psykvård för vem?

Det är bra att sträva efter det naturliga, vi bör leva sunt och äta sunt. Vår miljö skadas allvarligt av alla kemiska utsläpp, konsumtions mentaliteten och strävan efter materiell standard. Vår hälsa och vår fortlevnad hotas av att vi äter alldeles för mycket medicin. Den siste som insett medicinbrukets påverkan på vår hälsa och på miljön, verkar vara läkaren. Han/hon skriver i många fall fortfarande ut, alltså detta är dagens sanning, t.ex. penicillin i förebyggande syfte.

Jag tycker att socialstyrelsens förslag att psykiatrin skall anta nya riktlinjer i sin behandling av personer med bl.a. depressioner och svår ångest är fenomenalt bra och insiktsfullt, det ligger också i linje med den allmänna uppfattningen att vår medicinförbrukning bör minskas drastiskt både för vår egen långsiktiga hälsas skull och för miljön.

Så många vårdtagare proppas så fulla med medicin att dom nästan helt förlorar kontakten med yttervärlden, psykofarmaka har den egenheten att den ger biverkningar som skapar symptom som depression och/eller ångest, kanske försvinner en del symptom och personerna verkar lugnare utåt, men får istället vidrig ångest och apati. Många får problem med magens funktioner, blodtrycket, svettningar, slöhet och lojhet, viktökningar, t.o.m. epileptiska anfall förekommer, av medicineringen.

Jag har varit med om själv att en läkare velat skriva ut en typ av medicin som inte överhuvudtaget hjälpt ett dugg, fast jag provat kanske 5-6 olika fabrikat, en läkare som sen surnar till bara för att jag som patient ifrågasätter läkarens syfte när jag får ytterligare ett fabrikat. Eller en som pratar med mig i 15 minuter och sen glatt skriver ut tabletter som jag skall käka tre gånger om dagen för nästan 1300:- i månaden, och jag igen undrar varför? Svaret den gången blir att jag måste bli piggare. Hur vore det om jag istället finge hjälp med insomningsmedicin eller social avlastning ... vad som helst, men medicin är mycket enklare, går fortare, och sen är läkaren av med problemet och går vidare till nästa, och läkemedelsföretaget har tjänat en hacka och bjuder glatt läkaren med respektive på spaweekend.

Socialstyrelsen har nu föreslagit att personer med depressionssymptom i högre grad skall kunna erbjudas samtalsterapri, alltså inte nödvändigtvis utan medicin men ändå terapi, eller KBT som tydligen är det som förordas många fall. Så här skriver dom:

"De centrala rekommendationer som har tagits upp i beslutsstödet ska ses som ett underlag för hur resurserna ska fördelas för en hel grupp. Det vill säga vad landstingen ska se till att erbjuda personer med depressionssjukdom och ångestsyndrom. Förslaget att psykologisk behandling bör erbjudas framför läkemedelsbehandling till vissa patientgrupper är en fråga som Socialstyrelsen menar måste tas på allvar av beslutsfattare inom hälso- och sjukvården genom att säkerställa att psykologisk behandling ska kunna erbjudas personer med ångest- och depressionstillstånd i tillräcklig omfattning. "

Grejen är alltså att vården i första hand bör överväga samtalsstöd eller terapi, inte som nu att direkt sätta in medicinering, inget är sagt om att medicinering ska eller bör tas bort, utan tanken är att samtal skall prioriteras högre så att fler patienter verkligen kan få tillgång till det.

"En nationell riktlinje är däremot inget som läkaren bokstavligen ska följa i mötet med den enskilde patienten. Det är alltid det medicinska behovet som ska avgöra behandlingsinsatsen. "


Varsågod och läs nu då läkarnas reaktioner på dom nya riktlinjerna, och ställ er gärna frågan för vem psykvården finns till? Varför är det så in i tusan svårt att ställa sig frågor om psykiatrin!?

(Artikel ur DN 2009-09-09):

http://www.dn.se/nyheter/sverige/massiv-kritik-av-psykiatriforslag-1.948372