måndag 30 mars 2009
bed-in
1969, känns som en evighet sedan, 40 år är det bara, själv var jag tio år och ovetande om omvärlden. Pappa hade antagligen köpt vår första skivspelare och på den spelades I natt jag drömde med Hep Stars, det kommer jag i alla fall ihåg. Då visste jag inte att jag skulle komma att bli ett inbitet Beatles-fan under min tonårstid, det visste inte ni heller att jag varit, ni kanske inte ens tror det när jag säger det, men så var det. Jag hade alla utgivna skivor och kunde varenda låt utantill, visste allt om dessa fyra personers liv, i alla fall så som en tonåring uppfattar det. Idag förundras jag över att jag inte hade koll på att John & Yoko gifte sig på min 10-åriga födelsedag, framtiden slutar aldrig att bidra med överraskningar. :-)
Just nu är det alltså ganska exakt 40 år sedan John & Yoko och protesterade mot kriget i Vietnam genom att bjuda in media till sin dubbelsänng i lyxsviten på Hilton i Amsterdam, där dom bodde där under en vecka på sin "smekmånad". Bed-in goes 40.
söndag 29 mars 2009
återvinning
Bild stulen från BoingBoing, följ länk:
http://www.boingboing.net/2009/03/28/amazing-art-made-wit.html
mörka timmen ....
Jag sa: "Ta nu en bra bild, så jag kan dokumentera det här i bloggen ...", 11-åringen tittade konstigt på mig och sa "mamma .... ?" :-S. Jag insåg att det var mörkt omkring oss och inte helt enkelt att ta en bra bild. :-)
Dåligt av kommunen att inte släcka Rådhustornet mer än till hälften, kanske kan det bero på att det är kostsamt att tända på igen, dom där lamporna tar tid på sig för att komma upp sig, så att säga. Men Grand Hotel var mörkt och hela parken nere vid Strömmen otäckt mörk, tänkte att jag inte hade lust att promenera över bron just under den timmen. Fast det är klart, staden lystes fortfarande gott och väl upp av alla TV apparater, dom ingick uppenbarligen inte i projektet, det var bara lamporna som skulle släckas ... :-) Vi var i alla fall knäppa nog att sitta utan både datorer och TVapparater, 11-åringen klarade hela 50 minuter, sen gav hon upp och gick in och drog på hela köret med Sims Djurliv, mp3 spelare och en flabbig amerikansk komediserie.
Nu har jag ställt fram våra klockor, och konstaterat att tiden gick plötsligt väldigt fort, wops, den är visst redan halv tre :-S.
Blev tvungen att nyttja YouTube och leta fram några versioner av NonEntity, se nedan, och ett par Thåström (Anderstankarsmitta????) som jag lagt upp på Onlythatormore. Nu är det kolsvart ute, Rådhuset är höljt i dimma. I morgon är det sommar!!!
lördag 28 mars 2009
onsdag 25 mars 2009
Dom vet! ... och hör sen
Bland det svåraste som finns är att vinna gehör i sammanhang där man inte passar in eller där man upplevs obetydlig. För en del av oss skapar såna lägen en lust att utmana, ta chanser, testa sig osv. Jag är inte den typen som utmanar när jag känner mig i totalt underläge, tycker att jag behöver den energin till annat, men just nu är det ett nödvändigt project som kräver sin man, av mig. Jag måste skaffa mig en ny dator.
Efter diverse tidigare besvikelser på lågprisvaruhus och lagerhallar har jag bestämt mig för att handla där personalen har kunskap, där jag kan få tips och råd, och dit jag kan vända mig igen om det blir problem. Jag vill ha en bra dator och jag vill kunna använda den till lite allt möjligt, ... ja blogga, och blogga ... hm, och kanske blogga då. :-) Det har hittills gått ganska bra, om än trögt, det är en djungel av datorer att rota igenom, en uppsjö av termer, prestanda, praktiska lösningar osv., vem som helst kan bli snurrig i bollen.
Men, grabbarna i datorbutikerna är av en särskild sort, nämligen den sorten som alltid vet. Trots att jag säger ungefär vad jag vill ha, vad jag tänkt mig, och vad det som mest får kosta, så vet dom alltid att det räcker med något annat. "Men du förstår att den här räcker till dej, den kan du göra mycket med", är den ständigt återkommande kommentaren både på Expert, OnOff, Media Markt och Dataref, kanske med lite varierande ordval, men ändå med samma innehåll.
"Det är fullt tillräckligt för dig med 2GB RAM, du behöver bara 4GB RAM om du ska ha uppe typ en miljon program åt gången", sa en jerk på Alina Systems till mig igår och fick mig att känna mig liten, gammal, kärring och dum i huvet. Vem har uppe en miljon program på en gång, tänkte jag, den här typen är oerhört arrogant. "Ja men om du absolut vill ha 4 GB så kan vi sätta i det, det gör vi över dan´, kostar bara 195 spänn", sa han sen och stirrade in i en datorskärm. Jag glodde på honom och undrade om det överhuvudtaget var möjligt att få ögonkontakt med människan, sen tänkte jag att om det är så enkelt varför är det då inte redan 4 GB i datorn? Sen frågade jag, "varför säger man då på en del håll att det är bättre med 4GB än med 2GB?" "Det är ett försäljningstrick", sa jerken, "sen höjer man priset och folk går på det." Hm, kanske det, tänkte jag, sa "Ja jag är ju inte så bra på så´nt där med prestanda, försöker ju bara lyssna och lära, men ...", då avbröt jerken in och sa "Det där med RAM-minne är nästan det enda folk begriper sig på, därför kör dom alltid med det, du behöver bara 2GB, jag vet."
Jag frågade om diverse usb-portar och uttag för hörlurar t.ex. för jag vill gärna ha dom på framsidan av datorn, typen svarade suckande och väldigt kort att allt sånt finns natuuuurligtvis, så jag brydde mig inte om att fråga om uttagen är på framsidan ... jag gav upp helt enkelt, och gick ut i snålblåsten på Kungsgatan. Jag hade inte den minsta lust att vistas i en miljö där man har noll värde som människa om man inte riktigt vet vad man vill ha för dator, och killarna på Alina Systems skiter antagligen fullständigt i att dom just har förlorat en kund, och då skiter jag följdaktligen och högaktingsfullt i dom ...
måndag 23 mars 2009
Olika nyhetsmedia som skrivit om Ångestloppet.
Idag genomfördes världens kortaste stadslopp på Götgatan i Stockholm. Det var stiftelsen Fountain House som arrangerade loppet för att visa hur viktigt samspelet fysisk aktivitet och psykisk ohälsa är. (SR)
Vad handlar det här om?
– Vi vill få människor att börja prata om kopplingen mellan psykisk och fysisk ohälsa. Många som mår dåligt mentalt rör sig alldeles för lite, eller inget alls. Vi vill inspirera dem att snöra på sig skorna!
(Johan Rydergård, Fountain House)(DN)
pssst.... loppet är 209 meter långt, och man kan jogga om man vill. :-D
lördag 21 mars 2009
Not so pretty now ... ny låt!!
Det var också ett bra datum han/dom släppte EPn på tycker jag., igår den 20:e mars 2009!!
Nedan länk till Techdirt, så kan ni läsa mer, om nyfikenhet skulle föreligga :-):
http://techdirt.com/articles/20090320/0935184196.shtml
torsdag 19 mars 2009
nya glasögon?
Här antika glasögon: :-)
http://www.sciencemuseum.org.uk/broughttolife.aspx
tisdag 17 mars 2009
YouTube - lek :-)
Bloggpolaren Anderstankar har så mycket knäppa idéer och fåniga lekar på sin blogg, dom flesta anammar jag inte, sorry Anders, in spite of that I´m very fond of you ... :-).
Emellertid kom han idag upp med en grej som jag tänker ta efter, jag tänker nämligen visa vilka videoklipp jag rekommenderas av YouTube. Det betyder att, i och med att jag är registrerad på YT ser och hör storebror YT allt jag tar mig för på YT. Kan tyckas skrämmande men det skiter jag i, skäms inte över att jag kollar in skumma filmer och annat barnförbjudet. Jag blir också påmind om jag skulle råka på samma klipp två gånger, "tidigare visad", och jag får valt antal rekommendationer varje gång jag öppnar YouTube-sidan, alltså ett urval baserat på mina tidigare val. Denna lista är alltså skamlöst avlöjande ... alltså, en del vet jag inte ens vad det är ???!!! :-S
Ready GO!
Depeche Mode - Master and Servant
Alice in Chains - Love Hate Love
Terremoto Peru-Lima - 15 Agosto de 2007 - Jucaro Peru
al.eX 14 Beatbox NeW (Ingen aning)
Henry Rollins - Surreal Conversation
Dane Cook - Jesus Jokes
Nåt på ryska ??? (ingen aning???)
Insanely Amazing guitarr solo 2 (ingen aning???)
Nine Inch Nails - Everyday is Exactly the Same
Peter von Poehl - the story of the impossible (????)
Tom Morello - GH3 Bulls on Parade video
Parents just don´t understand
Rage Against the Machine - Bulls on Parade (solo without killswitch!)
Bauhaus - All we ever wanted
Nine Inch Nails - Dead Souls (Joy Division cover)
Slayer - Angel of death
Marilyn Manson - Astonishing Panorama of the End Times
Eminem - Outro
Hm, någon kommentar?? Själv fattar jag inte riktigt alla kopplingar här, men det är väl inte heller meningen. ;-)
Konstigt att varken Rammstein eller Prodigy kom upp, men det gör dom kanske imorgon.
fredag 13 mars 2009
60 minutes
http://www.wwf.se/v/klimat/earth-hour/1196404-earth-hour-2009-startsida
Utmattningssyndrom ...
Tills tekniken börjar fungera igen får mina trogna läsare nöja sig med ett och annat musikklipp eller lite länkar hit och dit, allt för att hålla ert intresse uppe. Det går fortfarande bra att kommentera, både musik, länkar och annat krafs som jag postar. Hoppas jag får ordning på datorn innan det är dags att fixa räkningarna i slutet av månaden!! :-(.
Skulle bara vilja notera en liten sak: videoklippet Spitfire med Prodigy var ett tips från min elvaåring, kan inte låta bli att fundera än en gång på vad jag gjort för fel??? :-) ....
onsdag 11 mars 2009
måndag 9 mars 2009
söndag 8 mars 2009
8 mars-inlägg
När vi kom in i hallen stod bord uppställda med Vänsterpartiprylar (varför inga fler partier?) och en dam som tycktes representera FI, feministiskt initiativ, satt vid ett av dom. En hel del informations plakat om vad man kunde se eller delta i under dagen fanns där, och det var lång kö till hissarna, dom häftiga fabrikshissarna som det är en upplevelse att åka i. Ett par bekanta ansikten uppenbarade sig en bit in i lokalen så det kändes lagom inbjudande och lockande. Min dotter ville gå och plocka bland prylarna som var till försäljning i musée-shopen (som det kallas), men jag lyckades faktiskt också få med henne en kort sväng in på en utställning om kroppsfixering och olika kroppsideal som hos många ungdomar är en stor källa till dåligt självförtroende.
Vi pratade några ord med en bekant som jobbar på muséet och sen sa vi hej till mina partivänner, varav en av dom skulle delta i en paneldebatt alldeles om ett par minuter, en debatt som hon tycktes vara lite skeptisk inför. Eftersom det är kvinnodagen så skulle debatten naturligtvis beröra kvinno-och jämställdhetsfrågor, och alla politiska partier i stan var representerade. Vi tog så den minsta av hissarna, som är väldigt stor, upp till våning
sex, samtalade utanför debattsalen i ett par minuter med en gammal kompis som numera är aktiv inom miljöpartiet, och smög sedan in för att höra vad våra politiker hade att säga.
Jag blev förvånad över uppslutningen, alltså på scenen, flera representanter från kommunstyrelsen, alla i panelen tror jag sitter i kommunfullmäktige, två kommunalråd, och självaste ordföranden i egen hög person (längst alltså). Men, jag tror nästan det var fler på scenen än det var åhörare, nä inte riktigt :-). Jag räknade inte personerna medan jag stod där, men mer än femton stycken kan det inte ha varit, såååå trist. Och trist var det, ursäkta herrarna, men ni var tristast, näst flickan som höll i debatten, jäsp ...
Ett av kommunalråden lyckades tydligt framföra att hon ansåg att "kampen" fortfarande behövs, den är tråkig och jobbig att ha, men vi måste, för att kunna behålla dom förbättringar i jämställdhetstänkandet som vi hittills uppnått, tyvärr. Jag kunde tydligt se hur flera av paneldeltagarna skruvade lite på sig, log svagt, kanske tänkte dom att: "ja,ja, kampen ja...ska hon inte vara tyst snart det här verkar pinsamt." :-)
Möjligen hettade det till när jag gått därifrån, möjligen blev samtalet aningen livfullare när kvinnorna talade, kanske spelade det roll att publiken var så frånvarande, men väldigt typiskt var det att männen hördes bättre och tog större plats än kvinnorna, trots att dom var trista och även på kvinnodagen, kanske inte med sina ord men med sitt kroppsspråk.
Frågan som förföljer mig ikväll är varför folk inte var där, varför vanliga medborgare inte tar chansen att se, höra och kanske komma i samspråk med sina toppolitiker i kommunen. Skäms ni inte medborgare! ... eller är ni rädda för dom kämpande kvinnorna? ;-)
fredag 6 mars 2009
Gaza igen
Partivän uttalar sig i NT idag:
Svensk-palestinska föreningens dokumentära utställning om Gaza-kriget togs ner från biblioteket för ett par veckor sedan efter politiska påtryckningar från Mattias Sundin (FP) och Bengt Cete (MP). Beslutet var dock bibliotekschefen Monica Aunes.
Jag menar att detta var felaktigt ur ett yttrandefrihetsperspektiv. Att utställningen fick ställas upp igen en vecka senare var bra men problemet är att svensk-palestinska föreningen var tvungen att ta bort en bild från nazisternas judeförföljelse under andra världskriget eftersom att den ansågs stötande.
I tider när Mellanösternkonflikten är aktuell och den förkastliga antisemitismen ökar är det viktigt att hålla gränsen mellan antisemitism och Israelkritik knivskarp. Att anklaga judar som folk eller "ras" för saker är antisemitism. Att kritisera Israel är det inte. I utställningen gjordes en historisk jämförelse mellan Israel och Nazityskland. Jag anser att det är en dålig jämförelse eftersom Israels övergrepp inte kan jämföras i omfattning och brutalitet med Nazitysklands. Det finns däremot vissa likheter i tankarna på att fördriva människor av fel etnicitet från den mark man anser tillhöra det egna folket.
Poängen är att jämförelsen måste få göras så länge den inte är rasistisk. Det EUMC-dokument vissa debattörer hänvisade till är endast ett "arbetsdokument" som inte har någon relevans för svensk lagstiftning, dokumentet är på den här punkten dessutom helt felaktigt.
Nicklas Lundström Vänsterpartiet, Norrköping
svarslös???
Vi gör våra val under någorlunda fria former, har vi inte lust att konsumera märkeskläder så går vi till second-hand, vi kan titta på fotbolls-VM och tycka att nyhetsrapportering är trist, vi kan rösta på vilket parti vi vill (även om det ibland blir lite gny), vi kan välja vinterdäck eller dubbdäck, vi kan gå med i Pridefestivalen, vi kan ha svenska flaggan på balkongen, om vi vill tänka på miljön kan vi köpa kravmärkta varor, vi kan reta oss på Janne Josefsson eller Maud, eller båda delarna och vi kan tycka att Reinfeldt ser ut som Alfons Åberg men inte är lika klok som han. Jag kan fortsätta och göra den här listan väldigt lång, men det väljer jag att inte göra för det tror jag skulle bli trist...
Dom flesta av våra val blir källor till diskussioner och kanske får vi ibland kritik för dom, men det hör till det allmänna flödet i mediakulturen och i våra liv, så vi gormar en stund och sen går vi vidare, gör nya val och reflekterar sällan över det som var.
Men det finns ett par saker som upptar människors intresse lite mer än det jag nämnt ovan, sådana val som man i oändlighet tycks få kämpa för på liv och död, som omgivningen alltid har problem med att acceptera, som kräver ytterligt starka argument för att försvara, nämligen om man vägrar äta kött, om man föredrar ett liv utan alkohol och om man inte är intresserad av Melodifestivalen.
... och jag har verkligen inget svar på varför det är så.
(kommentarer uppmuntras!!!)
onsdag 4 mars 2009
Pirates go!
-Rädsla för någonting man inte har hjärnkapacitet till att förstå?
-En kamp mot ett isberg som redan rivit hål i skrovet?
-En oförmåga att förstå att guds skapelse hela tiden utvecklas och att det är meningen med hela konceptet?
-Anarkiskräck!?
-Misstro mot att människor har förmåga att ta eget ansvar?
-Oro för att själva bli bortvalda i myllret av nya och nu mer tillgängliga konstarter?
-Vill inte tappa kontrollen och vill fortsätta styra över människors kulturkonsumtion?
..nja, inte vet jag.
underliga funderingar
Det finns människor som njuter av att se andra misslyckas och som tar sig fördelar på andras bekostnad. Vi ser det i vår vardag, bland arbetskamrater och t.o.m. i våra familjer, vi ser det i samhället där ofördelaktiga sanningar med liv och lust grävs fram för att trycka ner och försöka härska över personer som stigit i karriären. Vi ser det i världen, där människors närmiljö utsugs för att andra ska få ett liv i överflöd och konsumtion, som som vi egentligen inte behöver och som inte gör oss lyckligare. I evighet drar vi med oss denna obotliga livsnödvändighet att hela tiden ha rätt, varför måste vi hela tiden bli erkända i rätt sammanhang?
Visst, beröm leder framåt, det finns inget som ger ett barn så bra självförtroende som beröm, men insikten om att jag kanske inte får det från det håll jag förväntat mig, utan måste vara öppen för möjligheter från alla håll, har faktiskt i alla fall gjort mig en aning lugnare i sinnet. Eftersom livet aldrig blir så som man tänkt sig, kan en sådan insikt vara oändligt värdefull, synd bara, att så få av oss har den. Det här resonemanget vill peka på att allt har ett värde, alla möten har betydelse, det man tror är ett misslyckande kan vara en möjlighet, det är bara så otrooooligt svårt att se öppningarna när man sitter mitt i skeenden, man ser dom ofta först efteråt.
Vi för ständigt en tuff och hård kamp om det egna, och då handlar det mest om våra ägodelar, vår konsumtion, materiell trygghet, våra barn, vår familjs anseende och vår frihet. Väldigt sällan handlar det om vår inre frid och vårt mentala tillstånd av välbefinnande, jag menar lycka kanske, beständig lycka, sådan man inte kan köpa eller erhålla med våld, utan sådan lycka man skaffar sig genom insikt och självmedvetenhet. Det är konstigt vet ni, när man snackar om sån´t tycker folk man är djup och underlig, dom vill helst byta samtalsämne, men när det gäller materialisktiska ting kan man kämpa på liv och död och ha väldigt bestämda åsikter om rätt och fel.
tisdag 3 mars 2009
Tro
Vissa regler anses mer eftersträvansvärda än andra, det kan jag personligen ibland ha svårt att inse, då dom reglerna oftas ställer väldigt höga krav på person, vad gäller förmåga att bortse från andras behov och leva med tunnelseende, det vill man ju inte som människa. Jag vill i alla fall se en helhet och få en förståelse för livet och dess tvära kast, jag vill ha vänner inte kombatanter omkring mig, med andra ord vill jag leva i ett sammanhang och känna mening med mitt liv, varför skulle det vara något att inte sträva efter.
Många människor är övertygade om att dom lever i ett sammanhang, men tillhör hela tiden ett utanförskap, dessa har problem med sin självbild. Många är också helt säkra på att dom står utanför gemenskapen, men kan plötsligt inse att dom tillhör en stor grupp individer som vägrat låta sig inlämmas i regelverket, och kan finna samhörighet där dom minst anar. Har dom också en dålig självbild månne..
Ibland kommer förutsättningarna flygande rakt emot oss, vi vet bara inte hur vi ska fånga dom. Ibland flyger möjligheterna iväg, och vi jagar och jagar tills vi stupar och bränner ut oss. För vissa serveras förmåner utan motprestation, som en livets gåva, som en present på sängen tillsammans med det rostade brödet.
Vi drabbas hela tiden av varandra, vi snackar och spelar med, vi käftar emot och vi strider för vår rätt. Det är ganska svårt att se, från sidan av alltihopa, att det skulle vara oss olika förunnat att förfoga över olika regler, det måste ju i grund och botten handla om samma sak, för oss alla, vill jag tro.