julstress

Just nu är det den där tiden på året då det borde kännas mysigt och förväntansfullt, men då det istället känns trist, kravfyllt och ensamt. Det har såklart att göra med att det är månaden december och julhelgen är i antågande, det som var underbart när man var barn, blir bara måsten när man blir vuxen, tur att man inte visste det då.

Det är också en tid då familjen betyder mycket, människor runt omkring börjar fälla kommentarer som julklappsstress, mysiga traditioner, alla barnen kommer hem osv. Andra ser fram emot mycket ledighet, jullov och slappa kvällar framför TV´n. Jag vet inte ja, jag har varken nån stor familj, helgledigt eller lust att trängs med folk på stan och köpa julklappar, jag tycker vi redan har allt vi behöver, möjligen hänger vi på om dom säljer ut nån god choklad billigt på Hemköp, annars skiter jag i det också ... choklad smakar choklad även sommartid.

Men vi har faktiskt en liten tradition, en som jag och min 12-åring gjort alldeles själva, vi tar en heldag och gör julgodis, mozartkulor och lite goda småkakor brukar det bli. Knäck och sånt gammalt krafs har vi lagt åt sidan, men i år funderar vi på att lära oss göra tryffel. Sen när julen kommer sitter vi och äter och äter och äter i flera dagar, från morgon till kväll ... åtminstone 12-åringen gör det, och sen framåt nyår brukar det som är kvar åka tillbaka in i skåpet, och vi nästan kräks om någon börjar snacka julgodis. :-)

Nävars, julen kunde lika gärna kvitta som det känns, det blir bara så dött överallt och folk har ingen lust att göra saker, ska bara umgås med familjen och tillresta släktingar. Världen blir liksom öde för oss som ingen har, och vi två kämpar varje år för att inte gå varandra på nerverna, en sysslolös 12-åring kan vara en riktig "pain in the ass", och en uttråkad mamma kan bli tjurig värre.