bönor som bönor, eller ...?

#

Åh, man kan överarbeta hela grejen ibland, det erkänner jag, men va tusan jag blir ju irriterad. Jag har rätt att bli irriterad när jag ska betala för skit som jag inte vill ha, eller om det man vill ha inte finns, eller om det man vill ha är för dyrt!! Jag tycker att allt kaffe åtmintone ska kosta lika mycket. Jag tycker egentligen att rättvise och kravmärkt kaffe ska kosta mindre än vanligt kriminellt kaffe med massa extra gifter och skit i, det vore det mest rättvisa och det tycker jag att svenskar ska kunna ha råd med. Om det bara fanns krav och rättvisemärkt skulle ju folk bli tvungna att köpa det, då skulle dom också fatta hur billigt det orättvisa kaffet är, och det vore riktigt bra.

Jag ska komma till sak, nu. Idag skrattade min 12-åring åt mig. Först tittade hon forskande och oroligt, men när hon såg att jag log och inte tänkte tjura till och få ett utbrott, då skrattade hon och tyckte att jag var lite knäpp ... men fortfarande en ganska bra mamma, och det får man vara glad för i dessa dagar.

Det var i alla fall så förr i tiden, att jag började handla i en viss affär nära mig, och kaffet jag önskade konsumera kostade 27:90 för ett halvt kilo. Idag ca två år senare kostar samma kaffe 34:90, notera där prisökningen, kan vara intressant för den som är intresserad. När ovan nämnda kaffe i ovan nämnda affär förra hösten var uppe i 31:90 bytte jag affär, jag började handla mitt kaffe hos konkurrenten intill, där det gick för 25 spänn om man köpte två i taget. Det var nästan lycka under hela vintern, men plötsligt en dag ingick inte mitt kaffe i det fenomenala priserbjudandet, ett halvt kilo kostade nu 35:90 hos konkurrenten. Hm, vad göra??

Undertecknad bloggare for runt i stan och spanade kaffepriser och fann en annan butik där man kunde få ett paket, för vid denna tid det fantastiska priset 31:90, :-), vid den tidpunkten kostade kaffet i den ursprungliga butiken 34:90. Så nu har jag farit iväg till en annan stadsdel under hela sommaren för att införskaffa mitt kaffe, det tar en stund att promenera dit, men lite motion är aldrig fel, och det där jädra kaffepriset har nu blivit en grej, verkligen en grej, man ska aldrig betala för mycket för kaffet och man skall aldrig i livet övergå till kriminellt kaffe!

Så idag, en härlig söndagseftermiddag, ska 12-åringen och jag ta en promenad för att köpa kaffe, och en liter mjök till chokladpuddingen som skall bli till kvällsmyset. Vackert väder och gott humör, vi kommer in i butiken och jag hittar min favoritgourmetost för halva priset, najs, jag kastar ner en ostbit i korgen. Vi går vidare in och snokar runt ett tag, mjölken är slut. "Meh ..." säger 12-åringen, "det finns sån mjölk, kan vi inte ta den?" "Nä! Jag har inte köpt något annat än ekologisk mjölk på flera år, så inte tusan tänker jag börja med det nu!" Dottern ler förstående och oroar sig för chokladpuddingen. "Det finns andra affärer", lugnar jag, och vi kommer fram till kaffehyllan. Hm, kaffet kostar 36:90! ... ... ... :-(

Man kan komma i såna där lägen när man känner sig mentalt trängd, så kände jag mig nu, alltså nån krona hit eller dit på ett paket kaffe är ju ingen big thing direkt, men jag blev så jädra sur. Va tusan, för två år sedan kunde jag köpa det här kaffet fär 27:90, snacka om prishöjning, jag får spader. Med en bestämdhet jag inte ens visste att jag hade så drog jag direkt till kassorna, betalade för osten, 40:-, hade inga kontanter, pinsamt att dra kortet för 40 spänn men jag var sur. Hon i kassan var också sur och det var antagligen p.g.a. min uppsyn, klandrar henne inte.

Så kom vi då hem till vårt eget kvarter igen, gick in och köpte kaffe i den vanliga butiken, och där var inte mjölken slut heller. Allt blev frid tillslut och vi fick vår chokladpudding och jag får kaffe till frukosten imorrn. 12-åringen skrattade och tyckte att det var intressant att gå och köpa kaffe och mjölk och komma hem med en ostbit, men det var inte vilken ost som helst, och ni undrar förstås vad jag tillslut betalade för kaffet ...