NIN - March Of The Pigs

Övertyga mig om svart eller vitt

Jag brukar inte göra direkta politiska uttalanden i bloggen, anledningen till det är att jag med åren insett att det sällan finns en perfekt, eller ens bra, lösning på problem, varken världspolitiskt eller rikspolitiskt. I sammanhang där många människor skall samsas och leva, förverkliga sina drömmar eller slåss för sina liv, uppstår hela tiden olika förhållningssituationer och viljor. Uppfattningarna är lika många som det finns individer, var och en med utgångspunkt från var och ens livserfarenheter och upplevelser. Det rätta är aldrig svart eller vitt, varje så kallad lösning skapar nya problem, för andra individer.
Vad jag ändå gjort är att försöka ta ställning för de svaga individerna i samhället, i världen, de som inte strävar efter mer än sitt uppehälle och ett någorlunda gott liv, men även där kan det ofta vara svårt att sätta gränsen för vad t.ex. ett värdigt liv är eller vad enskilda personer verkligen behöver för sitt uppehälla.

Nu måste jag ändå göra ett politisk inlägg, jag blir så jädra upprörd helt enkelt, och eftersom det är världspolitik så är det också ett risktagande, men va fasen! Jag läser en partiväns blogg, han uppmanar oss med genuin ilska att bojkotta Israels bosättar-politik, han tycks veta vad han talar om, har själv besökt en palestinsk familj utanför Jerusalem.
I halva mitt liv har jag ratat avokadon och sharonfrukten, mitt samvete klarar helt enkelt inte att lägga dom frukterna i kundkorgen om det står "Israel" på dom, jag inser ändå att det inte är så stor vits med mitt agerande, det gör varken från eller till, jag vet inte ens om det är rätt metod ...?... men mitt samvete måste. När jag sliter på mig min sjal, inhandlad från Palestinagruppernas hemsida, gör jag det inte för att modebutikerna vill att jag ska det utan i protest mot världens orättvisor och konsumtionssamhället, en ynklig protest kanske men ändå min.

Jag känner att jag vill kommentera min väns inlägg, men kan inte komma på något bra att skriva, jag kan känna hans ilska i magen. Mina tankar går utan tvekan direkt till USA och en debatt jag hört mellan presidentkandidaterna McCain och Obama, där dom pratar om förhållningsätt gentemot terroriststater, som dom kallar dom. Obama vill sitta ner med ländernas ledare och försöka sig på en dialog, menar att den andra taktiken, den vi hittills fört är ju helt verkningslös, vi måste hitta på något annat, vi måste möta dessa ledare och lyssna på dom. (... låter lite som en nyligen uppfunnen taktik, smile.) Som exempel tar Obama Irans president Ahmadinejad. John McCain blir totalt störd av förslaget, menar att Iran´s ledare är en sån som vill utplåna Israel, han säger: "are we going to sit down, across the table, to legitimize and give a propaganda platform to a person that is espousing the extermination of the state of Israel..."

Trots att Obama vill försöka sig på en dialog med Mellanösterns ledare, refererar han till Israel som en av USA´s mest trofasta allierade. Var hittar vi lösningen på problemet Israel kontra Palestina? It beats me! :-( ...om vi inte skall ge oss på att försöka "wipe out" USA "from the map", hur gör vi det? Hur gör vi med alla israeler, jag har svårt att tänka mig att alla dom är ovänner med palestinierna, vilken är den bästa taktiken här? Jag blir så arg att jag får genuin lust att köra McCains taktik än en gång, men inser ganska snart att det krävs en seg och svår kamp, som möjligen inte kommer att lyckas.

Någon måste tjäna på situationen i Israel, något annat svar har inte jag på anledningen till konflikten, gå till den personen, och kör Obamas taktik, det är dock inte alls så säkert att den lilla kuggen går att hitta i Israel, så det är ingen lätt uppgift, här krävs både lite hjärnverksamhet och en gps, och vem har det?
Det ligger nära till hands att uppmana till en regelrätt bojkott av Israel och kanske är det rätt taktik, någon gång måste ju världen vakna upp, kanske vore det en början till en lösning, själv är jag skeptiskt men försök gärna övertyga mig.

Tänkvärt: Från vem lånar USA när pengarna tar slut?

Masuran

Det här fungerar!

Det har nyligen kommit ut en bok, "Salvekvick", som författats av en läkare som specialiserat sig på alternativmedicin och en journalist inom vetenskapsområdet. Dom har undersökt effekterna av alternativmedicin, försökt göra en objektiv bedömning av vad som fungerar och inte, om nu det går. Dom har i alla fall försökt gå in i det med öppet sinne, säger dom, och kommit fram till att det mesta är bluff. Artiklar om boken finns att läsa i DN.

Blodiglar, Yoga och fiskolja fungerar, de två senare är bra för hjärtat och kärlen. När man har problem med depression eller psykisk sjukdom skall man undvika meditation och olika avslappningstekniker, det skulle jag personligen vilja ha en mer detaljerad förklaring till varför, men på ett sätt kan jag förstå det, är man deprimerad behöver man yttre stimulans och ljus, inte ytterligare hjälp med att gå in i sig själv och dra ner gardinen. Intressant aspekt i alla fall.
Kristallterapi, Feng Shui, zonterapi och Ayurvedisk diet anser författarna ger tveksamma resultat, det resultat som ändå kan skönjas anser de beror på placeboeffekt, behöver väl inte helt förkastas egentligen, kan jag tycka, så länge metoderna inte är till skada.

Att läsa "blufflistan" är lite på gränsen till obehagligt, man kan inte låta bli att undra hur det kommer sig att männniskor törs ge sig in i vissa behandlingar, hu!, men jag antar att man kommer till en gräns då man gör vad som helst för att må bättre ... Den författande läkaren ger sin förklaring, som i och för sig känns skön att läsa, man önskar bara att flera inom läkarkåren skulle komma till den insikten, citat ur DN:

"Att kloka och vettiga människor ändå väljer att tro på bluffterapier förklarar Edzard Ernst med att sjukvården har misslyckats.
- Sjukvården i dag är hemsk. Vi läkare är inte bra på empati, vi har ont om tid, vi hinner inte ge några förklaringar. Det är inte konstigt att folk väljer att gå till alternativmedicinare och få en hel timme med både empati och förklaringar som låter vettiga, säger Edzard Ernst."

... och visste ni att Island är till salu på Ebay, högstbjudande lovas ett "trevligt klimat och islandshästar men, ärligt talat, en ganska bristfällig ekonomi". Utropspriset låg på 7 kronor.

Modwheelmood - sleep

happy.

sweet puppy?

DM-brothers

Arvika 2009 ... who?

Kamp för överlevnad

Det är redan ett faktum att vårt samhälles medborgare håller på att omgruppera sig, och inte bara det utan även dela upp sig. Vi som levt hela vårt liv och trott att Sverige är ett bra land att leva i, vi som kännt oss trygga i att det alltid kommer att finnas hjälp att få om vi kommer i en kris, bara man tar ansvar och gör så gott man kan skall alltid skyddsnätet finnas där och fånga upp oss. Sjukvård till alla, förskola till alla, skälig levnadsstandard för alla, sjukförsäkring till alla, arbetslöshetskassa till alla, rättshjälp till alla, gratis grundskoleutbildning till alla ... fy satan vad vi blivit lurade!! Om någon fortfarande tror att allt detta går att infria, då är den mycket blåögd, eller så möjligen lite idiot.

Men nu är det så i vårt nya Sverige, att sjukdom räknas inte som sjukdom längre, det är bara om den är totalt obotlig och möjligen kan leda till döden, då kan den räknas som sjukdom och kan innefattas av den allmänna sjukförsäkringen, om man har tur. Inom landstingsvården får man sno sig på att bli frisk för om man sökt dit för många gånger är man inte längre välkommen, då hänvisas man till privata alternativ, oavsett om man blivit frisk eller inte. Jag vet att jag är tjatig med det här, men jag ser exempel i verkligheten nästan varje dag, man orkar inte hålla tyst! Jag skulle vilja gå ut och ruska liv i folk men jag fattar att dom inte orkar, för det är som vanligt, det man reagerar på och retar upp sig på, är invandringspolitiken och lösspringande "kamphundar".

En liten söt vovve blev ihjälbiten av en otäck rottweiler, jo hu va hemskt, kamphundar ska förbjudas, det skall införas körkort på dom och vissa raser borde inte ens få existera tycker folk, och vissa naiva politiker. Börja med att ta reda på vad en kamphund är först, vill jag säga, och dra sedan igång debatten. Jag kan inte låta bli att ilskna till över att folk bryr sig mer om hundar än varandra, om vi tillsammans försöker forma ett humant och tryggt samhälle där människor mår bra, då är jag övertygad om att kamphundsproblemet kommer att försvinna av sig självt. Den som tränar sin hund att kampa har ett behov av självhävdelse som inte blivit tillgodosedd, möjligen p.g.a. olika sociala omtändigheter han eller hon hamnat i, just p.g.a. att vi inte bryr oss om varandra och ser varje individ som en resurs istället för en belastning. Idag räknas allting i pengar, allting ska vara lönsamt, jag skall vara lönsam och du, och vi måste vara det kortsiktigt.

Om utvecklingen fortsätter i den riktning den nu tagit blir det inte lättare att leva i detta land, och kamphundarn kommer inte att minska det minsta i antal, snarare öka, och blir det ett förbud så kommer bara snuten att få mer att pyssla med, eller så dyker det upp nya hot att lagstadga mot, för fantasin hos folk som mår dåligt den kommer aldrig att sina, den kommer att bli någonting nödvändigt för att överhuvudtaget kunna överleva.

Madrassfjäder i hatten!

Bush´s finansminister Henry Paulsson, Mr.Risk. Jo minsann, blev mångmiljardär på sina bankaffärer och sitt risktagande, sitter nu i förgrunden och försöker rädda sig själv, är det kanske så vanligt folk i USA ser på sina politiker eller är det så att dom inte fattat sammanhanget. Om inte såna som Paulson funnits hade inte den ekonomiska krisen uppstått, eller så hade några andra slags figurer sett dagens ljus och ställt till oreda. När pengar är inblandade tycks alltid problem uppstå, det eviga fenomenet hos mänskligheten, att alltid vilja ha mer, och ju mer man har ju mer behöver man.

Jag kan inte låta bli att återkomma till vår svenska regerings hetsjakt på sjuka och arbetslösa medborgare, förr var det man själv som hade koll på om man var sjuk eller frisk, det liksom kändes i kroppen, nu är det försäkringskassan som har koll på det, kanske därför det aldrig går att komma fram på telefon dit, folk ringer ständigt och undrar om dom är sjuka. Förr var det också så att man själv visste ungefär vad man kunde, typ jag är duktig på att fixa till köttbullar men är urkass på raggmunk, jag är dålig på att hålla ordning på papper men är en jäkel på att tvätta fönster. Nu för tiden är det arbetsförmedlingen som vet vad jag kan, upplagt för en och annan överraskning troligen, hade ingen aning om att jag kunde köra truck, nice!


Lägger här in en insändare jag läste i NT igår, hoppas det är ok med författaren:

Den borgerliga alliansens politik har medverkat till att en halv miljon människor har gått ur a-kassan. När nu lågkonjunkturen och varslen
om uppsägning är ett faktum, återstår endast socialbidraget för de
arbetslösa som belastar den enskilde och kommunerna hårt.
Regeringen skickar ut hundratusentals människor i nyfattigdom och
elände. Det är det väljarna kommer ihåg 2010 på valdagen. Glömt
är jobbskatteavdraget och sänkta skatter. Det man ser är den
orättvisa fördelningspolitiken, de skyhöga räntorna och det otrygga
samhället som växt fram i sin iver på jakten på de sjuka och
arbetslösa.

Ronald Jacobsson (s)

Nu återgår jag till det amerikanska folket igen, suck tänker ni, men faktum är att vad som händer i det feta och konservativa landet kommer att påverka även oss, undrar om dom är medvetna om det eller om dom överhuvudtaget bryr sig. Jo politikerna som skulle rösta igenom det här förslaget till räddningsplan vågade inte, dom är mer rädda om sin popularitet inför valet än om landets ekonomi, dom kör ett politiskt spel rakt över. Å andra sidan sitter de medborgare som är bevandrade i ekonomi, och som jobbar på Wall Street, och skriker rakt ut i rädsla, politikerföraktet växer sig starkt. Inget enkelt läge för dom stackars kranka politikerna, eller så bryr dom sig som sagt inte. Och ni tror inte att deras agerande kommer att påverka oss nämnvärt ..? jag nämner inga namn men här i vår stad finns politiker som uttalat stödjer USA´s politiska system, som t.o.m. fullkomligt avgudar USA och inte döljer det.

Om man nu så ivrigt önskar sig att Sverige skulle bli lite mer likt USA, tänk då en tanke till, man måste i så fall börja i en annan ände. I vårt land finns inga pengar avsattta hos folk, ens bland medelinkomsttagarna, till sjukvård eller skolavgifter och vi har inte ens hunnit betala premien till vår tandvårdsförsäkring, ni måste ju vänta lite, tills vi hinner spara ihop. Det finns nästan inga jobb att få om man inte har utbildning eller bra kontakter, det anses kränkande att sköta någon annan människas trådgård, städning, tvätt eller passa barnen. Man kan inte anställa folk här utan fackliga avtal, pensionen måste vara garanterad, sånt tar tid och arbetsgivarna måste ta ansvar. Vi måste ju börja där, eller vad säger du, väne Djursholmsbo, eller för all del väne kändis-fp´are här i Nkpg.
Det är förstås inte era problem, ni har väl pengar i madrassen!

Oppositionsråd för Folkpartiet liberalerna i Norrköping.

Gillar: Frihet, Newcastle (både ölen och laget), Snoka, Israel, amerikansk politik och whisky (ej amerikansk).
Ogillar: Diktaturkramande, vinter och flumskolan.
Tror: Att folk kan tänka själva.
Politisk förebild: Anders Chydenius.

dom folkvalda eller folket, var upphörde gräsrotsnivån?

(Jag har problem med att få länken till Riksdagen att fungera, få se om jag lyckas idag, annars kommer jag att göra ett tillägg med utdrag ur motionen, sorry about the hazzle..)

Folk i USA har reagerat på och ifrågasatt varför John McCain har så många bilar, Newsweek har gett sig in i debatten och börjat undersöka de båda presidentkandidaternas bostäder och bilar bl.a. Det visar sig att utöver de sju bostäderna äger McCain 13 stycken bilar, ett antal som herrn själv inte riktigt kunde upplysa om vid en förfrågan. Bilarbetarfacket har anklagat honom för att ha ljugit när han gått ut med att han bara och endast köper USA-tillverkat, han äger både Toyota och Lexus, och vad jag vet är de inte amerikanska, men jag kan ha fel förstås... :-), det är ett svek säger bilarbetarna. Inte är det så lätt att minnas märkena när man inte ens minns hur många man har, vi får ha överseende.

Barak Obama och hans stylade hustru äger en bil enligt Newsweek. Jag undrar, dom åker säkert taxi då, eller limousine... eller så går dom alltid hand i hand, men så ska det ju vara om man är presidentpar i USA.
"Yes we can: Voices of a Graasroots Movement" heter ett rockalbum som Obama nu släpper via sin hemsida, med artister som U2, Lionel Richie m.fl. Intäckterna ska naturligvis gå till Obamas valkampanj. Visst, gräsrotsnivå ...?

Kolla in den här länken då, jag kan inte redogöra i detalj för innehållet, men tydligt är att det verkar finnas riksdagsledamöter som tycker dom har för bra betalt:

(klicka på länken, gå ner på sidan, och klicka på nr 25. "Riksdagsledamöters arvoden" , så kan ni där läsa innehållet i motionen. Jag vet inte varför länken inte funkar...)

http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=422&parti=v&rm=2008/09

http:/www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=410&sourceid=(D1
7B066D-CC0F-4494-AAC5-500E26D45252)

Jag citerar ur motionen: "Vi menar att arvodet är för högt satt för att underlätta ett gott förtroende mellan folk och folkvalda"

Internationellt i jämförelse har riksdagsmän i Sverige inte särskilt högt arvode, säger motionärerna, jämfört med de människor som faktiskt valt dom så har dom väldigt höga ersättningar. Frågan är vilken aspekt som är den viktiga, och om den är det för den folkvalde eller för folket.

Frågan är var det är bäst att leva, i USA eller i Sverige, eller varför inte i Iran, där sägs att dom har en fan så mycket bättre sjukvård än här i alla fall. Ska bli skönt när presidentvalet är klart, så jag kan börja skriva om lite annat.

Grisar har officiellt känslor ... och har enligt lag rätt till ett värdigt liv

Lb-bloggaren gör ett seriöst försök att sätta sig in i finanskrisen i USA, tycks till en början vara en oöverstiglig uppgift för en sån som jag, som är fullständigt värdelös i mitt kunnande om ekonomi. Varför ökar plötsligt värdet på någoting utan att dess innehåll förändrats? :-S, eller varför minskar det lika fort igen... Varför kan man sälja en sak idag för 100 spänn, och samma sak imorgon för 200 spänn. Alltså jag snackar värdepapper och aktier och sånt krafs, som jag visserligen en gång i tiden ägt men utan att begripa riktigt varför ...

Terminologin är knepig och profittänkandet främmande, för mig som inte ens fattar varför det är viktigt att vinna en badmintonmatch. Ord som jag inte ens begriper på svenska sitter jag och bläddrar fram ur ett engeskt lexikon, allt för att få ett genuint underlag till mina studier, det känns som ett maraton i hjärn-jogging. (Jag vet, har alltid varit över- ambitiös, och kommer ingen vart just därför.)
Ett visst hopp kan jag i alla fall skönja, många amerikaner verkar ha vaknat upp och ilsknat till, mr.Bush administrationen kan inte längre göra som dom vill. Vanligt folk har höjt sina röster i protest och det verkar som, alltså verkar som, deras reaktioner fått ett visst genomslag. Staten måste förstås rädda dom ansvarslösa bankerna och deras giriga aktieägare, men när krisen vänder tillbaka och finanserna stabiliseras måste det komma skattebetalarna till del, det får inte bli ett kortsiktigt krispaket som sedan låter bankerna fortsätta köra på som vanligt igen. Det är bl.a vad de olika parterna diskuterat igenom under helgen som varit. 700 biljon dollars ... en gigantisk summa pengar va?!
Jag har tyvärr inget tips om var man enkelt kan hitta fakta för att fördjupa sig i detta, själv har jag googlat och suttit flera dagar i soffan med lexikonet, som sagt.

Den ekonomiska marknadens upp och nergångar styrs mycket av ryktesspridning, om man anar att något bolag snart skall byta ägare eller går dåligt, stiger respektive skjunker värdet på en massa papper. Dom kör på känn alltså, aktiespekulanterna, och dom är oerhört känsliga och nervösa inför minsta lilla förändring eller risk för förändring. Det är grisar också. Jag hörde på radion om bestämmelser för hur grisar skall behandlas innan dom avlivas, för att inte drabbas av stress. Dom vill ha en kompis helt enkelt, en vän att böka med inför det ofrånkomliga faktumet, det står i lagen för djurskydd.

Jag har en väninna som lever på sjukersättning, hon har svår värk av en obotlig reumatisk sjukdom, äter starka mediciner som gör att hon har svårt att sova, hon äter också antidepressiv medicin och går med ständigt skräck för att hamna i maniskt tillstånd. Hon är över sextio år och känner att hon gjort sitt. Försäkringskassan har lagt ner en hel veckas tid och resurser på att göra en bedömning av hennes arbetsförmåga, inkluderat psykolog, psykiater och sjukgymnastkontakt m.m., och beslutat att hon skall jobba, en upptrappning från 25%-100% inom ett år.
Min väninna ringer till mig och säger med en djup suck, "Jag sover två/tre timmar per natt, jag orkar inte träffa mina vänner, jag är ett vrak.. Jag står på balkongen och tittar ner, jag kunde lika gärna hoppa ..."

Grisar har officiellt känslor ... och enligt lag rätt till ett värdigt liv.

Vivienne sportar ... :-)

Nu är veckan över, jo ni vet den med alla idrottsliga aktiviteter i stan. Det har gått ganska bra här, trots alla farhågor, men jag har någon här hemma som är ganska trött. Det var bestämt att vi skulle fira lite nu när veckan är över, men det verkar inte som det finns någon entusiasm över till det, just nu.


Jag hittar en gammal bekant i the Guardian idag, Vivienne Westwood har visat upp sin kollektion, detta måste ni kolla in.

http://www.guardian.co.uk/lifeandstyle/gallery/2008/sep/19/londonfashionweek.catwalk?picture=337773699

(jag hoppas länken funkar)


Damen i fråga är sig lik, om än något äldre, och hennes publik är intressant, eller försöker i alla fall göra sig intressant. Jag tänker på Dita Von Teese´s underligt färgade klänning med bara lite för lite tyg och Pamela Andersson i sällskap med nån knepig vit figur... beats me. Trots att jag mår illa av att se dom anorektiska modellerna och fullkomligt hatar denna företeelse som kallas modeindustrin, kan jag inte låta bli att le och känna en viss sympati när jag ser Vivienne Westwood, tror det är något med hennes sätt att klä sig, och något i hennes ögon ... tyvärr verkar det inte som hon klarar av att se nyktert på tillvaron, men å andra sidan vem gör det.

Tänker för en kort stund tanken: Vad skulle hänt om Vivienne ombetts delta i Pekingspelen under en vecka!? ;-)

the american point of view

Vill bara kort tipsa om jämställdhets och familjedebatt på
http://onlythatormore.blogspot.com/

Vill ni ha en närmare presentaion av tjejen som kommenterar mig får ni gå in på http://transientfixations.blogspot.com/ och själva kontakta henne.

Hoppa gärna in och tyck något!! Antingen där eller här....

Ynkmamman ynkar .... :-)

Vet ni vad Pekingspelen är? Precis, sportsliga prövningar, i Norrköping faktiskt, Peking...? Undrar varför staden fick det smeknamnet, jag minns inte hur det var nu.
Men för att återgå, jag känner mig fullständigt anfallen av idrott och sport just nu, till saken hör att det normalt sett inte intresserar mig det minsta, jo att röra på sig och motionera, det är helt ok, alltså viktigt, även om jag inte gör det tillräckligt ofta som sig bör, men just företeelsen idrott. Det intresserar inte mig, snarare kan det irritera mig, men, det intresserar andra, alla andra verkar det som, och därför bör det även intressera mig annars har jag något allvarligt konstruktionsfel i mitt system.

Livet har flutit på skapligt lugnt vad gäller idrottsliga aktiviteter för min del, när jag väl kom ur skolplikten, nån gång i 18-19 årsåldern, blev det hanterbart, dvs. jag har avhållit mig från sådant jag inte haft lust med. Nu, nu har jag ett barn, med samma problem som jag hade. Barnet är som tur är betydligt tuffare än jag var, men intresset för idrottsliga och sprotsliga rörelser är minst lika svagt, om inte svalare. Barnet ynkar och ynkar, och mina försök till tröst som "bara skolan är slut, efter nian typ, då går det över, försök att stå ut" hjälper föga. Jag som sitter mitt emot barnet varje dag och får de direkta känslomässiga reaktionerna, jag kan ju se att här finns en omedelbar risk att skolans iver att få ungarna att idrotta, ger motsatt effekt, mitt barn kommer att avsky allt vad idrott heter i framtiden, att gång på gång bli ställd inför ett tvång skapar tillslut en olust som gör allting till oöverstigliga hinder.


Den kommande veckan sprudlar alla lärare och idrottsintresserade föräldrar och barn och föreningsaktiva av lycka, en hel vecka med idrott! Kommunen tillsammans med organisationer och föreningar har ordnat med en hel vecka där barn och ungdomar kan prova på olika idrotter, Pekingspelen (riktigt vitsigt också). Jo, det är väl jättebra! Jag gläds med er. Felet är bara att det ha blivit ett krav, ett tvång, den skola där flest barn deltar och provar på vinner, tävla i vem som kan prova på flest idrotter och vara mest aktiv. Gissa vem som kommer att prova på så lite som möjligt, t.o.m. minst av alla, jo ... mitt barn.

Läraren berättade att mitt barn var den som valt minsta antalet aktiviteter, jag svarade med att "det förstår jag, hon vill ju inte! "Vad läraren lade för värdering i det konstaterandet vet jag inte, men nog kändes det som hon var missnöjd, ungefär, "ynka dig nu inte, hon ska ju inte vara med på så mycket". Men, för mitt barn är det jävligt mycket! Två grejer måndag, inget tisdag, två grejer onsdag, en grej torsdag och en grej fredag, en hel vecka av jobbiga aktiviteter att delta i som inte är på något vis lustfyllda, och som jag inte kan ge någon vettig motivation till, man överlever utan att idrotta, men överlever man utan kunskap ... Idrott kan ge träning i samarbete, ge gruppkänsla osv, men det kan även andra aktiviteter göra, som studier eller politiskt engagemang.

Vissa saker den här veckan kommer barnet tycka är roligt, det vet jag, men hela arrangemanget blir så stort och påverkar så onödigt mycket allt annat under veckan, så här hemma kommer vi att pusta ut när veckan är över, och, gå vidare med en känsla av misslyckande i ryggsäcken, till nästa gång skolan drar igång med sin idrottshysteri.

jag, konsument #II

Ok, här kommer intressanta länkar för den som är intressant .... intresserad menar jag. :-)

Man kan konstatera att coop är bäst på ekomat, axfood är sämst. Ju högre inkomst man har desto viktigare tycker man det är att välja eko och rättvisemärkt .... va!? Det kan väl ändå inte vara sant, omformulering tack, ju högre inkomst man har desto större möjlighet att välja eko och rättvisemärkt har man! Frågan är bara om man gör det ...

Sen tillkommer ju frågan om hur vi kan kontrollera att det vi köper verkligen är ekologiskt, och producerat enligt etiska normer vi kan godta, det har inte jag nån lösning på.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=826877
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=825991
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=826085


Välkommen att delta i min anti-konsumismkamp!

...genom att bidra minst en gång/vecka med ett förslag till aktion, via klädval, val av förtäring, kommunikations alternativ, energisparande, deltagande i event m.m.
Inga begränsningar förutom fantasin
Var och en ansvarar personligen vid eventuella lagöverträdelser

Var vänlig anmäl er nedan under länken "kommentarer" !!

medelkonsumenten och jag

Ännu en dag där man blir påmind om sitt outsider-skap, även denna gång gäller det konsumtionen, DN-ekonomi berättar att konsumtionen gått ner bland svenskarna, varorna har helt enkelt blivit dyrare, så dyra att människorna måste välja annat. Jo det står faktiskt så, man slutar inte konsumera utan man väljer annat, det är just där skillnaden ligger mellan mig och medelkonsumenten, medelkonsumenten väljer annat. Förklaring krävs antar jag, jo det förklaras att man börjar gå ifrån modetänkandet när man väljer kläder och det man köper mer av är dom kläder man verkligen behöver istället, "praktiska plagg" kanske, bra för mig, förhoppningsvis kommer vi som alltid och endast köper dom kläder vi behöver att få ett större utbud att välja bland, ganska bra alltså i slutändan.

Folk köper färre skor står det, hm, här går det åt att köpa minst fyra fem par per år, p.g.a. att barnet växer ur dom man köpte förra året, så där har vi inget direkt val, fast så borde det väl vara i alla barnfamiljer, om man inte har syskon man kan ärva och så. Det är ju också en fördel om man har ungar vars fötter passar i skorna, skor nuförtiden skapas efter modet, inte efter hur fötter ser ut.
Alltså medelkonsumenten öppnar sin garderob och väljer att använda förra årets skor i år också, det är anmärkningsvärt enligt DN. Hm, mina skor är sådär tio år gamla och funkar än, får nya sulor då och då bara ... jo sant, jag gick med dom till skomakaren i våras och han blev överlycklig, "ah en person som lagar sin skor istället för att köpa nya!!! Kom jag fixar! ... vaaar har du köpt dom här, såna skor finns inte nu för tiden?" "Jo på Godegårds marken, 1997 tror jag."
Vet ni vad en skomakare är förresten?

DN publicerar en lista över vad som konsumeras mindre av:
Skor (det har vi talat om)
Kläder (har vi också talat om)
Nötkött (???vad är det?) Folk har börjat köpa mer kyckling och fläsk, tänka sej...!
Guld (guld???, fattar inget)
Möbler (men IKEA går tydligen bra har jag hört, jag köpte en brödrost förra året, räknas det som möbel...? Javisst ja, barnet fick en liten bokhylla i våras, den köpte jag på second hand för 80:-, den är jättefin)
Bensin (det är sånt där till bilar ja)
Bilar

Alltså jag känner att även priset på frukt och grönsaker stigit, och sojaprodukter har alltid varit dyrt, samt ekomat och rättvisemärkt, men sånt är inte intressant att ta upp på DN-ekonomi, antagligen för det inte är av allmänintresse. Ve och fasa! Vet ni att priset på choklad ska stiga, åh, hoppas bara man kommer att kunna unna sig nån liten bit då och då ;-).

tillägg:
(Ursäkta mig DN, det är mycket möjligt att ni skrivit om ekomat och rättvisemärkt vid något tillfälle, ni är ändå en skapligt vidsynt blaska :-))

LHC

LB-blogg är tyvärr inte lika snabb som partikelacceleratorn i Cern, men det hoppas jag att ingen förväntat sig. Alltså, man kan ibland hamna i nå´t sorts tanke-vakuum, eller kanske ska jag säga kreativ uppgivenhet, nja, det där lät deprimerande märker jag. Det finns helt enkelt alldeles för mycket som oroar ibland, för många besvärliga händelser i världen, för många knöliga individer i ens närhet, för mycket som måste redas ut, man blir matad med så mycket skit att apatin slår till istället för kreativiteten, så funkar i alla fall jag. Min trött-blogg vilar för tillfället, annars borde dessa rader nog ha postats där istället, sorry.

Men nu var det dom där Big Bang-partiklarna jag tänkt skriva om, verkar dessvärre som det tar tid att komma till skott!...ha! Jo, så snabbt går det faktiskt i LHC (och jag snackar inte om nåt hockey-lag nu) dvs. Large Hardon Collider, den 27 kilometer långa runda tunneln dom byggt i Frankrike, på gränsen till Schweiz, det är nästan tre mil va?!, som protoner skall färdas igenom och krocka! (Om ni glömt vad protoner är så orkar jag faktiskt inte förklara just nu, lider av tanke-vakuum som ni vet, slå upp på google eller nåt...!?)

Med 11 000 varv i sekunden skall partiklarna fara runt, sen är det meningen att dom skall krocka med varandra och forskarna ska kunna studera vad som händer efter krocken, mäta energin som frigörs och tror sig på så vis kunna komma fram till hur jorden bildades, eller ja, universum, Bigbangkraschbombang, då? :-) Dom kallas hadroner, partiklarna som krockar, jag kan inte förklara riktigt så kom gärna in med kommentarer om ni vill, så vi kan få lite klarhet. 600 miljoner krockar i sekunden, wow! Inte underligt att forskarna är som saliga, äntligen skall dom få reda på varför vi finns, varför vi väger nåt, varför en del av oss har mörk energi och en del av oss ljus ... nå, kanske inte. Själv undrar jag nog mest över det där sista ... men det verkar som intresset för att ta reda på det är betydligt svalare och går i betydligt lägre hastighet

Hela härligheten har kostat 57 miljarder SKr, den invigs nu, idag, på förmiddagen. Känner ni nåt?

Dagens inlägg på NIN´s bildblogg, titel: No goddamned MSG! upplagd av Trent Reznor från en asiatisk restaurang i San Fransisco, .... om ni är intresserade alltså.


Läste en kommentar, skrivet av en kille som stuckit dit för att se om dom var kvar på restaurangen, NIN alltså, och det var dom. Han tyckte det kändes jobbigt att gå fram och störa i maten, så han väntade utanför ingången. Det tog tid, och efter ett tag gick han in igen och kollade, dom var borta, och han insåg att han stått och väntat utanför fel ingång. Han mådde "shitty", skrev han. Stackars litet fans, lättare då att sitta här framför datorn och läsa om allt kul som händer, i det här bandets framfart.

Vi lever i olika världar, eller lever vi i samma?

Sänkt skatt för pensionärerna lovar nu alliansregeringen i ett förslag i höstens budget. Förslaget kräver en del förtydliganden och skapar en del frågeställningar, åtminstone i mitt veka huvud. För den som har en låg eller ingen pension skall skattesänkningen göra 2300 - 3500:- / år mer att leva på, alltså 200-300:- /månad. Yes, how lovely! nu kanske man får råd att köpa ny tv då, eller schysst vinterjacka. Hm.

Man säger att dom som har en pension på mer än 363 000:- /år inte omfattas av reformen, tacka fan för det alltså! 30 000 i månadslön och kallas fattig pensionär, kallas ha det illa ställt ekonomiskt. Man kan då undra var gränser går för att ha det illa ställt? Östros, ni vet han den förnumstige ekonomen hos sossarna, säger att alliansen felaktigt sätter ett tak vid en inkomst på 150 000:-/år, för denna reform. Vem kan man lita på nu då?

Ilskan bland pensionärerna generellt, över det här förslaget bottnar naturligtvis i att dom som jobbar får ett högre skatteavdrag, får dom så ska vi!

Allt detta är så tokigt att jag vet inte var jag ska börja ilskna till, jag resignerar. Alliansen tycker nu på fullständigt allvar att dom kommer med Robin Hood förslag, att dom värnar om dom människor som har det sämst ställt ekonomisk, vad gör man då, det skulle inte hjälpa om jag skrek rakt ut att, "dom som har det sämst dom ser ni ju inte ens, dom existerar ju inte i er jävla värld!!"

fortsättningen riktad till allianspolitiker, och andra, som glömt öppna ögonen!:

Eller så vill ni inte se dom, för det skulle ni inte klara, och ni skulle inte ens orka inse vilket stort och drygt jobb ni i så fall skulle ha framför er, bättre då att blunda.

Om man är t.ex sjukpensionär, hade ett deltidsjobb innan, och är ensamstående mamma, har en pensionsinkomst på strax under 100 000 :-/år, lever på sin pension, (som inte ens räcker till hyran) har bostadsbidrag, barnbidrag, bostadtillägg, underhåll ... vad tror ni händer om man får sänkt skatt? Just det! Då sjunker bostadsbidraget och bostadstillägget med motsvarande summa, och, om man ha otur och hamnar över nån slags osynlig beräkningsgräns så blir kanske resultatet att man får mindre att röra sig men per månad ... (tankepaus).
Vad tror ni händer när barnet blir 18 år? Förstår ni inte det så har ni lite att tänka på ... vill jag mena.

Welcome to my world! om du törs Göran Hägglund. Jag vet vad du skulle säga, att det här exemplet är en av anledningarna till att vi vill ha fler människor ut i arbete. Visst. Glöm det, vissa kan inte komma ut i arbete, för såna arbeten finns inte, där man kan jobba ett par dagar och sedan vara hemma en vecka för man får värk eller man helt enkelt är utslagen psykiskt.
Nu satsar ni på vården igen och igen, massor av miljarder till psykiatrin dom närmaste åren. Jag undrar bara, kollar ni upp vart pengarna ni satsar tar vägen, kollar ni upp hur vården fungerar, om den uttröttade personalen får avlastning och sin arbetslust tillbaka? Ni pratar om vårdgarantin. men det gäller tydligen bara viss sorts vård, för det finns statustänkande även där, eller visste ni inte det? Om man söker för en depression eller ångest, hänvisas man bara vidare hela tiden och luren läggs på i örat på en. Om man säger att "jag mår så dåligt så jag funderar på att göra slut på mitt liv", då svarar vården bara, "ja gör det då". Och det fattar ju jag att ni inte tror på, eftersom ni inte varit med om det själva och inte kan tro något sådant om vårt vackra svenska samhälle.

Man får hoppas att man har hjärtproblem eller cancer nästa gång man måste söka vård, för reumatiker, psykiskt sjuka, polio sjuka, fibromyalgiker m.fl., är det ju ingen enda som alls bryr sig om, dom sjukdomarna finns ju inte, påstår man att man har såna problem så får man helt enkelt lära sig att leva med sin smärta. Visste ni inte det!

lördagsnöje

Träffade en vän nere på stan igår, det var lördag och fullt av struliga och svettiga shoppare ute, trots att klockan var över två på eftemiddagen. Vi drog till Rättvisebutiken, där var det lugnt och fridfullt och min vän blev köpsugen, men kontanterna var tyvärr slut och bankautomaten låg längre bort än hennes konsumtionslusta var stark, vi var mest ute för att umgås och få i oss lite lifespirit, inte för att göra av med pengar. Efter en välsmakande måltid på VB och en konstupplevelse bland studenterna på Campus, hamnade vi som av en händelse mitt uppe i Motorgårdens bilkortege.

Dotter var förtjust och min vän tyckte vrålåken var skönt häftiga. Favoriten blev en ypperligt skraltig och rostig bil full med fulla ungdomar med ölburkarna i näven, och "snart visar dom väl rumporna också", sa vi och garvade glatt.

Okey då, dom kan väl hålla på om det roar dom, men vad handlar detta egentligen om, det var tydligt att förarna allvarsamt ville visa den rätta imagen och på så vis förankra sin identitet i sina välputsade bilar. Men, vilken stank, stanken av energiförbrukning utan dess like, stanken av kriget i Georgien som kanske handlar om oljeindustrins maktfullkomlighet, stanken av isbjörnarnas möjlighet till överlevnad, stanken av överkonsumtion och slöseri med världens resurser, stanken av väderförändringar och Gustav utanför New Orleans, stanken av att Coca-Cola förstört indiska folkets vattenreservoarer, stanken av icke grönt, stanken av avgas, och plötsligt säger min vän att
nu måste hon gå hem för hon känner av astman. Dessa stackars bilentusiaster fick i ett starkt ögonblick, som varar ännu, ta emot min obevekliga ilska över hur människorna inte värnar om jordens sinande naturliga resurser.
..och fy fan vad det faktiskt stank.

monsterfilm

Nu har jag också sett Cloverfield. Hm ... vet inte riktigt vad jag ska säga om den men vill ändå säga nå´t. Jag tittar aldrig på skräckfilmer, fick nog av det nå´n gång när jag var ung, gillar helt enkelt inte att bli uppskrämd så där. Jag hade väl aldrig dragit iväg till en bio för Cloverfields skull, fastän alla säger att det är på bio man skall se den, jag gjorde motsatsen, satte mig i soffan med dotterns lilla bärbara DVD och mina livsnödvändiga earphones om öronen. Trots att det var en ganska dålig film blev jag helt absorberad av den, jag fattar inte.

När jag tänker på den i efterhand känns den otroligt förutsägbar och klicheartad, nyförälskad kille som skall rädda sin tjej och gör det helt mirakulöst. Löjligt fantasilöst monster som ena stunden är argsint och ilsket men som verkar obeslutsamt och eftertänksamt just innan det hugger fotografen ... haha, kanske för att vi skulle få en ordentlig titt eller en extra sekund av skräck. :-)

Ljudet var häftigt, avsaknaden av filmmusik var suverän, effekterna kändes trovärdiga och hur det låter i en 40vånings skyskrapa när vinden viner genom de krossade fönstren var så pass skräckfyllt att jag tog en paus några minuter, där blev det bara för mycket, och för trovärdigt för en sån mes som mej. Alltså, man var där ... mitt i alltihopa.

Skräckmonster är alltid bättre om man slipper se dom, sällan någon lyckas göra dom tillräckligt trovärdiga (va kritisk jag är nu märker jag). Det vi har i vår fantasi kan dra iväg hur långt som helst, det är ju det skräckfilm bygger på, Cloverfield försämrades mycket just i det ögonblicket då vi fick se det löjliga monstret, och vi fick se det alldeles för länge, så vår fantasi blev nedslagen och skräcken försvann, för det är ju på film, eller ... :-S
När sedan huvudpersonerna insåg att signalen ljöd och tiden var ute, då vaknade obehaget igen, för det intressanta var just vad som händer med männniskorna som drabbas, det otäckaste var ju egentligen att hela staden utrymdes och ödelades av militären, det är riktigt obehag, det kallar jag skräck
Följderna av monstret och det man sedan har kvar i tankarna, "it´s still alive..!" Hm.

Ni ser, denna dåliga film har satt sig i mitt huvud,

belly = mage

Hey, some links for my english speaking audience, especially for those who enjoy bellydancing!!!

http://www.emmabellydancer.co.uk/gallery.html
http://www.bellydanceandburlesque.co.uk/


http://www.telegraph.co.uk/news/newstopics/howaboutthat/2579334/Cambridge-scientist-turns-to-belly-dancing.html

Jag hittade den här artikeln i Daily Telegraph, om en forskare på Cambridge University i England, som tagit av sig sin vita labrock, som det står, och börjat med magdans, hon var så uttråkad. Det visar väl på att man kan göra vad man vill, bara man har utbildning, eller ... Inte så stor risk att pröva på nya och roliga saker, när man vet att man har en utbildning och ett garanterat jobb man kan återgå till, om man får ont i magen. Men en lite kul grej är det i alla fall.

I natt är det biff

Nu måste man börja hänga med i trenderna också, har ingen lust med det faktiskt. Nyligen har jag beslutat mig för att ge tusan i trender och istället köra på som jag själv tycker, och med det som passar mig och min dotter. Jag kan kort meddela att det inte är så lätt, trender och mode styr nämligen allt utbud i samhället, så det är bara att hålla till godo med det som erbjuds.

Tankeflödet kommer genast i kontakt med ordet, eller tillståndet, frihet. Idag pratar jag om företeelsen friskolor, för det upptar min verklighet just nu, det är nämligen en trend att sätta sina barn i friskola. Jag undrar helt enkelt, i ett försök att inte lägga in några värderingar, varför är det bra att gå i friskola? Om barnen går i en skola som inte fungerar bra eller där det förekommer mycket bråk och där rektor och personal inte förmår reda ut situationen, då kan jag förstå att man som förälder söker efter andra alternativ, men om den kommunala skolan fungerar och barnen trivs, varför då byta??

Idag prövar inte ens föräldrarna, de utgår ifrån att friskolan är bättre, för det ska vara så nu, man ska vara fri att göra ett val och man vill följa trenden, man vill kunna säga till vänner och bekanta att ens barn går i en speciellt utvald skola och barnen går där därför att ...osv. Om barnen går i en kommunal skola kan ju folk tro att föräldrarna inte engagerat sig, inte tagit ställning, i förlängningen inte bryr sig om sina barn eller t.o.m. att ens barn inte duger till att gå i friskola ...

Jag är väl galen då, för jag tycker det är skönt att slippa göra det valet, jag tycker att alla barn skall ha rätt till en kanonbra skola och jag tycker att kommunen ska ansvara för att den är bra! Alltid! Visar det sig att den inte är bra så ska man göra någonting åt det, inte fly och sätta sina barn i en friskola, i tron att det är så väldigt mycket bättre där, för det finns det absolut ingen garanti för att det är.

Visst, det finns många skolor som är rent ut sagt kass, men så, gör någonting åt det, sätt in mer resurser och fler personal, istället för att ge pengarna till friskolorna.



Inatt förmörkades månen, vi kom ut på gården i natt och såg att det var någonting konstigt på den, den var inte hel. Idag läste jag att det varit nästan total månförmörkelse. Tänk, va sen man är ibland ;-)

"Byt biffen mot känguruburgare" står det i DN, forskare har kommit på att om du vill fortsätta äta kött så bör du äta känguru, det är bättre för miljön. För mig är det förstås inget problem med valet, jag vill inte ha nåt av det, det är ni som i så fall är problemet, ni köttätare ...;-) Hörrni!, man kan mycket väl testa att käka pytonorm också, kan det va nåt?
ur DN:

"Uppfödningen av får och kor bidrar till växthusgaser, mycket mer än koldioxidutsläppen. De släpper ut metangas när de bajsar. Känguruer producerar inte några metangaser eftersom deras matsmältning skiljer sig från får och kors.
Doktor George Wilson, från Australian Wildlife Services, säger att känguruer har annorlunda mikroorganismer jämfört med kor och får.
- De smakar utmärkt, är inte olikt rådjur eller hjort men med en annan smak, säger George Wilson till BBC. "

"I Sverige kan du också få tag på kängurukött. Enligt TT finns ett 50-tal butiker som säljer zebra, kamel, bison och pytonorm.
- Ungdomar som ska på grillfest köper pytonorm ibland, säger Jonathan Lund på Maximat i Strömstad till nyhetsbyrån."

Nine Inch Nails - Head Down - Live From Rehearsals

Nine Inch Nails- The Becoming (Still)