Milk

Nu får jag väl bannor av mina homosexuella vänner, när jag erkänner att jag inte visste vem Harvey Milk var!? Ok, skäms, skäms. :-) Det var min nyfikenhet som plötsligt lotsade mig till en artikel, som jag i ärlighetens namn trodde skulle handla om någonting helt annat, eller rättare sagt jag hade ingen aning, det var just därför jag klickade på länken till Washingtonpost.com med lydelsen "Does "Milk"Spill Into Real World?" Aha, vitsigt tänkte jag och blev nyfiken.

Under länken fanns en artikel om en film som heter "Milk" och är en biografi över Harvey Milks liv, och en beskrivning av den politiska kampen han drev under 70-talet i Californien. Filmen är gjord av Gus van Sant med Sean Penn i huvudrollen, den har fått åtta nomineringar till årets Oscarsgala, så kanske kan det vara intressant att kolla in den med tiden. Harvey Milk föddes 1922 och mördades 1978 och har blivit en martyr i kampen för dom homosexuellas rättigheter. Mer info om Milk finns här om ni är intresserade:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Harvey_Milk

En organisation som heter WhiteKnot märker upp sig och sina sympatisörer med små vita knutar, kan vara kul att spana efter under Oscarsgalan kanske. WhiteKnot stödjer kampen för könsneutrala äktenskap. http://www.whiteknot.org/

Reptile - Trent Reznor, Jeordie White, Peter Murphy

Nine Inch Nails - Echoplex (live)

bara några personliga funderingar

Det finns en underliggande åsikt bland människor, att konst inte har ett värde, att personer som ägnar sig åt konstnärligt skapande är bortskämda överklassungar eller slöa, arbetskygga flummare. Det finns en underliggande åsikt bland människor, att arbetslösa personer bara vill utnyttja systemet och hellre ligger hemma på soffan och slappar än går till jobbet. Det finns en underliggande åsikt bland människor, att psykiskt sköra personer bara simulerar och borde rycka upp sig.

Det tycks som om människor just nu söker efter företeelser att tycka illa om, att protestera mot, att vilja styra över så de anpassar sig efter ens egna behov. Det tycks som om människor mår dåligt, och inte kan tillåta någon annan att må bra. Kontroll kan ge tillfällig trygghet ... man glömmer, kontroll skapar avsky, misstro, segregering, fientlighet ... revolt?

Ett nästan osynligt hat smyger just nu fram ur mörkret, blir bländat i ljuset, ett hat som ingen riktigt vet varifrån det kommer. Rädsla föder fientlighet har jag hört, och vi borde mycket väl kunna fundera över vem som är räddast.

Jane's Addiction

B versus A

Det finns en hel del nu, att oroa sig för i det svenska samhället. Det blir allt dyrare att leva och många människor hamnar i personlig kris, p.g.a. arbetslöshet, kvalitetsförsämringar inom vården, den hårdnande och tuffa attityden från myndigheter, hyresvärdar och kommuntjänstemän, och den obeskrivliga känslan av att inte kunna påverka sin situation ger sig tillkänna. En ny grupp utkristalliserar sig bland Sverigens medborgare, något liknande ett B-lag som står utanför vårt trygga, så kallade, solidariska samhälle, en grupp som växer och växer, men som av någon anledning inte syns? ... och inte hörs. När dom ropar är alla andra tysta och vänder ryggen till, för hur B-personer mår är inte intressant, dom klarar vi andra oss utan, B behövs inte, A klarar sig själva.

Men det är inte riktigt sant, för det finns också individer som står och balanserar på gränsen till personlig kris, på ett jobb där dom vantrivs, eller i en familjesituation som känns otillfredsställande, med ett självförtroende gravt försvagat. För dessa individer behövs B-personer, dom är nämligen ett bevis på att det finns dom som har det sämre, dom som misslyckats mer, dom som verkligen är losers och där tänker i alla fall inte dessa individer hamna för det är det absolut lägsta, om inte lägre, och det känns riktigt skönt det ... att man i alla fall inte är där. Man kan t.o.m. passa på att kränka dom små stackarna och trampa lite på dom, kanske skrämma upp dom lite, för att verkligen få känna sig viktig en stund. Ingen fara i det faktiskt, om en loser klagar är det ändå ingen som lyssnar.

Alltså, jag har varken lust eller ork att bry mig, ifall en elev på Konstfack sprejar ner en tunnelbanevagn med svart färg, det är väl bara att låta honom betala kalaset då, och sen är det bra. Han hade i alla fall en himla tur som kom ut i media med sitt tilltag, och fick en examen. Hahaha...visste ni att det startats en grupp på Facebook: "Inga mer pengar till Konstfack", jag höll på att skratta ihjäl mig när jag läste vem som startat den, den grabben han har inte mycket väsentligt att fundera över, ägnar sig uteslutande åt lyxproblem och sånt som skapar rubriker. Har han inte mat för dagen så går han väl hem till mamma (gu va elakt va??) ...hm, tyvärr verkar han lyckas också, Facebook-gruppen fylldes tydligen på förskräckligt snabbt, dags att ta sig en funderare på varför medborgare!

Undrar hur många kontainrar som brinner inatt, och undrar hur många tunnelbanevagnar som klottras varje dag, varje timme, ja varje minut? Men jag håller ändå inte med kulturministern, graffiti kan visst vara konst, så det så!
... men det är ju vad jag tycker och jag vet inte om det räknas.

Addiction to NIN or NIN Addiction

Trent Reznor and Dave Navarro

åsiktskommers

Det har pågått många tänkvärda och upprörande händelser den senaste tiden. Eftersom jag varit lite halvt deckad under veckan, (äsch egentligen är väl det inget att skriva om, men personliga bloggar är ju intressanta och bra bloggar, säger experterna, det är sån´t folk vill läsa om ... ) i alla fall, eftersom jag inte ens följt med så noga i åsikts-kommersen på nätet så har jag istället funderat en del, och helt oberörd av vad som pågår är jag förstås inte.

Jag kommer fram till något slags tankeresultat, alltså vad allting egentligen handlar om, nämligen om hur vi uppfattar oss själva. En bloggare vars inlägg jag läser kontinuerligt lyckades framställa det så naturligt och självklart, beroende på hur vi uppfattar oss själva bemöter vi andra med mer eller mindre vördnad och respekt. Jag talar inte här om att vi ska falla på knä och dyrka vissa utvalda existenser, och jag menar inte respekt på ett negativt och nedvärderande sätt, jag menar att vi ibland har svårt att se varandra som likar, vi har en förmåga att hävda vår egen rätt hela tiden. Vad ovan nämnda bloggare berörde var hur mer eller mindre lyckade våra prestationer blir beroende på om vi ser på oss själva utifrån, eller om vi gräver ner oss i vår uppgift och ger fan i hur andra ser oss. Naturligtvis går det bättre om vi agerar själviskt och skiter i andra, sån´t ger alltid bättre resultat, åtminstone kortsiktigt och när det gäller karriären. Hans tankegånger fick mig att fundera vidare ... i ett större perpektiv, för vad livet handlar om är prestationer i människovärde, kampen för livet och vad livet är värt.

Vi har haft en livlig diskussion i lokala media om yttrandefrihet, den doldes i polemik kring antisemitism, den var otrevlig och innehöll idel personliga påhopp. Vi har haft ett ifrågasättande av konstens uttryck gentomot samhällsproblem, är det konstnärens uppgift att lägga sig i hur samhället sköts och hur människor blir behandlade. Vi har haft upprörda röster från psykvården, med underliggande rädsla för att missförhållanden skall komma att uppdagas, psykiatrin försvarade sig med att sätta upp ett pansar av nedlåtande anklagelser och tyckte det var helt ok att bryta tystnadsplikten mot en vårdtagare. Vi har också haft turbulens i kommunens åtgärdsprojekt för långtidsarbetslösa, som tur är fick chefen dra åt fanders, men många har redan blivit utsatta för förnedrande behandling, med kommunens tillåtelse.

Idag står en artikel i lokaltidningen om en ung pojke som tagit politisk ställning för det svenska i Sverige, han anser bland annat att svenska elever i skolan inte ska behöva lida för att det finns muslimer i deras skola, muslimerna är nämligen orsaken till att inte "vanliga svenska elever" får äta fläsk. Frågan är hur jag borde göra då, om jag inte vill äta fläsk, eller ko eller älg eller ren eller fåglar eller vad tusan då, när jag inte är muslim. Det framkom i slutet att pojken var av tyskt ursprung och att han bott i USA sedan han var 13 år, (i 7 år). Slutledning, akta er för bruna bönor och fläsk!, ät svensk husmanskost med måtta :-)

Visst kan ni också se ett mönster, hur ser vi egentligen på varandra och hur ser vi på oss själva. När skall den enskilda individen inse att också han/hon måste tänka efter och ta ett ansvar?

Våldsam valkampanj

Tzipi Livni

Blir det Livni eller blir det Netanyahu, fast jag har en kompis som helst av allt vill Matisyahu, trots både svart hatt, korkskruvslockar och baktakt, men det är något helt annat det, han t.o.m. sjöng ihop med Saul Williams som i sin tur jobbade ihop med NIN, så det är alltså en helt annan sak, trots att NIN just nu har samröre med Jane´s Addiction .... förstod någon något? Hehe, nä tänkte just det. NIN har föresten en ny, väldigt ung, trummis, han heter Ilan Rubin och kommer från Lostprophets, alternative metal så det bara ryker om det, han är riktigt furious enligt säkra källor. (det var för er få som hade intresse av det ...:-) )

Jag har alltså ingen vidare lust att skriva om det Israeliska valet imorrn, som ni kanske märker, men följer det såklart i media. Årtiondets häftigaste valkampanj har det i alla fall varit, jag tänker på kriget i, jag menar anfallet på, Gaza, vilken valrörelse som helst kan enkelt gå bort sig där, och väljarna agerar med känslor mer än förnuftet förmodligen.

Lyssnade på Abbas när han talade i EU idag, måste erkänna att jag blev faktiskt uttråkad efter ett tag, gick och gjorde te istället, han tjatade i en kvart om alla små barn som omkommit och på vilket sätt, om pappor och mammor och systrar och bröder och mostrar och fastrar .. och skolor som bombats och all misär och brist på vatten och, ja det tog aldrig slut på elände. ... Nu lät jag en aning kall, förstår jag, men jag hade satt mig ner för att få veta vad han vill vi ska göra, hur tycker han att Europa ska bistå det Palestinska folket, kan jag göra något, kan världen göra något? Det är väl jag som är för otålig då, eller trött på hela skiten som vanligt, och oroade mig för min elvaåring som var ute i skogen och frös i undermåliga vinterkläder, skämdes när jag insåg att hon har ett hem och dricksvatten och mat på bordet varje dag.

Jag undrar hur mycket solidaritets tänkande vi människor orkar med egentligen.

Har i alla fall kopierat in en del fakta angående Israels parlament, (för den som är intresserad av det), taget ur DN:

Israels parlament – så ser det ut i dag

Några av partierna i det sittande knesset enligt valresultatet mars 2006, samt namnen på deras ledare i dag:

Kadima – Tzipi Livni 29 mandat
Arbetarpartiet – Ehud Barak 19 mandat
Likud – Benjamin Netanyahu 12 mandat
Shass (ultraortodoxt orientaliskt parti) – Eli Yishai 12 mandat
Israel Beiteinu – Avigdor Lieberman 11 mandat
NRP – Ihud (nationalreligiösa och bosättare, i dag splittrat) 9 mandat
Pensionärerna – Rafi Eytan 7 mandat
Torah-unionen (ultraortodoxt europeiskt) – 6 mandat (detta parti har ingen formell ledare, dess beslut fattas av ett råd av rabbiner).
Meretz (fredsrörelsen) – Haim Oron 5 mandat
Arabiska partier – 10 mandat

Ilan Rubin

Zombie Fusion

Nej Tack!

Jag sitter och plockar och letar i en liten grön förvaringslåda, letar efter gamla "knappar", jag hittar "Nej till Krig", "Barn är oslagbara", "nej till EMU", "Punks Not Dead", "Bojkotta Israel", "Imagine peace", "Fuck Bush", en söt liten en med ett Mumintroll, "V", haha..."Simple Minds" det var tider det, och så "Atomkraft?NejTack!" och "Stoppa atomkraften". Jag letar vidare som en galning, för jag vet att jag hade en mot atomkraft på flamländska, jag for nämligen till Belgien på den tiden och for runt i en gammal Citroen ihop med en Belgisk kompis, helt livsfarligt, och drack Belgisk öl det gjorde vi hela tiden, och for iväg i hans gamla bil utan värme och dörrarna gick knappt att slå igen. (Ja,ja, tur att inte mamma läser det här) :-), det vore kul att hitta den där på flamländska i alla fall, fästa den på väskan och svassa omkring med nu ... 2009, det var 1980 vi röstade va?, en så lång evighet sedan att resultatet inte längre gills.

Alltså nu ska dom börja bygga ut kärnkraften!
Det tar några dagar innan informationen tar sig in i mitt arma medvetande, antagligen p.g.a. att den är så osannolik :-). Aha, Maud tycker det är bra, hon tycker det är helt ok. Hur ska man kommentera det? Är inte hon (C), linje 3-are, kärnkraftsmotståndare, hel och hållen motståndaretyp, inte ens halvmotståndare, fler partier än sossarna har genomgått makeover verkar det som, märkligt.

Jag har bestämt för mig att, jo det var så, visst var det så att vi hade en omröstning en gång i tiden, en folkomröstning t.o.m., som visade att en majoritet av medborgarna inte ville att vi skulle bygga vidare på kärnkraften. Visserligen är folkomröstningar bara till för att vara vägledande för politikerna, men det var så att beslut togs i Riksdagen ... eller hur, att den inte skulle byggas ut, och omröstningen föregicks av ett jädrans rabalder så vi väljare gjorde verkligen en insats då, tydligen en insats som inte är värd ett skit just nu, och heller aldrig mer.

Men det är bara en av byggstenarna som den nuvarande borgerliga regeringen lyckats peta ner, och det är kanske lite orättvist, för många sossar vill också bygga på kärnkraften, men man är så heligt trött på allt regeringen gjort de sista två åren att dom kommer att få äta upp även det här. Bland våra lokala politiker är det Folkpartister och Moderater som gärna bygger nya kärnkraftverk, och så ett av våra Socialdemokratiska kommunalråd. Det känns i alla fall som att jag personligen valt rätt parti denna gång, vi är nämligen totalt emot, superemot!

Jag har hört att det pågått och fortfarande pågår forskning när det gäller kärnkraftsenergi, jag undrar bara lite försiktigt varför, till vilken nytta, vi skulle ju ändå göra oss av med den tekniken, varför har inte dom resurserna lagts på förnybara och mer miljövänliga energikällor istället,? Jag tycker det osar lurendrejeri om det här, ingen har överhuvudtaget någon gång tänk lägga ner kärnkraften, man har fortsatt i det tysta och planerat för en utbyggnad, och nu har det gått så långt att folk blivit medvetna om hur de fossila bränslena förstör vår jord och då passar man på att slänga fram de nya rönen och de nya forskningsresultaten inom kärnenergin, den är åtminstone inte fullt så miljöförstörande, kortsiktigt. Smart drag.

Kolla in!!

Helloa!!
Check out the nice comments on my "cheese"-post, on:

http://onlythatormore.blogspot.com/

samhället i samhället

Är det en ren tillfällighet att det just nu i media, kommer fram uppgifter om brister inom psykiatrin!? "Passa på nu och leta fram allt som går att hitta", så tänker kanske redaktionerna, nu är det tid, för nu kommer folk att lyssna under några dagar, kan det vara tack vare aktionen från konstfack?

Till frukostmackan fick jag via ekonyheterna veta att två patienter avlidit på grund av psykiatrins förlegade metoder, efter en stund insåg jag att det hänt förra året ... och att det handlade om våldsamt motstånd, eller ... Psykiatrin beter sig som polisen betedde sig förr, när det gäller omhändertagande av våldsamma personer, använder grepp som polisen redan för tio år sedan insåg var farliga och därför har slutat med. Jag tänker tjejen från konstfack igen, hon måste haft tur då, så våldsam som hon sägs ha varit, tur att hon överlevde alltså.

Det fattar väl jag också att de här händelserna som tas upp i morgonnyheterna är ytterst olyckliga fall, förmodligen överlever flertalet patienter, åtminstone oöm fysisk behandling, men frågan är i vilken utsträckning dom överlever psykisk behandling.

Man kan fundera över varför man måste hålla nere en person som får ett utbrott p.g.a. psykisk ohälsa eller sjukdom, jag är alltså ingen expert, men som vittnena i fallen med killarna som dog så fattar vem som helst att man gör motstånd när man inte kan andas. Vad som inte framgår är om det verkligen var en nödvändig metod i inledningsskedet, jag menar om vårdarna var så dåligt lyhörda för att killarna höll på att dö p.g.a. andnöd så undrar man spontant om dom var tillräckligt lyhörda för vad patienten verkligen behövde för slags omhändertagande från början. Tydligen har, enligt vad vittnen säger, folk runt omkring försökt larma, men vårdarna brydde sig inte ens om det, vad är det?

Anledningar till att människor får emotionella utbrott kan vara många, jag skulle kunna nämna flera fall där personer jag känner utsatts för orättvis behandling, övervåld, kränkningar m.m., bemötanden som helt klart skulle kunna leda till förtvivlade utbrott av ilska och raseri, jag är helt utan tvekan övertygad om att vårdens, och för den delen ofta polisens bemötande av patienter kan vara en direkt orsak till patienters våldsamma reaktioner, man försvarar sig helt enkelt, man kämpar för sitt liv. Vi vet också att det sker inom "slutna rum", den som aldrig utsatts har ingen vetskap, och den som utsatts anses inte tillförlitlig som vittne.

Ni vet väl att vi lever i minst två världar .... att vi har ett samhälle i samhället.

http://www.newsmill.se/artikel/2009/01/29/eberhards-ord-ger-legitimitet-konstverket

http://www.newsmill.se/artikel/2009/01/29/overlakaren-pa-st-gorans-psykakut-konstfackseleven-borde-klippa-sig-och-skaffa-si

Idiotiska lördagsfunderingar

Hur man reagerar på händelsen med konststudenten som lurades och fick folk att tro att hon skulle ta livet av sig, tror jag beror en hel del på vad man har för erfarenheter av psykvården. Några dagar har gått och många bloggar tar upp händelsen och många bloggläsare kommenterar. Själv har jag oerhört dåliga erfarenheter av psykiatrin, både för min egen del och för andras, det skiljer nog mycket på olika enheter, det finns säkert en del som fungerar bra, jag har hört att det skall vara lite bättre kring storstäderna, Stockholm bl.a., men här har det varit rent uselt.

Jag har blivit lite förvånad, måste jag erkänna, och vid flera tillfällen har jag känt mig manad att själv fälla kommentarer, t.ex. på Psykbryt.com, Psykiatern.blogg m.fl., men inte riktigt vetat hur, vad ... reaktionerna har varit så starka att jag inte riktigt vågat. Många som lider av psykisk sjukdom har känt sig kränkta, vårdpersonal har varit förbannade för att resurser går åt i onödan, resurser som så väl behövs till dom som verkligen är sjuka och det sägs att patienter tagit skada och mått dåligt. Något som också sagts är att om det varit en journalist så skulle det inte varit lika illa ... det är där jag inte riktigt hänger med längre. ?

Jag reagerade först på att tilltaget låg utanför normen för konstnärligt uttryck, som jag själv personligen tyckte alltså, sedan när jag fick fundera ett tag så hade jag snart överseende med det, jag kom nämligen fram till att det positiva i det här var efterspelet, det finns ett bra engelskt ord för det, aftermath. Jag kan nämligen hitta ett stort spektrum av frågeställningar som utkristalliserar sig, en hel massa samhällsfenomen och problem som det berör, många, många uppslag till diskussionsämnen, bara att välja och vraka.

Jag tar bara ett par exempel:
Hur står det till inom psykvården, innehåller den "slutna rum" som det nu påstås, och vad är då egentligen det? Varför känner sig en person som lider av psykisk sjukdom så kränkt, ser den på sig själv som en person med ett mindre värde eller är det samhället som fostrat till mindervärdeskänsla?
Hur kommer personer i forsättningen att reagera om dom ser en människa i färd med att skada sig själv eller bete sig irrationellt, kommer dom att tänka att det där är nog bara en som simulerar?
Under vilka vilkor arbetar egentligen polisen, behöver dom mer utbildning och träning i att ta hand om psykiskt sjuka personer?
Fick inte psykiatrin väldigt mycket mer resurser för bara ett par år sedan, har dom pengarna verkligen satsats på rätt sätt?
Vad är konst egentligen, vilken roll skall och borde konstnärer ha i vårt samhälle?
Varför är det mer ok om en journalist går in någonstans och smygfilmar, än om en konstnär gör det?
Beror de häftiga reaktionerna på att det var just psykvården hon konfronterade, och det på så vis drabbat en grupp personer som anses svaga i samhället?
... eller är det så att man är rädd för att det skall uppdagas att psykiskt sjuka personer anses svagare och har en lägre prioritet än andra.
Vilket etiskt tänkande styr inom vården, och vilket etiskt tänkande styr oss människor, och finns där en skillnad mellan dessa två tänkesätt?
Hade det varit skillnad om konststudenten varit man?

Det här var bara några frågeställningar. Någon som har något att tillägga? Kommentarer och diskussion uppmuntras!

följetong i "galenskap"

länk till bloggen Psykbryt, som skriver om konstfackstudentens tilltag:

http://psykbryt.com/index.php/2009/01/26/anna-odells-psykbryt/

... glöm inte läsa kommentarerna!

The Ark - It Takes a Fool To Remain Sane (Live @ SVT)

Har jag verkligen fatttat det här rätt?

Idag känner jag mig riktigt svensk, sitter och äter fil med musli och läser på mjölkpaketen! Jo, ni läste rätt, jag har lagrad Cheddar på mackan också. :-)

I Östergötland skall närproducerad mjölk och grädde komma ut i affärerna, här hos oss lär det ta ett tag innan mjölken kommer till butiken, men i grannkommunerna söderut finns det snart. Några storbönder har slagit ihop sig och startat ett eget mejeri, vid sidan av "jätten Arla", mjölken hämtas i separata tankbilar, en för varje gård, så man skall t.o.m. kunna välja från vilken enskild bonde man vill handla, synd att man inte kan välja mellan Majros och Doris, det vore ju en rikting tio-poängare!

"Bara det inte blir dyrt så ...", läste jag i en kommentar, men det blir det, flera kronor dyrare än Arla-mjölken, men många dagar färskare också. Storbönderna i Östergötland tror benhårt på sin idé. Det är ju bra ...

Jag läser på mjölkpaketen framför mig, Arla har just lanserat en nyhet, ekologisk mild yoghurt, jag fantiserar vildsint och ställer tyst frågan, "Varför finns det egentligen mjölk som inte är ekologisk?!" Det vore ju bara för Arla att säga, "Vi tar endast emot ekologiskt producerad mjölk, sätt igång och producera!!" Det är det största mejeriet, en viktig jätte, det skulle få genomslag, och folk skulle inte ha något annat val än att köpa det ekologiska, och allt skulle var frid och fröjd och hälsosamt och bra ... Nähe, inte det? ;-)

Vad som istället händer är att små bönder, förlåt, stora bönder går ihop i små bolag och levererar närproducerat, och det är bra, men inte ekologiskt, och dyrt, och bara för den som har råd med grädde på moset. Arla kör fram och tillbaka på vägarna med sin mjölk, det vet vi, dåligt för miljön, massor av onödiga avgasutsläpp, inte bara från Majros och Doris, och vad jag aldrig kunnat fatta är att det tydligen är lönsamt också, håller nere priserna på mjölken?? Hallåååå!! Politikerna vakna, det måste faktiskt vara något fel här!! Om jag köper mjölk av Kalle i Slaka kostar det mer än om jag köper av Östen i Ystad, fast Kalles kossor går alldeles här utanför, i hagen, och Ystad ligger typ 50 mil härifrån!! Fatta!!

Jag faller in i min fantasi igen, "tänk, tänk om dom här ko-bönderna, som just startat ett eget litet mejeri, hade gjort det ekologiskt, hade varit helt, ja helt underbart!"

Nu sitter jag här vid köksbordet och världen har ännu en gång krånglat till sig, jag måste göra ett val men kan inte bestämma mig. Hoppas det tar lång tid innan Östgöta-mjölken kommer till min butik ... och vet ni!? Idag stod en kille precis framför mig vid mejeriavdelningen, och han tog en ekologisk mellanmjölk! Ha! Det var härligt att se, och han gjorde det så självklart, precis som jag gör. Snälla Just a Fair-y, skriv något om det här och ge mig klarhet, du brukar vara klok i det mesta som gäller konsumtion. Kommentera gärna ni andra också! Jag vet inte hur jag ska välja. :-S

"Troublemaker" av Rob Sheridan

Varning för idiot! ...igen. (inte ett inlägg för psykiskt sköra)

Nu har en händelse uppkommit som jag nog borde kommentera, men det är tusan så svårt, och att det berör två av mina intresseområden gör inte saken lättare, bara mer frustrerande. Tjejen på konstfack som ställde sig på bron och skulle hoppa, har ni läst om henne? Hon blev omhändertagen av polis och tvångsinlagd på psyket, och det visade sig att hon gjort det som en del i ett konstprojekt ... Hoppas ni har bakgrunden annars finns den här: www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=877532

Jag kan, om jag ska vara ärlig, inte bli annat än nyfiken på vad hon har för planer, hon har stampat in på ett mycket känsligt område och jag tycker det ska bli fantastiskt spännande att se vad det leder till. Jag blir heller inte ett dugg förvånad över reaktionen från sjukhuset, chefen på psyket säger att idén är befängd, och uttrycker sig så här: (citat ur DN) - Det är ju bara patetiskt. Måla en tavla i stället. Men hon är välkommen hit så ska jag själv spruta henne med Haldol så får vi se hur roligt hon tycker det är. Det blir en fin installation, säger Eberhard till Dagens Medicin.

Snacka om att han är nedlåtande och kränkande, typisk psykvårdsmanér !! >:-( , inget att förvånas över. Ett hopp tänds i mitt hjärta när man ser hur han utrycker sig, avslöjar sig, och han gör det offentligt, vilken idiot! Hoppet grusas snart tyvärr, för jag vet ju av erfarehet att dom där alltid vinner i alla fall, psykpatienter har inget direkt människovärde som vi vet, om dom opponerar sig kan man alltid mena att dom är psykiskt instabila, att dom kommer att ta sitt förnuft till fånga till slut, och komma krypande till korset och be om sin medicin och om att få bli intagna. Men han, idioten till chef på psyket, han kommer alltid att sitta där på sin tron och styra över krakarna, i evighet, och knapra sitt litium ... som ha skriver ut till sig själv och tillhandahålls helt gratis, medan vi arbetslösa nollor får betala för detsamma. Ojdå, vilken vändning det här inlägget tog, någon slags inbyggd latent ilska där tror jag, som just pös ut verkar det. :-)

Jo visst, tack kära konstfackelev, för att du försöker, och tur hade du, som lyckades komma ut därifrån i tid. Jag hoppas innerligt att detta ditt tilltag kommer att ge resultat, jag är som sagt nyfiken så jag spricker.

Sen kan man även diskutera frågan om polisanmälan, jo, kanske det, men historien förtäljer faktiskt inte hur poliserna agerade, vet vi t.ex.om hon hade för avsikt att hamna på psyket? Hur skulle du, eller jag, reagera om flera främmande människor beter sig på ett auktoritärt sätt och tvingar oss in i en bil bara för att vi är ledsna och förtvivlade, tänkte bara ... Vi vet som sagt inte hur polisen betedde sig, vad vi däremot vet är att många poliser känner stor oro inför situationer med psykiskt sjuka människor, kanske trodde dom på allvar att hon skulle försöka döda dom, dra upp en kniv och hugga till!!! Wow! Vi vet som sagt inte.

Underligt är det också hur intressant det är att polisanmäla för att tjejen i onödan utnyttjat sjukhusets resurser, om jag vill polisanmäla sjukhuset för att jag inte vid behov tillåts nyttja dess resurser, då skulle dom bara skratta åt mig och ingen jäkel skulle bry sig, det skulle avskrivas direkt, trots att det är något som händer betydligt oftare än konstfackselever kliver upp på broar.

Sen kan man fundera kring frågan om vad konst är. Ja, vad är konst? I det här fallet skiter jag i det, någon skrev på Newsmill "konst är viktig skit!", jo du, är inte psykvården ännu viktigare skit kanske, skiten att ta hand om människor i kris, människor som mår jävligt dåligt, människor som är svaga och rädda och sköra, och där jobbar dom värsta idioterna!! ... i psykvården, där jobbar dom riktiga psykfallen, dom riktigt svaga, dom som behöver någon att trampa på för att må bra. Tänk på det. Men visst, visst är konst serious shit too.

Var är vi?

Ontario, here we come ...

The Nice Blog Award, som jag fick av Just a Fair-y, har nu spridit sig till Canada och bloggen "Hungry Zombie Couture". Kolla själva!!

http://hungryzombiecouture.blogspot.com/

Jag har ingen aning om vad tjejen skriver, men det verkar vara en populär blogg med många kommentarer, så nu är det dags att få reda på lite om hur det är att leva i Ontario, kallt antar jag helt spontant :-).

Damma av dig och ryck upp dig!!!

"Starting today, we must pick ourselves up, dust ourselves off, and begin again the work of remaking America." President Obama

Många kommenterar idag på sina bloggar, tycker och önskar sig. Jag har varit väldigt tjatig med presidentvalet under hela hösten, och hade väl egentligen tänkt ligga lågt idag. Jag blir smittad hur jag än gör, måste skriva nå´t.

Jag och en vän var igår mycket eniga om att Barack Obama troligen kommer att bli en väldigt tuff president, mot alla. Han kommer att ställa krav på och förvänta sig handling av personerna i hans närhet och hela världen. Hans båda döttrar får säkerligen veta hur man skall uppföra sig och vad man ska prestera i livet. Han har ett år på sig, påstår experterna på politiskt taktik, under detta år kommer folk att göra som han säger till dom att göra, sen får man se, bara att hoppas på att han gör dom rätta valen och tar dom rätta besluten.

Världen har så enormt stora förväntningar att det nästan inte är uppnåeligt för en enda man att genomföra, men när det gäller USA så är det just en enda man som genomför saker och ting, hur nu det går till. Well, det är bara att vänta och se, genomför han hälften av det han lovat så är ju det gott nog, och trots att man nästan längtade efter att bli amerikan när man lyssande till hans tal, så känner man en respekt inför vad stormakten i väst kan ta sig till med, historien tvättar man inte bort så lätt. "Obama da Man...", som en läsare av SFGate postat på pics communityn. Just det, "Mannen".

"Obama da Man ..."
photoshopwork of Mr Obama Peace!!!!!! by rudysalazar52 (från SFGate)

Spela boll mitt i vintern, eller, mysko bananskal

Vi har ett ställe i stan som heter Bollspelaren. Antagligen spelar man boll där, normalt sett, vi har kommit att besöka stället av en annan anledning, skridskoåkning. Det ligger på lagom promenadavstånd hemifrån, men vägen dit och miljön runtomkring anses som onormalt tråkig enligt min 11-åring. Ok, jag fattar, "industri"-område, halvt övergivna tegelbyggnader, ödetomter, gamla omålade plank, mycket trafik, bilar parkerade där man skall gå ... och det värsta av allt, det påminner om ett idrottsställe, och det gillar inte min 11-åring alls. "Men åka skridskor är ju inte idrott", försöker jag, "jo konståkning", svarar hon bestämt, och jag får ge mig. (funderade tyst på varför hon inte nämnde ishockey... ? :-S)

Jag läste på en blogg, för inte alls länge sedan, om skridskobanor i centrum, bloggaren hade tydligen upplevt en så´n. Jag kan påminna mig nå´n film jag sett, där skådespelarna roar sig med skridskoåkning, Central Park i New York kanske, en romantisk företeelse där människor snurrar omkring i sina varma pälskappor och annat käckt som folk i storstädernas city klär sig i. Kanske vore det nå´t, en isbana nere på Tyska Torget, man kunde halka omkring i sina jeans och sin vinterkappa bara sådär på en kafferast eller på en lunch date, inte behöva trängas med sport-nördarna i sina termo overaller och annan långfärdsutrustning i senaste design, och känna sig off.

Vi var i alla fall där, på Bollspelaren, när 11-åringen plötsligt säger med en svårtydd min, "Akta dig så du inte halkar.. ", hon sneglar ner mot marken. "Ha,ha,ha", säger jag lite löjligt men inser strax att jag står med foten alldeles intill ett bananskal. "Ha, ha, ha", säger jag, nu ännu löjligare, och inser att jag fått ett uppslag till bloggen! När jag tittar runt på marken så ser jag en hel del bananskal, i alla olika tillstånd mot förruttnelse, eller möjligen förfrysning :-), liggande på marken. Vårt samtalsämne vid matbordet på lördagskvällen blev naturligtvis, "Varför ligger det så mycket bananskal kring isbanan på Bollspelaren?". Frågan är nog om jag inte kommer att plåga mina bloggläsare med en enkätfråga i ämnet, passa på att fundera över ett bra svar så länge. Kommentarer uppmuntras som vanligt :-)!!!!

Snart tar han över ...

Nu är det dags för ett lite lättsammare inlägg. På tisdag ska Obama blir president, det kommer väl att sändas direkt över hela världen kan jag tro. Har man gott om legobitar däremot, så kan man uppleva händelsen hemma vid köksbordet, eller, ja ... så många bitar har man kanske inte när jag tänker efter. Men vissa har, kolla in bilderna nedan, jag hittade dom i DailyTelegraph:

Här kommer presidenten och hans fru, och folket står längs vägen och hurrar!!

Här är bilder från själva ceremonin utanför Vita Huset, hela världen väntar på att han skall svära eden och hålla sitt öppningsanförande.

Här svär Obama president eden, hans fru och barn står bakom honom.

Jag lärde mig ett nytt ord på engelska: Inaugural = öppningsanförande :-) ... låter för mig som något helt annat, men det kan vi ta i ett annat inlägg ... ;-).