julspänning

Ja man vet inte, ett vanligt enkelt infall till ytlig konversation kan bli nästan vad som helst om man inte tänker sig för, nu så här före julhelgen. I hissen, i tvättstugan, på gatan, i kvartersbutiken, på skolavslutningen, på försäkringskassan, på vårdcentralen eller i kön på varuhuset, var som helst kan en tidigare så enkel fras som "ja suck, det är mycket att stå i nu inför julen..." följas av nästan vad som helst, t.o.m. utvecklas till djup diskussion om ideologier, traditioner eller ekonomiska kriser tillbaka i historien.

Jag står invid en helt främmande människa och väntar på min tur och betraktar henne forskande, för jag vet inte ens om hon firar julen, hon ser ut att ha sitt ursprung i ett annat land, i en annan kultur än den jag har, kanske är hon muslim, kanske är hon kristen men syriskortodox och firar Jesus födelse i januari. Min rödhåriga granne som jag brukar skoja med i tvättstugan, hon firar först i januari och inte alls med dom krav eller förväntningar som jag är van vid att omgivningen bär på. Man kan aldrig veta, och spänningen stiger. Den första tanken när jag skall inleda ett samtal med någon jag inte är så bekant med blir, "undrar vilken tradition denna familj har, kan jag inleda med en "jul-stress-fras"?"

Tillsammans med dom andra föräldrarna på skolavslutnings-fikat, med pepparkakor och skinkmackor, juldekorationer på bordet, krubba i hörnet, alla attribut inför typisk svensk jul, hamnar jag just i det dilemmat. Snackar högstadieskolor med en kvinna från Polen, snackar jobb och sjukskrivning med en kvinna med Indiskt namn, vars man heter något med Afrikansk klang och har utseende därefter. Min dotters bästa väninnas mamma kommer från Bosnien, och tjejen som jobbar i vår kvartersaffär, hennes son har ett syd amerikanskt namn. Alla äter pepparkakor, alla dricker kaffe. Vi har trevligt tillsammans och våra barn är tillsammans varje dag.



Medveten om det okända gör mig så jädra nyfiken, jag kan inte låta bli att samspråka med ett par herrar som sitter intill mig i väntan, för att möjligen kunna lista ut vad deras bekymmer är, vad deras förväntningar är. Jag vet fortfarande inte deras ursprung, det är egentligen inte intressant, möjligen Syrien, möjligen Palestina, men de har uppenbarligen samma problem som jag, nämligen oron för att pengarna skall räcka till alla utgifter, internationellt, universellt problem. Vi kom heller aldrig in på det här med julfirande, egentligen inte konstigt för av hur stor vikt är det, när man har ett par minuters konversation att tillgå.

Det blongar i könummer presentatören, jag reser mig hastigt och när mitt ärende är avslutat och jag styr stegen mot den regniga miljön ute på Kungsgatan, vänder sig en av männen mot mig med ett mycket vänligt uttryck i ansiktet. Jag kan inte låta bli att fundera på vad han funderade på, kanske har han inte för vana att samtala med svenskfödda kvinnor, kanske kändes det underligt, kanske var jag underlig ... undrar om han och hans familj firar jul? Skitsamma, julen är snart över och vi kan ta det lugnt igen, varva ner, men jag kan inte låta bli att glädja mig över att traditioner inte längre behöver se likandana ut varje år, eller se likadana ut för alla människor. Nya kulturyttringar skapar nya och spännande möjligheter, det är inte längre så jädra stelt och kravfyllt, för jag kan hävda att jag skapar mig en egen tradition, nämligen den att för oss ser julfirandet helt olika ut varje år, och de personer vi firar jul med i år är helt andra än de vi firade med förra året. Riktigt spännande och varierande, och trevligt blir det för vi har bestämt det själva!!

Pixies Where is my mind?

Nonsens ...

Jag känner mig manad, och blir lite, lite inspirerad, av folk och samtal runt omkring mig, till att säga något om "juleländet"... (stulet av Anderstankar, tackar tackar!)

Efter att jag känt mig nöjd med att ha avklarat i stort sett alla klappinköp redan förra veckan, tillkommer redan strul med byten, jag upptäcker att grejerna jag köpt är trasiga, inte roligt alls att skänka bort skräp.
Skolan slutar i morgon och såklart måste man väl närvara vid den "trevliga" avslutningsseremonin. Min elvaåring är lycklig inför jullovet, och tur är väl det. Barnen förväntar sig att vi föräldrar skall bidra till klassresan i vår, såklart dom gör, och vi föräldrar bidrar, såklart vi gör. Jag förväntas köpa kaffe och skinkmacka, fast jag äter ju inte kött förstås så det får väl bli kaffe o medhavd macka då :-), och vi förväntas köpa lotter och kanske vinna ett pepparkakshus till jul :-D. Det blir bra! Allting blir bra, för det är snart jul och då är ju faktiskt alla lika glada ... och vissa mindre glada, men det tar vi tag i sedan, när julen är över.

Nu ska vi göra julgodis, baka pepparkakor, lägga in sill .. ja ni vet, ointressant till tusen. Därför lägger jag av nu och om ni vill läsa mer om folks julbestyr kan jag inte tipsa om någon annan blogg, för jag läser inte så´na bloggar, utan ni får själva leta upp en. Tjing!

Trent's speech in Vegas 12/13/08

nin-buff tar julledigt ... men inte som nin-buff :-)

Sista spelning i Las Vegas, bilden från Sacramento. Slut på NIN´s turne runt America. Australien nästa.

Jag läste ett en bloggkompis sida, om vad kändisar gör för miljön bl.a. Det finns en skvallersida där man kan läsa och begrunda. Jag antar att ovan nämnda inte skulle platsa där, årets turne har fömodligen slukat elenergi i mängd.
Synd.

...right where it belongs ...

Under tiden jag skrivit föregående inlägg om nostalgi, har jag lyssnat på "Right Where it Belongs" med Nine Inch Nails, säkert minst tio genomlyssningar och den känns fortfarande inte uttjatad för mig. Jag tänker på inlägget jag gjorde igår i min andra blogg, om att fångarna på Guantanamo torteras med musik, bl.a. med musik av NIN.
Jag blir så jävla mållös och ledsen. Kan någon förklara för mig ...

Läs gärna inlägget, på onlythatormore.blogspot.com, länken finns i min profil.

Nostalgi -tripp, vare sig jag vill eller inte ...

Vissa saker får man bara acceptera, när dom påminner en om en jobbig tid eller framkallar negativa minnen. Vissa andra saker, om än ett fåtal när det gäller minnena från min egen hemstad och uppväxt, kommer tillbaka när man minst anar, t.ex. som en doft ... eller, ja, hemstaden är ju den jag nu bor i, men en annan skränig plats där jag bodde fram till min 24-årsdag och som jag sedan lämnat för gott, hoppas jag, framkallar fortfarande minnen, ibland bra men tyvärr mestadels dåliga.

I alla fall, jag skulle komma till det där med dofter. Kollar in dagens morgontidning och får syn på en mycket bekant figur, en aning rundare om magen nu för tiden och en aning äldre, med det är ändå han. Omedelbart träder en underbar doft fram i mitt näsminne, doften av nymalet kaffe, och det är faktiskt precis det artikeln handlar om, och den där affären har jag varit i hundratals gånger. Jag minns första tiden nuvarande innehavare jobbade där, det vill säga den rundmagade mannen, det var på 70-talet, och stället låg långt ner på Storgatan och var en liten trång bod där det doftade, just det, underbart! Det var i den affären jag inhandlade mina första téer, det var där jag lärde mig det där med jästa och halvjästa téer och att smaken blev olika beroende på var buskarna vuxit, i Indien eller i Kina.

Vi skulle vara lite käcka på den tiden, vi gymnasiebrudar, vi drack Lapsang och Tegelstenste. De första smaksatta sorterna kom, jorgubbs och svarta vinbärsdoftande. Min kompis, som kallade sig Rakel men hette Eva, hade redan en egen lya, och teburkarna var uppställda på en minimal hylla i hennes minimala kokvrå, i vindsvåningen på Östgötagatan. Alltså vi drack förstås annat också, men det har inte alls med den rundnätte karlen i tebutiken att göra, utan mer med motorcyklar och medicinstuderande lite äldre killar, som bl.a. hade köttätande växter hemma på köksbordet. :-)

knopp av jasminblomma för smaksättning av t.ex. grönt te

Jag är fortfarande tedrickare, jag har ett bra ställe i min nuvarande stad, där dom ibland slänger till mig nåt halvhekto gratis eller klämmer ner en extra pralin i godispåsen, det blir gärna så när man blivit hängiven kund, och innehavarna blir alltid förundrade när jag dyker upp och vill ha kaffe, "visst är väl du egentligen tedrickare..", frågar dom då. Jo, det är jag väl ...

Jag vet verkligen att det som artikeln i morgontidningen förtäljer, det stämmer, ni kan lita på det! Om dofterna spridit sig ända bort till torget kan jag däremot inte intyga, beror kanske lite på vindriktningen, men det duger så bra med den man får när man passerar ingången, eller när man går in. Helt klart den bästa tebutiken jag besökt, och för en gångs skull ett trevligt minne från min födelsestad, alltid nåt. Nu fick han lite gratisreklam också, grabben i tebutiken, för han var faktiskt en grabb, som jag minns honom, och jag var väl en kortklippt gymnasiebrud ...

Hur länge lever Saviano

När jag funderar över hur livet skulle varit om jag blivit född i ett annat sammanhang, av andra föräldrar eller på en annan plats på jorden, inser jag snart att tanken är hopplöst löjlig, jag skulle inte få någon visshet hur länge jag än funderar, och intressant att veta är det inte heller. När jag däremot tänker tanken hur skulle mitt liv varit om jag gjort andra val ... (utan att nu fördjupa mig i varför jag gjort de val jag gjort :-) ) ... då blir det intressantare, för då uppstår tankar kring varför människor gör de val dom gör? Hur vågar dom göra de val de gör?

Hörde en kort intervju med en svensk man som just nu sitter på Bangkok´s flygplats, bland demonstranterna, och med risk för sitt liv tar ställning för Thailands folk, mot den som dom säger korrupte och odemokratiske presidenten. Vad får honom att göra det valet, man kan tycka att ett lugnt, tryggt, svenskt ;-) liv skulle locka mera...
Barack Obama ställer upp på att bli USA´s förste svarta president, trots att historien säger oss att det är ett projekt med livet som insats, jag tänker M.L.King, jag tänker J.F.K., visserligen 40 år sedan men ändå. Han gör det valet. Salman Rushdie skämtar med Islam och retar upp de muslimska fundamentalisterna till vansinne så pass att han resten av sitt liv tvingas leva under dödshot, just för att han anser sig ha rätt till det.

Många, många människor tillbaka i tiden har gjort ödesdigra val, val som många gånger skjutit utvecklingen på jorden framåt, men som också lett till egen personlig katastrof eller undergång, Vi är glada över att jorden faktiskt är rund, eller hur, och att vi vet att solen snurrar kring jorden ... :-S, och att vi vet hur man tillverkar en atombomb... hm :-( . Lägg sedan till alla dom som sätter sina liv på spel utanför medias ljus, alla dom som jobbar för olika organisationer runt om i världen för att förbättra människors livsvillkor, som hjälper i krigssituationer och vid naturkatastrofer. Tänk alla dom som i tysthet offrar sina liv för sina barn, för sina kära, utan att få sitt namn nämnt på första sidan i Dagens Nyheter eller New York Times. Varför gör dom sina val ...

Jag läste om don Peppino Diana, prästen som 1994 blev mördad för att han i ett manifest gått ut med att maffian i Neapel förstör livet för så många familjer och att dess ledare inte lever som goda kristna. Nu ser vi ytterligare ett ansikte som vågar träda fram och göra ett val. Trots att Horace Engdahl tydligt framhåller att Svenska Akademien välkomnar Roberto Saviano och Salman Rushdie som författare, inte som offer, när dom deltar i seminariet, som hölls i tisdags förra veckan, för att diskutera vikten av yttrandefriheten, kan i alla fall jag inte låta bli att undra, vad offrar han, vad vinner han, Saviano, när han öppet berättar om Peppino och Camorran i Neapel?

Min elvaåring såg en bild i tidningen, av ovan nämnda författare, hennes omedelbara reaktion, som antagligen är helt grundad på deras utseende, blev: "Fy, va äckliga dom ser ut!" Jag studerar bilden mer ingående och kan inte annat än hålla med henne, kanske inte vad gäller deras personliga utseende utan snarare uttrycket i bilden. Jag kan också förstå varför människor förfasar sig över att skattepengar går till excentriska författares personliga beskydd i form av livvakter och "safe houses", men det är ju inte så enkelt, det handlar om våra demokratiska rättigheter och vår rätt att säga vad vi tycker, yttrandefriheten! ... eller gör det inte det?

Det känns som om det någonstans har blivit så fel, nu igen! I kampen för frihet måste man först skapa sig en stark offentlig identitet, ett högt podie att äntra innan man yttrar sig, annars blir ens kamp fullständigt bortkastad, går rakt ner i rännstenen.

Hur länge till lever Saviano ... ?

Nordanvind....fö´låt ström...hrm.

Aj, aj, aj ... Lars ska avstå från hela lönen, det var väl fantastiskt, vilken hedersman han är!!
Det var väl väldigt stort och visar prov på gott ledarskap gentemot postens anställda, det tycker i alla fall Fredrik. Om man tjänar 900 000:-/månad så svider det att avstå, särskilt som man också har en pension på 5 miljoner /år, men man vill ju inte verka girig, säger Lars. Jaa, det var verkligen stort gjort ;-), en hyvens karl är du Lars! ... men jag undrar lite, lite, ursäkta en fattigs enfaldiga fråga, varför gick du med på lönen från början, lade någon en kniv mot din strupe din stackare?

Jag visar ingen bild på Lars, han ser ändå inget vidare ut, istället visar jag en bild av Lars-Gunnar Nordström, han som är konstnär.

MarchofthePigs?

Snälla någon?! Kommentera det här.... Jag vet inte vad jag ska säga... ?! :-S

Workers tattoo a pig in the "Art Farm" of Belgian conceptual artist Wim Delvoye at the outskirts of Beijing November 20, 2008. Delvoye has staff consisting of local farmers to raise the pigs and professionals to tattoo them with cartoons or symbols. The animals would then be displayed at art exhibitions and their skins sold to collectors after they were slaughtered.

[Agencies] ChinaDaily

http://www.chinadaily.net/china/2008-11/21/content_7227726.htm

kravbananer och AndersB´s ansiktsmask

Nu kan man se små, nästan obetydliga orosryckningar i ansiktsmusklerna på Anders B., när han otydligt upplyser om att ekonomin i Sverige inte är fullt så stabil som tidigare, att många, många människor kommer att bli arbetslösa är troligt, men, det ordnar sig, för .... bla,bla,bla,blä!

Hela världen tycks vingla betänkligt, bilindustirer som är i kris för att dom inte tillverkar miljövänliga bilar, samtidigt som odlingen av sockerbetor till etanoltillverkningen förstör miljön, samtidigt som vi här i Sverige snart kommer att förlora vår rätt till en rimlig lön för de arbeten vi utför. Samtidigt läser jag att det kvittar fullständigt vad vi gör, för Kina ensamt kan få polerna att smälta ner, och hur mycket vi andra än kämpar på med miljörestriktioner så kommer det inte att hjälpa då. I Irak har U.S.A fått rätt att stanna kvar ytterligare tre år, och vad tänker Barack göra åt det då?, och det värsta av allt, Josh Freese ska sluta som trummis i Nine Inch Nails !! Har ni hört!? :-)
Fy ... ja, tusan alltså! Vissa dagar känns det mesta bara såååå hopplöst.

Nu påstås det att årets julklapp kommer att bli en "upplevelse". Va?
Jag tycker vi har nog med upplevelser, och orosmoment, jag önskar mig lite lugn och ro, en aning mer pengar till julgodis och en ny TV vore inte fel, häromveckan ringde en kille från ComHem och ville erbjuda mig ett bra pris på digitalTV-box fram till årsskiftet, det föll på att min TV inte har scartkontakt, den är alltså så gammal att när den tillverkades hade folk inte hört talas om digitalTV. Kanske inte så konstigt att jag så sällan tittar på TV :-).
Men egentligen är det ju bra att folk inte vill ha en massa prylar längre, fast jag tror inte riktigt på det, jag tror att folk har så mycket att det inget mer finns att köpa, och då är också fördelningen av detta ägande väldigt skevt, för jag vet väldigt, väldigt många som har väldigt, väldigt lite prylar, och som aldrig ens kan drömma om att skaffa sig en miljövänlig bil. Fast på Gröna Konsum finns endast kravmärkta bananer, vill man ha annat i bananväg får man gå till Hemköp!

Varför bor dom där ??

November 17, 2008

"It's 90 degrees in November, the full glory and perennial curse of Southern California on fierce display. Devil winds, hill-hopping infernos, smoked mansions, torched trailers, barren freeways, and brilliant sunsets lingering in low-hanging canopies of burnt dreams.
Are we all crazy?
Don't live here, says the wind, the trembling earth, the parched land whose natural inclination is to explode in flame every year about now.
But we do."

Så här skriver en journalist angående bränderna i Los Angeles, och jag ser genast artikeln eftersom jag själv ställt mig samma fråga den senaste tiden. Varför bor folk där??!!
Alltså om inte ens hus brinner ner fram på höstkanten så kommer det garanterat en jordbävning endera dagen, och vattnet räcker inte till och det är faktiskt öken precis överallt.
Idag är det troligen inte oljan som lockar längre och vattenbrist hade dom ju redan för 100 år sedan, snarare är det väl filmindustrin, kulturutbudet och tekniken som drar dit folk. En så stor stad, USA´s näst största, kan man förstås inte flytta på hur som helst.
Jag hörde en intervju med en kvinna som bor där och hon sa att det där med alla bränder det hör liksom till, det är man beredd på när man bor här. Från annan källa har jag också fått veta att det är väldigt mycket dyrare att bo i L.A.än på andra ställen runt USA, rent obeskrivligt dyrt faktiskt, vissa flyttar dit och betalar så mycket för boendet att dom inte har råd att köpa mat. Undrar om dom har koll på det där att det förekommer ca 10 000 jordbävningar/år under marken på dom ... och dom betalar för det!

Många fattiga människor i världen bosätter sig i områden som drabbas av naturkatasrofer, dom har ju inget direkt val, (jo, det finns många fattiga även i L.A.,det vet jag), men att rika och välutbildade och kulturella jävla kändisskådisar bor där, det fattar jag inte ... om det inte beror på ren skrytsamhet och en aning dumhet. :-)
Är min fråga befogad? Varför bor dom där??? :-S


Läs gärna lite mer av artikeln:

"Don't build near the kindling, say the voices of common sense.
But we do, for all the wrong reasons and all the known glories. Our winter snowfall is flakes of ash and flame retardant falling on bougainvillea, so it could be worse.

At least the last big quake was a fake -- a Thursday run-through to test our preparedness. Followed immediately, of course, by a genuine, rip-roaring disaster, the kind of astonishing immolation that allows folks across the nation to feel smug despite their black ice and frozen rain.

I could have gone in any direction to find fire victims Sunday. With flames roaring through Montecito, Sylmar, Corona, Anaheim Hills, Yorba Linda, Diamond Bar and elsewhere, thousands of people had fled. Millionaires on the move, trailer park residents out the door in pajamas.
"It has been a harrowing last 2 days," said an e-mail from a Montecito woman named Katherine, sent to loved ones informing them the family had lost six of its seven homes in the Tea fire.
"The fire was so intense that there was no time for anyone to save belongings. My father and stepmother did not even have time to get their wallet -- let alone rescue the pets! It is literally starting over with nothing but the clothes on their backs."
My friend Mark Morocco, an ER doctor, forwarded me a message from one of his colleagues at Olive View Medical Center, which lost all power Saturday night and was partially evacuated. ...."

steve lopez LA times

Inlägg nedan tänkt att pigga upp min blogg-vän, han som känner sig sliten, alla fattar varför utom han. November är en trött månad.

Saul Williams and Matisyahu - Black Stacey/Freestyle Live

David Sylvian - Red Guitar - Live, The Town Hall, NYC '02

NINAtlanticCity

I´m so sorry! Kunde inte låta bli ... :-)

Demonbaby

Ok, sorry, jag var kanske lite slö i inlägget nedan, skall förklara mig nu när jag sitter här i lugn och ro på lördagskvällen.
Jag blev lite upprörd när jag läste inlägg på Twitter, från medlemmar i Californien, med uppmaningar om att rösta mot Proposition 8. (Det är genom Demonbaby, Rob Sheridans "alterego", eller vad det nu är, http://twitter.com/demonbaby , som jag kommit att kolla in Twitter ibland. Egentligen fattar jag lika lite av det som jag fattar av Facebook, men det är en annan fråga som jag kan ta upp en annan dag.)
I alla fall, när jag tog reda på vad Proposition 8 var blev jag lite less. I Californien beslutades i Maj i år att alla par skulle ha rätt av gifta sig oavsett kön eller ja, hudfärg och så ... (va fan ska man säga...? :-S ). Nu har alltså Mormonkyrkan, eller vad dom nu är, lyckats få igenom en undantagslag, en proposition 8, där det ska stå att denna rättighet enligt konstitution inte ska gälla för homosexuella. Så är det. Och förslaget har tydligen gått igenom. En kort lycka kan man tycka. :-( T.o.m. verkar det vara lite oklart var Barack Obama står i frågan, vissa påstår att han är mot Prop 8 och vissa vill påstå motsatsen, knivigt.

Nu blev det en del promo Rob Sheridan, men ok då, han är en rätt cool konstnär after all, inte utan anledning att han är NIN´s "art master". Nedan länk till hans sida:
http://www.demonbaby.com/

Equality

I skuggan av lyckan av att Barack Obama blir USA´s näste president, händer underliga saker i California USA. Man har fått känslan av att människor där blivit lite mer fritänkande, men icke. Vem styr egentligen Californien?

I Twitter och Demonbaby, under rubriken "Mormons stole our rights":

"What happened?

On May 16, 2008, the California Supreme Court affirmed that the state constitution, AS IT WAS WRITTEN BY THE FOUNDERS OF THIS STATE MORE THAN 150 YEARS PRIOR, provided official government recognition of all marriages between all couples, regardless of gender.

On November 4, 2008, Proposition 8 amended this constitution to explicitly deny this right to same-sex couples. Nowhere else in either California's constitution or the Federal Constitution are a specific class of rights restricted, to any minority group, for any reason."

Ur LA Times :

"Gays, blacks devided on Proposition 8
For many African Americans, it´s not a civil right issue.

By Cara Mia DiMassa and Jessica Garrison
November 8, 2008

For Trebor Healey, a 46-year-old gay man from Glendora, Tuesday's election was bittersweet.

He was thrilled that the nation elected its first African American president. But he was disappointed that black voters, traditionally among the most reliably liberal in the state, voted overwhelmingly to ban same-sex marriage.

He understands that there are differences between the civil rights battles of blacks and gays: For one thing, he notes, gay people have a much easier time blending in. Still, he says, he thinks it's sad that "people do not equate one civil rights struggle with another."

Many black voters didn't see it that way.

"I was born black. I can't change that," said Culver City resident Bilson Davis, 57, who voted for Proposition 8. "They weren't born gay; they chose it," he added, reflecting a commonly held belief that many researchers dispute. "

Läs hela artikeln:

http://www.latimes.com/news/local/la-me-gayblack8-2008nov08,0,1601616.story

" Is there anyone outthere, who still doubts, that America´s a place where all things are possible... "

Congrats to the American people!

Missouri-gas-lady

"Att inte kunna prova nåt´ nytt då?" Dotter suckar över min olust till att prova en ny smak på mina Läkerol, fast jag inte alls ser mig själv som en så´n trist typ, utan tvärtom, jag blir oerhört uttråkad om saker och ting hela tiden är sig likt. Jag är typen som älskar att prova nya maträtter, ny smak på glassen eller nya godisgrejer, jag gillar att träffa nya människor, flyttar ofta och säger gärna upp mig från jobbet eller provar en ny glad utbildning, trodde jag ... eller lagom nytt, lagom ofta, och när jag är på det humöret kanske, och en viktig sak: När jag själv bestämt mig för det!

Denna sena eftermiddag när vi for genom den lokala butiken på Kungsgatan var inte rätt tillfälle för förändringens vindar att vina, allt kändes fel. Hela affären var fel, allt från det nya sortimentet till de höjda priserna, och allt spring fram o tillbaka när man inte hittar, bara för att dom gjort om så mycket, var idag bara så irriterande. Jag skulle bara slänga ner en ask halstabletter och det visade sig att den sorten jag ville ha inte fanns, skit samma egentligen, men just den här gången blev jag sur, hade ingen lust att prova lime/granatäpple, eller strawberrry/lemon. Därav ett ilsket, "fan!" och därav dotterns kommentar, och därav blev jag ännu surare eftersom jag vet att jag visst är bra på att vara föränderlig.....

Jag hörde en kvinna i Missouri som röstat på Demokraterna i hela sitt 62-åriga liv, trots att hennes älskade man var Bush-vän. Hon sa att det verkligen behövs förändring i hennes land och nu i detta val är det viktigare än någonsin, och det är absolut Obama som kan står för den förändringen, utan tvekan. En kort tid senare hade hon ändrat sig, hon säger att eftersom Obama inte fattar att vi måste ha bensin, dvs olja, och han vägrar att borra efter den, så kommer hon inte att ge honom sin röst. I övrigt håller hon med honom i hans åsikter med just det här med oljan gör att Demokraterna inte kommer att få hennes röst.

Så är det ändå, att mer än 80% av det amerikanska folket anser att en av de mest angelägna frågorna i USA är miljöproblemen, men ingen av presidentkandidaterna har ett vettigt miljöprogram, hm? Verkar som det är viktigt att tänka på miljön, bara man får sin bensin, och det kan man förstå, det sägs att det är vanligare nu för tiden att familjen har tre bilar än att familjen inte har någon bil alls. Kvinnan i Missouri jobbar i sin och sin mans godisaffär, dom kör, som alltid, till jobbet i var sin bil.

Depeche Mode - Never Let Me Down Again (live, Peters Pop Sho

80-talsnostalgi

Yviga uppträdanden

Fattar du att du gör bort dig Marcus!? ... jag blir så jädra trött.

En kvinna berättade en gång ett tänkt scenario för mig, det var så här:
"Tänk dig att du går hemma en kväll och väntar på att din man skall komma hem, han är sen och du är oroad. När han tillslut dyker upp i hallen säger du lite skämtsamt: "Men, har du varit ute med din älskarinna ikväll, eller?" Mannen kastar nycklarna på golvet och skriker: "Om det är så det ska låta så kan jag lika gärna flytta härifrån, här har du nycklarna!" Sen vänder han och går ut, smäller igen dörren efter sig, och du står där och fattar inte vad som hänt. Men en sak fattar du, utan att ha haft en aning har du just fått veta att din man har en älskarinna."
Kvinnan ville lära mig hur man kan tolka personers agerande och på så vis få reda på saker, kanske inte hundraprocentigt säkert men tillräckligt för att tänka till och passa sig lite.

Själv har jag varit med om en liknande och väldigt yvig reaktion, när jag en gång skrev ett brev och ifrågasatte skötseln av en förening genom att kalla till samtal mellan styrelsemedlemmarna. Reaktionen blev två plötsliga och helt oförklarliga avhopp, som förde med sig allvarliga konsekvenser för hela föreningen. Jag tog det som ett tecken på att jag träffat på en öm punkt och att det fanns fog för min oro att allt inte stod rätt till. När människor reagerar onödigt kraftigt och inte tror sig klara av ett samtal finns ofta en orsak bakom, kanske vill man inte ha en närmare granskning av ens förehavanden, bättre då att förekomma en attack genom att gå till attack!

Inspirationen till det här inlägget kom från ett TV-inslag jag såg, gjort av Marcus Birro angående rollspelet mellan män och kvinnor i relationer. Av någon anledning tycks han ha fått för sig att vi kvinnor tror oss veta att alla män förtrycker, i relationer med kvinnor. Han själv är minsann jämlik så det förslår, han både diskar, städar och sköter tvätten, så vi ska inte komma och säga att han inte är jämställd eller att han vill ha kontroll över sin kvinna! Hans kvinna är för tillfället gravid för övrigt, och sängliggande, och kan därför inte ... Nä, jag kan ju inte veta, men man undrar, med tanke på det tragiska TV-reportaget.

Blogg-power!

Ska man hitta intressant läsning nu för tiden ska man kolla bloggar, ingen direkt nyhet va!?
Jag lyssnar på min favorit, "kärringkanalen" som den kallas, P1 alltså, och t.o.m. där refererar man till bloggar, bloggdrevet är igång så fort någon säger något eller ger ut en bok t.ex. Idag hörde jag Anette Kullenberg ösa spe över Per Nuder, jag gillar inte Per Nuder, och hon Kullenberg kan vara tuff o go emellanåt, men ingenstans i nån tidning kunde jag hitta kommentarer till bråket, ville bilda mig en uppfattning om vad det handlar om, bara i bloggarna skrivs det, och bloggar brukar inte vara direkt objektiva.
Idag hörde jag också Lotta Gröning, även hon poppis i bloggosfären, även hon har skrivit en bok. Men ingenstans mer än i bloggvärlden kommenteras det. Och nu sitter jag själv här och bloggar om skiten!
Jo Anette tycker att Per är bara skit som författare och Lotta Gröning har blivit anklagad för att hata Mona Sahlin. ... men det är klart, det låter mest som skvaller så det är kanske inte konstigt att det inget står i Dagens Nyheter. :-)

det är oerhört viktigt vad just jag tycker!!!

Det finns olika sorters politiker, eller ska man säga olika sorters människor som jobbar med politik. Det finns olika sorters politik också, bra och dålig ... eller? En politikers uppgift glöms ofta bort, både av dom själva och av media, uppgiften är nämligen att på uppdrag av folket ta beslut och agera så att så många av oss kan leva ett så drägligt liv som överhuvudtaget är möjligt, efter dom förutsättningar som finns. I vissa fall kan t.o.m. politikerna vara med och skapa förutsättningarna, inte alltid, men ofta, äh, till viss del. Det finns politik på riksplanet, riksdagen, det finns landstinget, sjukvården bl.a. och det finns kommunalpolitik.
Vad som är gemensamt för dessa tre och vad som är av yttersta vikt för nästan alla politiker är vem som tog vilket beslut. Beslut som anses dåliga och som kritiseras hårt i massmedia och bland väljare, vill ingen dirkekt stå för, vilket är förståeligt och allmänmänskligt. Beslut som anses bra och som ger glada tillrop från väljare vill såklart alla ta åt sig av, också förtåeligt. Idag verkar folk och politiker ha glömt bort, att resultatet är det viktiga, inte vem som kom fram till resutatet, och vilka resultaten än blir så är någon missnöjd, vi är helt enkelt för många :-)

Behövs då egentligen olika politiska partier, det är ju i alla fall ingen som verkar bry sig om ideologier nu för tiden, den som har en ideologi eller en dröm om en bättre värld, får bara en massa skit och anses vara en orealistisk och naiv drömmare. I samma andetag utgör drömmaren ett hot, ingen får ta emot så mycket kritik och nedlåtande glåpord som drömmaren, attacker för att försvaga och trycka ner. Vad är människor rädda för, vad är politiker rädda för? Handlar det inte om skräcken för att ha fel eller ta ett felaktigt beslut, handlar det inte om att den enskilde politikern bygger upp hela sin identitet kring sin roll som politiker och sin karriär, glömmer han eller hon inte då sin uppgift? Varför har människor så svårt att glädjas över hur andra lyckas, att min politikerkamrat får igenom sitt förslag i fullmäktige trots att jag jobbat för samma fråga i tio år och hela tiden fått "nej", det gör väl inget, det var ju resultatet som var det viktiga, inte att just jag kom på det först! Politiker är bara brickor på en spelplan, ingenting är eller får bli personligt, väljarna vill ha resultat inte en personkult. (Fy tusan vad jag tog i där va??!) ;-)
Sedan en tid tillbaka har en politiker här i stan gått till hårt angrepp mot en nämndeordförande, han gör det i insändare och på bloggen, han har bestämt sig för att hänga ut nämndeordföranden och få henne på fall, hans rädsla lyser igenom i texten. Jag bryr mig inte i detta fallet ett dugg om vem som har rätt eller fel, politikern är ute efter att plocka poäng till sin person, klart inspirerad av den amerikanska politikens metoder, det är löjligt att se. Han tror han vinner på det men i själva verket är inte vi väljare så dumma att vi går på det, dom båda arbetar ju i samma hus och deltar i samma möten, klarar han inte av att ta diskussionen öga mot öga så är han en vek person och därmed en vek politiker. Forumet insändarsidan i morgontidningen är inte forumet för samtal mellan två likvärdiga politiker, jag kan inte tolka det på annat sätt än att mannen ifråga känner en stor respekt gentemot nämndeordföranden, kan vara just därför hon sitter där hon sitter, och han jönsar omkring annorstädes, vad vet jag. ... det här är såklart vad jag tycker, och ingenting annat.

Ghosts IV track 36