte dom arbetat så envist, då hade vi aldrig haft det så häääär trevligt tillsammans. Man undrar lite på vems villkor, man undrar lite vad makten kan ha att vinna på det, för något är det, annars skulle dom aldrig anstränga sig så ofantligt.

Personligen skiter jag högaktningsfullt i hur mycket arbete enskilda personer lagt ner, jag bryr mig mer om varför aldrig samhället och alla dom så kallat "friska" kan revidera sin attityd gentemot människor som har psykisk funktionsnedsättning. Dom borde akta sig, för en dag när
dom själva hamnar där, eller en dag, när den som idag mår uselt av en depression eller ångest har återhämtat sig och deltar igen på samma villkor som den "friska", då har dom ingen chans i maktkampen, för den som en gång gått igenom förnedring och förtryck från samhället äger en erfarenhet som ger en styrka, dom har nämligen ingenting att förlora, dom vet att man kan komma igen trots att värdigheten en gång tagits ifrån dom.

För att återgå till det spöklika, för den som läser det här och tycker att jag överdriver en aning, kan jag nämna helt torrt att Norrköpings kommun anser att det finns psykiskt störda och dom behöver speciella insatser, psykiskt störda ... möjligen menar dom personer men det framgår inte, och det jag undrar lite naivt är då vad innebörden av psykiskt störd är, och vem som avgör det. Informationskontoret i rådhuset borde nog fundera en aning över begreppen här, annars vill jag påstå att dom har en kunskapsstörning.

Digital Noise Academy "Melting Inside"

Det är skönt att vara störd

:

Jag skrev en status på Facebook om vem som är normal eller störd, statusen var som följer:
"Funderar på hur vi ska få bort funktionshindren i samhället. Varför är det alltid vi människor som har funktionshinder aldrig samhället ... samhället består ju av oss människor, så frågan är bara vilka av oss som inte fungerar ... vem avgör vem som är onormalt störd, vem som bara är lagom störd och vem som är normalstörd ??!!"

Jag fick en del kommentarer och flera "gilla-klick", det gjorde mig glad för det här är frågeställningar som upptar mina tankar ganska ofta och ganska mycket, jag drivs nämligen av en önskan att kunna förändra företeelseer i vårt samhälle på ett sätt som gör det möjligt för fler att kunna delta på ett naturligt sätt.

I våras gick jag med i en marsch för tillgänglighet där personer med funktionsnedsättning deltog. Jag lärde mig att Drottninggatan faktiskt är uppförsbacke och att kullersten är ett stort besvär för rullstolsburna, jag funderade på om den synskadade killen jag snackade med verkligen kände igen min röst, sen den där gången vi gemensamt plockade ut minnet ur en dator, och det blev en rolig historia om hela grejen. Dom tankar som förföljt mig sedan dess är inte snälla, tyvärr, jag har nämligen tänkt att miljön går faktiskt att förändra ganska enkelt, till fördel för rullstolsburna eller synskadade, allt går om man bara vill med dagens teknik, men hur är det för personer med psykiska funktionshinder ... och varför gick inte dom med i marschen?

Den saken är inte fullt lika lätt att lösa, för där handlar det om bemötande, respekt, tolerans och krav på medmänsklighet som är näst intill ouppnåeliga och än mer tålamodskrävande än att anpassa sig gentemot fysiska funktionshinder. Vem har tid i dagens samhälle att vänta ut en person med en ångestattack eller med tvångsbeteenden, och vem klarar ens av att förhålla sig till något sånt. Vem har tid att släppa in personer med ett så kallat avvikande beteende i sin absoluta närhet, och vem har ett tillräckligt engagemang för att söka information och kunskap tillräckligt, för att inse att personer med psykiska funktionshinder är precis som du och jag, dom är inte obotliga eller kriminella, dom är inte heller dumma i huvet, dom är vanliga människor med ett funktionshinder, och dessa hinder kan bero av något så mänskligt som t.ex. sorg, rädsla eller stress.

Var finns lösningar, hur kan vi göra livet lättare för alla som mår dåligt av att gå utanför sin dörr? Jag har ett självklart och enkelt svar på den frågan, ett svar som trots sin enkelhet innehåller samhällsförändringar som inte är i genomförbara idag, vi måste nämligen bygga vårt samhälle utifrån ett mer humant tänkande, ett samhälle anpassat efter människors sätt att vara.

Det fantastiska i att börja förändra och anpassa våra samhällfunktioner så dom kan utnyttjas även av personer med rädslor, ångest och sköra hjärtan, vore bra och hälsosamt för alla, speciellt för dom med stressade liv och ett jagande efter karriär. Sådana förändringar skulle vara hälsosamt för hela vår befolkning, man skulle slippa förnedrande behandling och ovänligt bemötande, man skulle slippa slå sig fram för att få en läkartid eller en plats i barnomsorg, man skulle slippa skämmas över att man just den dagen faktiskt inte orkade dra på sminket eller borsta av kavajen. Kort sagt, samhället skulle finnas där för alla, oavsett ork, energi, intellekt eller utseende. Vilken dröm va?

Jag säger att såna här förändringar inte går att genomföra, och det är så, det bygger nämligen på medborgarnas goda vilja och förståelse, och som läget ser ut idag så suddas medkänslan gentemot varandra ut mer och mer, vi har hamnat i en återvändsgränd av egoism och i de värsta fallen våld, och det är enkelt att begripa att orsaken naturligtvis handlar om otrygghet. Människan har skapat ett samhälle där det gäller att i första hand se om sitt eget hus och sina egna närmaste, och den spiralen är inte lätt att slingra sig ur. Jag läser uppgivet om Barack Obamas kamp för dom Amerikanska medborgarnas rätt till en sjukvårdsförsäkring, den drar med sig allvarliga protester från personer som redan har sjukförsäkring och som är rädda för att förlora den, så mycket för den solidariteten.

Det är en svår väg vi har att vandra, och lösningen kan tyckas onåbar, men det är en spännande tanke att om vi bara bestämmer oss och verkligen har viljan så skulle vårt samhälles idag allra svagaste grupper, med de allra svagaste rösterna, dom som idag står lägst ner i hierarkin, kunna vara dom som tvingar oss att skapa och genomföra det humana samhällssystem där alla kan delta på sina villkor och där alla faktiskt mår bra, även karriäristen och statministern. :-) Det vore en upprättelse som heter duga!

Jag skickar med en länk till Trollhares blogg, som jag ofta går in och kollar på, han har ett inlägg om och lite tankar kring autism och hur personer med autism fungerar olika i olika samhällen. Det är spännande tankebanor och kanske ligger svaret där någonstans, åtminstone kan vi kanske hitta delar till lösningar om vi forskar i hur samhällets krav och funktioner verkligen kan se olika ut. Jag lägger ingen värdering i hur bra olika samhällssystem är eller inte är, jag tänker bara att det faktum att olika företeelser syns olika tydligt i olika kontext, det tycker jag är intressant och det kan vara en öppning till en diskussion om förändringar.

http://trollhare.wordpress.com/2009/11/08/det-svenska-samhallet-lider-av-ett-svart-funktionshinder/

9 nov

Det är roligt med språk, särskilt när det blir galet, jag läste: "House passes landmark healthcare bill" i en Ameriksans nättidning idag. Jag fattade ju att det hade att göra med att en ny lag för bättre sjukvårdsförsäkring röstats igenom, det förstod jag av sammanhanget, men just den lustiga meningen begrep jag inte, hur jag än funderade. Titta på den får ni se och läs innebörden, "Hus passerar landmärke och får sjukvårdsräkning" ... eller hur? Man tänker husbåt? läkarhembesök ... hm.

Jag kontaktar en kontakt i Minnesota och ber om hjälp, och visst, pass betyder rösta igenom eller rösta ja, och bill är ju en lagstiftning, och House är ju naturligtvis the US Congress och det finns nu hopp om att det Amerikanska folket kommer att få bättre sjukförsäkringar i framtiden. Språkförbistring kan avhjälpas med några snabba klick på datorn nu för tiden, men lite kul måste man också ha, nu när USA´s kongress gjort någonting historiskt.

Samtidigt har en grupp svarta i USA genomfört sina första protestaktioner, "black is back" anser att Obama fortfarande driver en "imperialist-politik", en vit man i svart förklädnad. Jag har i ett tidigare inlägg tagit upp faktumet att det faktiskt finns folk som inte vill ha en allmän sjukförsäkring i USA, det förvånar oss här i det solidariska Sverige, för vi är trots allt fortfarande ett land med ett solidariskt tänkande, även om det just nu håller på att monteras ner i snabb takt.


En sak som också är värd att ta upp så här på söndagskvällen den 8 nov 2009, är att för exakt 20 år sedan i morgon som Berlinmuren föll. Jag har roat mig med att läsa, inte om alla politiska milstolpar och beslut, utan om den speciella Berlinatmosfären i rockmusiken. T.ex. David Bowies rader i Heroes ”I remember, standing by the Wall. The guns shot about our heads and we kissed as though nothing could fall.”

Flera kända band har gjort skivor i Hansa-studion i Berlin, förutom Bowie, Depeche Mode, U2 och Kent. En kul artikel i DN finns här under länken:

http://www.dn.se/nyheter/varlden/hansastudion-vibrerar-av-murens-historia-1.990096

Jag har upptäckt i dagarna att jag har en kompis som har födelsedag på en historisk dag, nämligen den 9 november, själv har jag också födelsedag en historisk dag, den 20 mars, 2003 då USA gick in i Irak.

Lovecats

The lovecats (acoustic) The Cure from phil tidy on Vimeo.

the Cure

Det är en mycket underlig känsla som kommer över mig, när min 12-åring som över en natt, börjat rota omkring bland mina cd-skivor och snart rippat över varenda låt med the Cure som jag överhuvudtaget äger, till sin egen dator, och vidare in i iPoden som ljuder ut sina musikfiler över skolgården på Victoriaskolan varje rast ... med the Cure!?

Jag menar han Robert Smith är väl lika gammal som jag, bara en månad yngre närmare bestämt, och lite tröttsam och blekfet, inte någon som man tror att tolvåriga småbrudar ska tycka om. Men sen är det ju det där sminket också ... han ser ut lite som Sweeney Todd, och sen är det förstås soundet, musiken, och jag inser att jag har en dotter som inte lyssnar på vad som helst, snarare väljer mycket självsäkert och övertygande när det gäller rockmusik. För det är just rockmusik hon föredrar, och möjligen techno, populärmusik göre sig icke besvär här inte!

För en halvgammal morsa som jag, med många musikminnen, blir dotterns jagande efter mer och mer musik, fler och fler cd-skivor i vår hylla, också många spännande återblickar, och jag upptäcker att mycket av det jag då bara lyssnade på faktiskt nu även går att se, och att mycket av det håller riktigt bra. Kommer ni t.ex ihåg snöbollskriget i slutet av Pictures of You-videon?

Det hade jag visserligen sett, eftersom allt som gick att få tag i i video och skivväg av the Cure inhandlades av undertecknad mamma på dåtidens eminenta och enda skivaffär värd namnet i stan, till affärsföreståndarens ständiga nöje, och förtret, för jag ville ha allt, och allt hade dom inte så det fick beställas. Ja ni förstår va, hur någon sprang vareviga dag in till affären och frågade om skivan eller vhs´en kommit hem än, ja det var gamla hederliga vhs videos man fick köpa då, och alla finns kvar, och samlar damm längst in i ett skåp nånstans, precis som den tröga vhs-spelaren.

Jag upptäcker också av någon outgrundlig anledening att dotterns favorit låtar var mina egna favoritlåtar ... och det är verkligen konstigt om inte lite olustigt t.o.m. Till min dotters ära och för mitt eget nöjes skull ska jag lägga ut en bra, som jag tycker, musikvideo med the Cure. Han fyllde femti han Robert Smith, i våras.