Jacko versus Iran?

Jag läste i min lokala morgontidning en kort artikel om situationen i Iran. Där står, jag citerar: "Enligt AFP ska Khatami bland annat ha sagt att de ledande "bråkmakarna" borde åtalas som "mohareb" (den som för krig mot Gud)." Nu när protesterna, åtminstone utåt sett verkar ha blivit lugnare, släpper också media sitt intresse och Irans ledare kan agera mer fritt, utan isnyn från omvärlden. Det var vad jag tänkte när jag läste artikeln. Nu kommer folk att åka in i fängelse och bli avrättade, utan att världen märker ett skit.

Lite senare går jag in på DN´s sida och konstaterar att nyheten om Iran hamnat långt ner i tablån, en viss nyligen avliden Amerikansk popartist tar upp den mesta platsen på DN´s första sida. Bland highlightsen på min startsida, där jag har bl.a. BBC news, Huffington Post och Al Jazeera, finns Iran inte ens med i rubrikerna, där handlar det om ... just det, en Amerikansk popartist som gått ur tiden, den globala uppvärmningen och bombdåden i Irak.

Jaha, jag fortsätter min uppstartsrunda vid datorn, och hamnar på Twitter och kollar in vad favoriterna nin haft för sig det senaste dygnet. Så här skriver Rob Sheridan: "Right now everyone in Iran's going "why the hell can't we get on Twitter?"" ... och så lägger han ut den här länken:
http://www.thedailybeast.com/blogs-and-stories/2009-06-26/will-michael-jackson-doom-iran/?cid=hp:mainpromo2

... anledningen är att Trending Topics på Twitter helt tagits över av skriverier om Michael Jackson, (hjälp jag skrev ut hans namn, såg ni!?) som ni förstår om ni läser artikeln under länken. Nu säger jag inte att jag nödvändigtvis håller med om allt som står där, men jag tycker det är något att fundera på. Rob Sheridan tycker att det är viktigare för Iranierna att komma ut genom Twitter, eftersom det tycks vara deras enda kontakt med världen utanför sitt hemland, än att folk som sörjer Jacko ska ta upp all plats. Kan lätt hålla med honom där, typ. I Iran avrättar dom människor som uttrycker sin åsikt, popartister som dör av medicinöverdoser berör tydligen starkare, det är så världen och människorna är helt enkelt.

Min egen story då, vad jag själv personligen ville uttrycka var att jag fick en känsla av att det finns människor där ute som reflekterar och reagerar precis som jag, jag hann bara tänka tanken, fixa lite kaffe, ta en tur in på toa, plinga på datorn ... och där finns dom ute i cyberverkligheten med all sin frustration, sin rädsla och sin ilska över orättfärdigheter och mänskligt förfall. Det finns också många som är styrda av rubrikerna, som följer den allmänna strömmen och inte tänker efter, precis så som det verkligen ser ut, i verkliga livet. Internet ... en spegel eller en verklighet?

Vem är det som har makten över all information vi får? Säg mig det. Hur viktig är inte internet som objektiv källa, där jag har möjlighet att gå förbi Dagens Nyheter och BBC news och utforska vad ocensurerade vanliga människor tänker och tycker. Visserligen krävs en del ansträngning från min sida, men jag har ändå möjligheten.

Hotet mot yttrandefriheten, ta och fundera på vad det är. Och visst, undrar om det är tillfälligheter som avgör vilka artister man väljer att lyssna till.