på konfliktlöshetens rand

Har ni funderat på hur konflikter startar och varför? Det gör jag ofta, jag upplever nämligen livet som väldigt konfliktfyllt, människor har mycket lättare för att söka konflikt än att upprätthålla ett samspel och agera överseende. Så fort man kan skönja ett litet uns av felbedömmning hos någon, ett misstag eller underlåtelser, ja till och med ett avvikande beteende, så är man där och hackar och ifrågasätter. Varför mår människor så dåligt att dom känner sig tvingade att skylla ifrån sig innan dom ens fått ett uttalat klagomål, och varför är sättet att skylla ifrån sig på ofta så elakt och försoningslöst. Vart har vår solidaritet tagit vägen?

Det finns samhällsdebattörer som anser att svenskarna är mer lättkränkta än andra, att vi har det så bra att vi glömt bort hur man hanterar en motgång. Kan säkert vara värt att diskutera, för baksidan av det hela skulle snart visa upp att antalet individer som verkligen blivit kränkta har ökat markant, men dom är det ingen som vill se åt, ingen vill föra deras talan.

Varför är det då så viktigt för oss att hela tiden få rätt? Jag minns ett gammalt uttryck att perfektionism aldrig föder sympati, var tog den tanken vägen. Själv tycker jag den håller hela vägen för en person som lyckas i livet (vad nu det är), jag menar stiger i karriären, har ett eftertraktat arbete och en massa pengar, en sån person lägger aldrig jag vidare mycket energi på för det finns helt enkelt ingen anledning, han eller hon är ofta alldeles för upptagen av sig själv för att överhuvudtaget intressera sig för att ha lilla mig som vän, förutom vissa sympatiska undantag förstås. ;-)

Konflikter uppstår hela tiden runt omkring oss, och hur vi hanterar det anser jag vara ett bra mått på hur långt vi nått som människor. Vi måste helt enkelt lära oss att se skillnad på osämja och osämja, för ofta, och jag säger ofta, handlar det inte om sakfrågan utan om en person bakom som lever ett liv i en svag identitet, en person som inte är tillräckligt stark i sig själv för att orka uthärda ett nederlag, med andra ord, erkänna att den haft fel.

Idag lever vi i ett tänkande som kräver att vi ska leva upp till vissa positioner i samhället. Jag brukar handla av en kille som fått för sig att jag är högt uppsatt politiker, innan han fick det för sig betedde han sig oerhört arrogant och nedsättande, nu smilar han in sig och småpratar glatt varje gång jag går dit. En dag skall jag avslöja för honom vem jag verkligen är, det blir en dag då jag känner för att roa mig på andras bekostnad ... hrm, det blir nog aldrig av alltså, jag njuter så av hans lismande spel så det får nog vara som det är ett tag, bubblan spricker av sig själv tillslut. Jag hoppas verkligen ni kan läsa mellan raderna och förnimma att även undertecknande bloggare lever efter den karriärtänkande normen, den liksom sitter där sen flera årtionden och verkar vara hopplös att bli av med. Men politiker är jag inte!

... och förra veckan lärde jag mig äntligen att Jesus faktiskt var grunden för den kristna religionen, trots att han faktiskt föddes fyra år före sin födelse och egentligen var jude, det är tur att det finns högt utbildade människor som vet sånt, annars vore vi fullständigt konfliktlösa.

Slutsats: Osäkerhet och rädsla föder konflikt och våld. Upp till kamp för ett samhälle som formar trygga och medvetna människor.

http://thequietus.com/articles/02803-gary-numan-and-nine-inch-nail-s-trent-reznor-to-collaborate]Gary

MUTO a wall-painted animation by BLU

the last show

Nine Inch Nails absolut sista spelning, på Wiltern i Los Angeles, den 10 september i år. Så är det. Sen få man se vad som händer i framtiden, har svårt att tänka mig att det kommer att tystna helt kring den mannen.

David Sylvian "Small Metal Gods" from Samadhisound on Vimeo.

skratta eller gråta?

Jag tror att dom här människorna har svårt för att bestämma sig. Tydligen har det ingen större betydelse vilket han är, skällsord som skällsord, välja mellan två onda ting är inte alltid enkelt.

Vad som är lite skrämmande, however, är att min dotter som är tolv år vet skillnaden på en marxist och en nazist, personligen undrar jag när i historien man hade en tsar i USSR? Man kan undra vad man lär sig i skolan i vissa länder. Ingen nämnd, ingen glömd

Förresten bilderna är från protestmarschen mot Barack Obamas sjukvårdsreform, igår i Washington DC.

äppel, päppel ...

Idag är jag smått irriterad och tänker bara säga en enda sak, och jag menar det. I september och oktober ska det vara förbjudet för alla livsmedelsbutiker i Sverige att sälja importerade äpplen och plommon. Det skall likställas med brottslig handling att dessutom sälja dom till ett hälften så högt kilopris som dom svenska, och att exponera tio gånger så många importerade äpplen än svenska i butiken. September/oktober-lagen!

psykvård för vem?

Det är bra att sträva efter det naturliga, vi bör leva sunt och äta sunt. Vår miljö skadas allvarligt av alla kemiska utsläpp, konsumtions mentaliteten och strävan efter materiell standard. Vår hälsa och vår fortlevnad hotas av att vi äter alldeles för mycket medicin. Den siste som insett medicinbrukets påverkan på vår hälsa och på miljön, verkar vara läkaren. Han/hon skriver i många fall fortfarande ut, alltså detta är dagens sanning, t.ex. penicillin i förebyggande syfte.

Jag tycker att socialstyrelsens förslag att psykiatrin skall anta nya riktlinjer i sin behandling av personer med bl.a. depressioner och svår ångest är fenomenalt bra och insiktsfullt, det ligger också i linje med den allmänna uppfattningen att vår medicinförbrukning bör minskas drastiskt både för vår egen långsiktiga hälsas skull och för miljön.

Så många vårdtagare proppas så fulla med medicin att dom nästan helt förlorar kontakten med yttervärlden, psykofarmaka har den egenheten att den ger biverkningar som skapar symptom som depression och/eller ångest, kanske försvinner en del symptom och personerna verkar lugnare utåt, men får istället vidrig ångest och apati. Många får problem med magens funktioner, blodtrycket, svettningar, slöhet och lojhet, viktökningar, t.o.m. epileptiska anfall förekommer, av medicineringen.

Jag har varit med om själv att en läkare velat skriva ut en typ av medicin som inte överhuvudtaget hjälpt ett dugg, fast jag provat kanske 5-6 olika fabrikat, en läkare som sen surnar till bara för att jag som patient ifrågasätter läkarens syfte när jag får ytterligare ett fabrikat. Eller en som pratar med mig i 15 minuter och sen glatt skriver ut tabletter som jag skall käka tre gånger om dagen för nästan 1300:- i månaden, och jag igen undrar varför? Svaret den gången blir att jag måste bli piggare. Hur vore det om jag istället finge hjälp med insomningsmedicin eller social avlastning ... vad som helst, men medicin är mycket enklare, går fortare, och sen är läkaren av med problemet och går vidare till nästa, och läkemedelsföretaget har tjänat en hacka och bjuder glatt läkaren med respektive på spaweekend.

Socialstyrelsen har nu föreslagit att personer med depressionssymptom i högre grad skall kunna erbjudas samtalsterapri, alltså inte nödvändigtvis utan medicin men ändå terapi, eller KBT som tydligen är det som förordas många fall. Så här skriver dom:

"De centrala rekommendationer som har tagits upp i beslutsstödet ska ses som ett underlag för hur resurserna ska fördelas för en hel grupp. Det vill säga vad landstingen ska se till att erbjuda personer med depressionssjukdom och ångestsyndrom. Förslaget att psykologisk behandling bör erbjudas framför läkemedelsbehandling till vissa patientgrupper är en fråga som Socialstyrelsen menar måste tas på allvar av beslutsfattare inom hälso- och sjukvården genom att säkerställa att psykologisk behandling ska kunna erbjudas personer med ångest- och depressionstillstånd i tillräcklig omfattning. "

Grejen är alltså att vården i första hand bör överväga samtalsstöd eller terapi, inte som nu att direkt sätta in medicinering, inget är sagt om att medicinering ska eller bör tas bort, utan tanken är att samtal skall prioriteras högre så att fler patienter verkligen kan få tillgång till det.

"En nationell riktlinje är däremot inget som läkaren bokstavligen ska följa i mötet med den enskilde patienten. Det är alltid det medicinska behovet som ska avgöra behandlingsinsatsen. "


Varsågod och läs nu då läkarnas reaktioner på dom nya riktlinjerna, och ställ er gärna frågan för vem psykvården finns till? Varför är det så in i tusan svårt att ställa sig frågor om psykiatrin!?

(Artikel ur DN 2009-09-09):

http://www.dn.se/nyheter/sverige/massiv-kritik-av-psykiatriforslag-1.948372

Det är inte svårt alls att trampa på den som redan ligger. Skäms ni inte, Norrköpings kommun!!??

Maktlöshetskänslan finns där, särskilt nu, när kommunen står inför beslutet att dra in på personligt ombud i Norrköping. Jag blir sur, ja arg faktiskt, för det här är bara så typiskt. Den beslutande nämnden är en samling människor som ska veta allting om allting, men som omöjligt kan förstå innebörden av vissa beslut dom tar, ty dom är bara människor dom också med begränsad förmåga att sätta sig in i alla gruppers behov. Behov som ofta varierar från person till person och insatser som behöver vara grundligt genomtänkta innan man går in och stöttar, behöver mötas av människor med engagemang och insikt, inte av en samling politiker, eller för den delen tjänstemän, som hela tiden kommer undan med att rakt ut säga att eftersom verksamheterna inte är lagstadgade så ryker dom först, så är det bara.

Jag kan bara uttala mig i frågan personligt ombud, eftersom jag själv har erfarenhet av dom och eftersom jag har vänner och bekanta som behöver dom, t.ex. till att få in hyran i tid eller boka ett läkarbesök. Jag vet att det i många fall inte finns något fungerande alternativ, eftersom det krävs ett ombud, ett stöd, som är fristående, dvs. inte har någon som helst koppling till vården eller myndighet. Det är faktiskt ett av dom viktigaste skälen till att ett personligt ombud måste finnas.

Många, ja för att inte säga dom flesta personer med psykiska funktionshinder och med erfarenhet från den psykiatriska vården, lever med en myndighetsskräck, många har varit tvångsintagna och många har levt på institution, en överhet har hela tiden tagit besluten och en upplevelse av maktlöshet, uppgivenhet och stor sorg finns hela tiden i minnet hos dessa människor, dom skulle aldrig i livet söka sig till något som skulle kunna liknas vid en myndighet.
Det, undrar jag om nämndeledamöterna kan förstå, eller har ens en aning om, för hade dom det och kunde uppbringa någon slags empatiska känslor, så skulle dom inse att det helt enkelt är omöjligt att ta bort personligt ombud, oavsett om dom är lagstadgade eller ej. Vore nog på sin plats att istället skriva till regeringen, och för en gångs skull skulle gruppen individer med psykiska funktionshinder få en liten upprättelse i praktiken.

Men, vilken politiker skulle våga sig på nåt sånt i dessa kristider, inte ens medelmedborgaren kan se den här målgruppen, rättare sagt vill man inte alls se den, personer med psykiska funktionshinder anses som psykiskt störda och är ett hot mot vårt samhälle, ta helst bort dom så vi slipper se dom, så är attityden bland männskor som anser sig som så kallat "friska". Vem som är frisk eller störd i sammanhanget kan också diskuteras, men i detta fall handlar det om frågor som kan eller inte kan ta politiska poäng.

Ingen politiker vinner poäng på att ge upprättelse för personer med psykisk ohälsa, snarare riskerar man säkert en hel del och blir ifrågasatt, för pengarna borde gå till vården av "friska" i första hand och till omsorgen av "friska" äldre som offrat hela sitt liv och arbetat för vårt högteknologiska samhälle. "Dom där slöa mysko individerna som drar runt på våra gator och torg och skrämmer våra barn, dom ska inte samhället ödlsa resurser på, det vore meningslöst, för dom kommer ändå aldrig att kunna bidra till vårt samhälle, dom kommer alltid bara att vara en belastning." ... den som tänker så, har bara så fel.

Nu är läget som det är, vår lokala RSMH förening Bläckfisken har skrivit till kommunen och begärt svar på en del frågor, besluten skall tas fort, Bläckfisken är ute fem i tolv och har inte resurser eller energi till att stå på gatan och protestera. Den målguppen som personligt ombud stöttar är en av samhällets allra svagaste, deras röster är svaga, till viss del nedtystade av vården och myndigheter, få ideella organisationer arbetar för att ge röst till dom, och dessa organisationer är i sig ganska svaga och har inte särskilt högt anseende bland samhällsmedborgare, dom jobbar hela tiden i uppförsbacke.

En artikel som den Gun Stenehall på NT nu skrivit tas emot med tacksamhet. Mycket, mycket mer behövs dock.

http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=5495259

Vård-och omsorgsnämnden i Norrköpings kommun har sammanträde nu imorgon tisdag, och onsdag. Det är bara att hoppas att frågan om personligt ombud kommer upp på bordet till diskussion, jag har en känsla av att den kanske inte ens gör det, att beslutet om nedläggning redan är taget.

London protest

Jag hittade en intressant och lite trevlig bild i DN idag. Först förstod jag inte riktigt vad jag såg, men efter närmare undersökning fick jag en ganska bra känsla.


Netanyahu har varit i London och träffat en av Obamas gubbar för att prata om problemen med

Iran, just det, tack vare att alla är rädda för vad Iran´s regering kommer att hitta på så kan möjligen några Palestinier ha chans att få tillbaka sina hus. Dom försöker sig nämligen på en deal här, om USA lovar att ta i med krafttag mot Iran så måste Netanyahu å sin sida lova att sluta bygga Israeliska hus på Palestiniernas mark. Fantastiskt.

Ännu en gång leker politikerna med vanliga människors trygghet och ägodelar, riktigt trevligt.

Men bilden ovan, på ortodoxa judar som protesterar mot Israels politik, den tycker jag inte är så dum. Mer sånt!!

verklighet eller vad ... ?

Det är ett problem det där med Facebook, eller vad säger ni, mycket enkelt att uttrycka sina åsikter i en fråga, kommentera lite kortfattat och ändå få fram väsentligheter. Snuttifieringsforumet ansiktsboken fungerar lite som ett interaktivt twitter, och det är ju bättre än ett vanligt twitter som ofta får stå oemotsagt, i varje fall är det klart svårare att retweeta än att ge en kommentar på ansiktsboken.

Min blogg däremot ledsnar på mig, för till den ägnas klart mindre uppmärksamhet för tillfället, inläggen har mestadels varit lågfrekventa, korta och lättsamma i form av bilder och YouTube-klipp. Men, va tusan, bloggen ska ju referera det jag har i huvet, frågor som upptar min tankeverksamhet, och just nu är det som det är ... och hela tiden jag skriver nu så ploppar det in nya meddelanden till inkorgen att någon kommenterat i mitt ansiktskonto, störande.

Men det är inte bara Facebook som tar uppmärksamhet, ju fler gemenskaper man deltar i, vare sig det är i form av reella möten eller i cybervärlden, så har dom en tendens att föröka sig. Men ja, jag vet ju hur man skriver i en blogg, jag kan fixa till en hemsida, och vips sitter man där som nån försvarslös magnet och knappar in fakta på en sida, som mer och mer liknar en blogg ... men va tusan, folk måste informeras, och det är faktiskt ganska roligt.

Gå alltså in på http://blackfisken.webs.com/, där finns en hel del om vad som försigår i föreningen Bläckfisken, som inte är virtuell, och lite länkar till artiklar som berör bl.a. domen mot Anna Odell och vad Riksförbundet för Social och Mental Hälsa tycker om det. Där finns också ett reportage om aktivitetshusen i stan, som vänder sig till personer med psykiska funktionshinder.

Vad gör alla dessa kommunikationsmedia med oss, mer än att vi ägnar tid framför en dataskärm? Fyller det en funktion? ... jag misstänker att det gör det. :-)