Dom vet! ... och hör sen

Det är inte alltid så lätt att vara mig, har ni tänkt så någon gång, eller får man inte det?? Jag tycker i alla fall just nu att det inte är så lätt att vara just mig, alla har vi våra svagheter och svårigheter, styrkor och förmågor, men ibland kan det kännas som att det går inflation i att komma igenom svårigheter.

Bland det svåraste som finns är att vinna gehör i sammanhang där man inte passar in eller där man upplevs obetydlig. För en del av oss skapar såna lägen en lust att utmana, ta chanser, testa sig osv. Jag är inte den typen som utmanar när jag känner mig i totalt underläge, tycker att jag behöver den energin till annat, men just nu är det ett nödvändigt project som kräver sin man, av mig. Jag måste skaffa mig en ny dator.

Efter diverse tidigare besvikelser på lågprisvaruhus och lagerhallar har jag bestämt mig för att handla där personalen har kunskap, där jag kan få tips och råd, och dit jag kan vända mig igen om det blir problem. Jag vill ha en bra dator och jag vill kunna använda den till lite allt möjligt, ... ja blogga, och blogga ... hm, och kanske blogga då. :-) Det har hittills gått ganska bra, om än trögt, det är en djungel av datorer att rota igenom, en uppsjö av termer, prestanda, praktiska lösningar osv., vem som helst kan bli snurrig i bollen.

Men, grabbarna i datorbutikerna är av en särskild sort, nämligen den sorten som alltid vet. Trots att jag säger ungefär vad jag vill ha, vad jag tänkt mig, och vad det som mest får kosta, så vet dom alltid att det räcker med något annat. "Men du förstår att den här räcker till dej, den kan du göra mycket med", är den ständigt återkommande kommentaren både på Expert, OnOff, Media Markt och Dataref, kanske med lite varierande ordval, men ändå med samma innehåll.

"Det är fullt tillräckligt för dig med 2GB RAM, du behöver bara 4GB RAM om du ska ha uppe typ en miljon program åt gången", sa en jerk på Alina Systems till mig igår och fick mig att känna mig liten, gammal, kärring och dum i huvet. Vem har uppe en miljon program på en gång, tänkte jag, den här typen är oerhört arrogant. "Ja men om du absolut vill ha 4 GB så kan vi sätta i det, det gör vi över dan´, kostar bara 195 spänn", sa han sen och stirrade in i en datorskärm. Jag glodde på honom och undrade om det överhuvudtaget var möjligt att få ögonkontakt med människan, sen tänkte jag att om det är så enkelt varför är det då inte redan 4 GB i datorn? Sen frågade jag, "varför säger man då på en del håll att det är bättre med 4GB än med 2GB?" "Det är ett försäljningstrick", sa jerken, "sen höjer man priset och folk går på det." Hm, kanske det, tänkte jag, sa "Ja jag är ju inte så bra på så´nt där med prestanda, försöker ju bara lyssna och lära, men ...", då avbröt jerken in och sa "Det där med RAM-minne är nästan det enda folk begriper sig på, därför kör dom alltid med det, du behöver bara 2GB, jag vet."

Jag frågade om diverse usb-portar och uttag för hörlurar t.ex. för jag vill gärna ha dom på framsidan av datorn, typen svarade suckande och väldigt kort att allt sånt finns natuuuurligtvis, så jag brydde mig inte om att fråga om uttagen är på framsidan ... jag gav upp helt enkelt, och gick ut i snålblåsten på Kungsgatan. Jag hade inte den minsta lust att vistas i en miljö där man har noll värde som människa om man inte riktigt vet vad man vill ha för dator, och killarna på Alina Systems skiter antagligen fullständigt i att dom just har förlorat en kund, och då skiter jag följdaktligen och högaktingsfullt i dom ...