Så då bestämde jag mig för att utvidga dagens inägg lite och påpeka just det, om nu någon kan vara intresserad.
Jag vet inte vad jag ska skriva om det som händer i Iran, när så många olika rapporter och varierande åsikter om vad som egentligen är på gång där nere figurerar så blir jag bara snurrig. Helt klart är ju i alla fall att det händer saker, och att Khamenei har makt och att han glädjer sig över valresultatet. Att det förekommit fusk är också helt klart. Vem folket egentligen vill ha som ledare verkar ganska oklart. Ingen som inte är där kan veta vad som händer, kanske inte ens det. Någon nämnde att situationen liknar den som var strax innan Shahen lämnade landet ... minns inte när det var riktigt, slutet av 70-talet? Någon sa också att massmedias falska bild av landet Iran driver på protesterna och får omvärlden att reagera starkt, t.ex. alla på Twitter, som jag nämnde i ett tidigare inlägg.
Det är väl så, när saker och ting mörkläggs sprids en hel massa mer eller mindre sanna nyheter. Om en väldigt trevlig och viktig förening som jag tillhör har det också spridits rykten, någon sade sig veta att föreningen var splittrad och att osämja uppstått, vi berörda hade inte en aning om vad vi själva höll på med tydligen, men dom utanför visste inte men var nyfikna så dom nästan sprack, därav det intressanta ryktet. Alltså psykologiska fenomen i stort och smått ...
Därför väljer nu alltså jag att skriva ett inlägg om Paul McCartneys födelsedag!, mycket enklare och mycket mer oprovocerande än både, Iran, Aung San Suu Kyi, Korea, Obamas falnande popularitet eller problemen i Peru ... som förresten påstås ha löst sig...??? Det undrar jag om det stämmer.
Och slå ett slag mot kött komsumtionen lyckade jag göra nu också!! Ät mindre kött!! ...helst inget. ;-)
Jag har namnsdag dessutom. Det ska jag fira med en bit grillad köttkokka, pomme och bearnaisesås.
SvaraRaderaHälsningar Björn
Ha Ha Ha ... :-)
SvaraRadera