Den konstiga vägen

Hittade en historia via en av personerna jag följer på Twitter, hon är modefotograf och har självklart reagerat genom att lägga ut ett nyhetsklipp och en intervju med modellen Filippa Hamilton. Jag fick en anledning att snacka kroppsideal med min tolvåring, och det var skönt att få en sund reaktion som lät "det ser sjukt ut", för det gör det.

Grejen är att den här bilden är ändrad i photoshop, tjejen ser inte ut så här och det förstår man ju, den som gjort den har gått över gränsen och konstruerat en seriefigur snarare än en modebild. Här har man gått och retat upp sig på att skyltdockorna är för smala och ser ut som barbies, men det finns tricks i oändlighet så länge man har datorer. Helt klart.

#

12-åringen reagerar sunt, låtsas kräkas en stund, rycker sen på axlarna och går över till att lyssna på Broder Daniel, världen går i en konstig riktning, jag kan inte låta bli att undra var det ska sluta. Framför allt undrar man ju vem som suttit bakom datorn när den här bilden kom till, man undrar vem som tycker det är snyggt, och man undrar om våra kroppar tillslut kommer att försvinna ut i intet, en massa tomma kostymer fladdrar runt över trottoarerna med en och annan hårtest som svänger runt högst upp kring halslinningen.

#

Frågan är hur vi då skall känna igen varandra, men det är kanske mindre viktigt, i alla fall för modeskaparna, det är bättre att vi är anonyma stelbenta silikonrobotar utan vare sig känslor eller snabba rörelser, då är det lättast att fixa till coola kläder.

Modellen på bilden, som arbetat för Ralph Lauren i åtta år, blev avskedad strax efter det att det här omslaget publicerades, inte för att bilden var galen, utan för att hon inte längre kommer i kläderna som sys upp, hon anses helt enkelt vara för fet. Inte undra på då att man var tvungen att retuschera bilden. Boing Boing skriver lite mer om någon är intresserad: http://www.boingboing.net/2009/10/14/ralph-lauren-fires-p.html#previouspost

#

Ok, då kommer veckans dummaste. Vi mötte idag, på stan, en tjej med gipsad vrist, man försöker in i det längsta att inte skratta åt andra människor, och jag lär min 12-åring att man måste ha överseende och låta andra ta sina egna beslut och klä sig som dom vill och så. Det är inte så ofta jag har svårt att hålla mig för skratt, men idag brast det, tjejen kämpade sig fram på högklackat! Jag menar inte normalt högklackat utan verkligen hööögklackat, med gips kring ena vristen. Om hon av någon anledning läser det här, eller om någon av hennes vänner gör det, så kan jag säga att jag vill inte tro att någonting slutat fungera på ett visst kontor, och om hon behöver någon som lyssnar så ställer jag upp, men någonstans går gränsen även för mig. Jag är så ledsen ... men det här klarade jag bara inte.

#

Världen går i en konstig riktning, och just nu går tjejerna högt. Jag köper aldrig Ralph Lauren, varför skulle jag det? Det är allas vårt ansvar som föräldrar att ge våra barn trygghet och självförtroende, så dom kan se att det finns ett val som är deras eget och våga lita till det, så dom inte låter modevärlden välja i deras ställe.