onsdag 5 november 2008
" Is there anyone outthere, who still doubts, that America´s a place where all things are possible... "
Congrats to the American people!
söndag 2 november 2008
Missouri-gas-lady
"Att inte kunna prova nåt´ nytt då?" Dotter suckar över min olust till att prova en ny smak på mina Läkerol, fast jag inte alls ser mig själv som en så´n trist typ, utan tvärtom, jag blir oerhört uttråkad om saker och ting hela tiden är sig likt. Jag är typen som älskar att prova nya maträtter, ny smak på glassen eller nya godisgrejer, jag gillar att träffa nya människor, flyttar ofta och säger gärna upp mig från jobbet eller provar en ny glad utbildning, trodde jag ... eller lagom nytt, lagom ofta, och när jag är på det humöret kanske, och en viktig sak: När jag själv bestämt mig för det!
Denna sena eftermiddag när vi for genom den lokala butiken på Kungsgatan var inte rätt tillfälle för förändringens vindar att vina, allt kändes fel. Hela affären var fel, allt från det nya sortimentet till de höjda priserna, och allt spring fram o tillbaka när man inte hittar, bara för att dom gjort om så mycket, var idag bara så irriterande. Jag skulle bara slänga ner en ask halstabletter och det visade sig att den sorten jag ville ha inte fanns, skit samma egentligen, men just den här gången blev jag sur, hade ingen lust att prova lime/granatäpple, eller strawberrry/lemon. Därav ett ilsket, "fan!" och därav dotterns kommentar, och därav blev jag ännu surare eftersom jag vet att jag visst är bra på att vara föränderlig.....
Jag hörde en kvinna i Missouri som röstat på Demokraterna i hela sitt 62-åriga liv, trots att hennes älskade man var Bush-vän. Hon sa att det verkligen behövs förändring i hennes land och nu i detta val är det viktigare än någonsin, och det är absolut Obama som kan står för den förändringen, utan tvekan. En kort tid senare hade hon ändrat sig, hon säger att eftersom Obama inte fattar att vi måste ha bensin, dvs olja, och han vägrar att borra efter den, så kommer hon inte att ge honom sin röst. I övrigt håller hon med honom i hans åsikter med just det här med oljan gör att Demokraterna inte kommer att få hennes röst.
Så är det ändå, att mer än 80% av det amerikanska folket anser att en av de mest angelägna frågorna i USA är miljöproblemen, men ingen av presidentkandidaterna har ett vettigt miljöprogram, hm? Verkar som det är viktigt att tänka på miljön, bara man får sin bensin, och det kan man förstå, det sägs att det är vanligare nu för tiden att familjen har tre bilar än att familjen inte har någon bil alls. Kvinnan i Missouri jobbar i sin och sin mans godisaffär, dom kör, som alltid, till jobbet i var sin bil.
Denna sena eftermiddag när vi for genom den lokala butiken på Kungsgatan var inte rätt tillfälle för förändringens vindar att vina, allt kändes fel. Hela affären var fel, allt från det nya sortimentet till de höjda priserna, och allt spring fram o tillbaka när man inte hittar, bara för att dom gjort om så mycket, var idag bara så irriterande. Jag skulle bara slänga ner en ask halstabletter och det visade sig att den sorten jag ville ha inte fanns, skit samma egentligen, men just den här gången blev jag sur, hade ingen lust att prova lime/granatäpple, eller strawberrry/lemon. Därav ett ilsket, "fan!" och därav dotterns kommentar, och därav blev jag ännu surare eftersom jag vet att jag visst är bra på att vara föränderlig.....
Jag hörde en kvinna i Missouri som röstat på Demokraterna i hela sitt 62-åriga liv, trots att hennes älskade man var Bush-vän. Hon sa att det verkligen behövs förändring i hennes land och nu i detta val är det viktigare än någonsin, och det är absolut Obama som kan står för den förändringen, utan tvekan. En kort tid senare hade hon ändrat sig, hon säger att eftersom Obama inte fattar att vi måste ha bensin, dvs olja, och han vägrar att borra efter den, så kommer hon inte att ge honom sin röst. I övrigt håller hon med honom i hans åsikter med just det här med oljan gör att Demokraterna inte kommer att få hennes röst.
Så är det ändå, att mer än 80% av det amerikanska folket anser att en av de mest angelägna frågorna i USA är miljöproblemen, men ingen av presidentkandidaterna har ett vettigt miljöprogram, hm? Verkar som det är viktigt att tänka på miljön, bara man får sin bensin, och det kan man förstå, det sägs att det är vanligare nu för tiden att familjen har tre bilar än att familjen inte har någon bil alls. Kvinnan i Missouri jobbar i sin och sin mans godisaffär, dom kör, som alltid, till jobbet i var sin bil.
lördag 1 november 2008
fredag 31 oktober 2008
Yviga uppträdanden
Fattar du att du gör bort dig Marcus!? ... jag blir så jädra trött.
En kvinna berättade en gång ett tänkt scenario för mig, det var så här:
"Tänk dig att du går hemma en kväll och väntar på att din man skall komma hem, han är sen och du är oroad. När han tillslut dyker upp i hallen säger du lite skämtsamt: "Men, har du varit ute med din älskarinna ikväll, eller?" Mannen kastar nycklarna på golvet och skriker: "Om det är så det ska låta så kan jag lika gärna flytta härifrån, här har du nycklarna!" Sen vänder han och går ut, smäller igen dörren efter sig, och du står där och fattar inte vad som hänt. Men en sak fattar du, utan att ha haft en aning har du just fått veta att din man har en älskarinna."
Kvinnan ville lära mig hur man kan tolka personers agerande och på så vis få reda på saker, kanske inte hundraprocentigt säkert men tillräckligt för att tänka till och passa sig lite.
Själv har jag varit med om en liknande och väldigt yvig reaktion, när jag en gång skrev ett brev och ifrågasatte skötseln av en förening genom att kalla till samtal mellan styrelsemedlemmarna. Reaktionen blev två plötsliga och helt oförklarliga avhopp, som förde med sig allvarliga konsekvenser för hela föreningen. Jag tog det som ett tecken på att jag träffat på en öm punkt och att det fanns fog för min oro att allt inte stod rätt till. När människor reagerar onödigt kraftigt och inte tror sig klara av ett samtal finns ofta en orsak bakom, kanske vill man inte ha en närmare granskning av ens förehavanden, bättre då att förekomma en attack genom att gå till attack!
Inspirationen till det här inlägget kom från ett TV-inslag jag såg, gjort av Marcus Birro angående rollspelet mellan män och kvinnor i relationer. Av någon anledning tycks han ha fått för sig att vi kvinnor tror oss veta att alla män förtrycker, i relationer med kvinnor. Han själv är minsann jämlik så det förslår, han både diskar, städar och sköter tvätten, så vi ska inte komma och säga att han inte är jämställd eller att han vill ha kontroll över sin kvinna! Hans kvinna är för tillfället gravid för övrigt, och sängliggande, och kan därför inte ... Nä, jag kan ju inte veta, men man undrar, med tanke på det tragiska TV-reportaget.
En kvinna berättade en gång ett tänkt scenario för mig, det var så här:
"Tänk dig att du går hemma en kväll och väntar på att din man skall komma hem, han är sen och du är oroad. När han tillslut dyker upp i hallen säger du lite skämtsamt: "Men, har du varit ute med din älskarinna ikväll, eller?" Mannen kastar nycklarna på golvet och skriker: "Om det är så det ska låta så kan jag lika gärna flytta härifrån, här har du nycklarna!" Sen vänder han och går ut, smäller igen dörren efter sig, och du står där och fattar inte vad som hänt. Men en sak fattar du, utan att ha haft en aning har du just fått veta att din man har en älskarinna."
Kvinnan ville lära mig hur man kan tolka personers agerande och på så vis få reda på saker, kanske inte hundraprocentigt säkert men tillräckligt för att tänka till och passa sig lite.
Själv har jag varit med om en liknande och väldigt yvig reaktion, när jag en gång skrev ett brev och ifrågasatte skötseln av en förening genom att kalla till samtal mellan styrelsemedlemmarna. Reaktionen blev två plötsliga och helt oförklarliga avhopp, som förde med sig allvarliga konsekvenser för hela föreningen. Jag tog det som ett tecken på att jag träffat på en öm punkt och att det fanns fog för min oro att allt inte stod rätt till. När människor reagerar onödigt kraftigt och inte tror sig klara av ett samtal finns ofta en orsak bakom, kanske vill man inte ha en närmare granskning av ens förehavanden, bättre då att förekomma en attack genom att gå till attack!
Inspirationen till det här inlägget kom från ett TV-inslag jag såg, gjort av Marcus Birro angående rollspelet mellan män och kvinnor i relationer. Av någon anledning tycks han ha fått för sig att vi kvinnor tror oss veta att alla män förtrycker, i relationer med kvinnor. Han själv är minsann jämlik så det förslår, han både diskar, städar och sköter tvätten, så vi ska inte komma och säga att han inte är jämställd eller att han vill ha kontroll över sin kvinna! Hans kvinna är för tillfället gravid för övrigt, och sängliggande, och kan därför inte ... Nä, jag kan ju inte veta, men man undrar, med tanke på det tragiska TV-reportaget.
torsdag 23 oktober 2008
Blogg-power!
Ska man hitta intressant läsning nu för tiden ska man kolla bloggar, ingen direkt nyhet va!?
Jag lyssnar på min favorit, "kärringkanalen" som den kallas, P1 alltså, och t.o.m. där refererar man till bloggar, bloggdrevet är igång så fort någon säger något eller ger ut en bok t.ex. Idag hörde jag Anette Kullenberg ösa spe över Per Nuder, jag gillar inte Per Nuder, och hon Kullenberg kan vara tuff o go emellanåt, men ingenstans i nån tidning kunde jag hitta kommentarer till bråket, ville bilda mig en uppfattning om vad det handlar om, bara i bloggarna skrivs det, och bloggar brukar inte vara direkt objektiva.
Idag hörde jag också Lotta Gröning, även hon poppis i bloggosfären, även hon har skrivit en bok. Men ingenstans mer än i bloggvärlden kommenteras det. Och nu sitter jag själv här och bloggar om skiten!
Jo Anette tycker att Per är bara skit som författare och Lotta Gröning har blivit anklagad för att hata Mona Sahlin. ... men det är klart, det låter mest som skvaller så det är kanske inte konstigt att det inget står i Dagens Nyheter. :-)
Jag lyssnar på min favorit, "kärringkanalen" som den kallas, P1 alltså, och t.o.m. där refererar man till bloggar, bloggdrevet är igång så fort någon säger något eller ger ut en bok t.ex. Idag hörde jag Anette Kullenberg ösa spe över Per Nuder, jag gillar inte Per Nuder, och hon Kullenberg kan vara tuff o go emellanåt, men ingenstans i nån tidning kunde jag hitta kommentarer till bråket, ville bilda mig en uppfattning om vad det handlar om, bara i bloggarna skrivs det, och bloggar brukar inte vara direkt objektiva.
Idag hörde jag också Lotta Gröning, även hon poppis i bloggosfären, även hon har skrivit en bok. Men ingenstans mer än i bloggvärlden kommenteras det. Och nu sitter jag själv här och bloggar om skiten!
Jo Anette tycker att Per är bara skit som författare och Lotta Gröning har blivit anklagad för att hata Mona Sahlin. ... men det är klart, det låter mest som skvaller så det är kanske inte konstigt att det inget står i Dagens Nyheter. :-)
det är oerhört viktigt vad just jag tycker!!!
Det finns olika sorters politiker, eller ska man säga olika sorters människor som jobbar med politik. Det finns olika sorters politik också, bra och dålig ... eller? En politikers uppgift glöms ofta bort, både av dom själva och av media, uppgiften är nämligen att på uppdrag av folket ta beslut och agera så att så många av oss kan leva ett så drägligt liv som överhuvudtaget är möjligt, efter dom förutsättningar som finns. I vissa fall kan t.o.m. politikerna vara med och skapa förutsättningarna, inte alltid, men ofta, äh, till viss del. Det finns politik på riksplanet, riksdagen, det finns landstinget, sjukvården bl.a. och det finns kommunalpolitik.
Vad som är gemensamt för dessa tre och vad som är av yttersta vikt för nästan alla politiker är vem som tog vilket beslut. Beslut som anses dåliga och som kritiseras hårt i massmedia och bland väljare, vill ingen dirkekt stå för, vilket är förståeligt och allmänmänskligt. Beslut som anses bra och som ger glada tillrop från väljare vill såklart alla ta åt sig av, också förtåeligt. Idag verkar folk och politiker ha glömt bort, att resultatet är det viktiga, inte vem som kom fram till resutatet, och vilka resultaten än blir så är någon missnöjd, vi är helt enkelt för många :-)
Behövs då egentligen olika politiska partier, det är ju i alla fall ingen som verkar bry sig om ideologier nu för tiden, den som har en ideologi eller en dröm om en bättre värld, får bara en massa skit och anses vara en orealistisk och naiv drömmare. I samma andetag utgör drömmaren ett hot, ingen får ta emot så mycket kritik och nedlåtande glåpord som drömmaren, attacker för att försvaga och trycka ner. Vad är människor rädda för, vad är politiker rädda för? Handlar det inte om skräcken för att ha fel eller ta ett felaktigt beslut, handlar det inte om att den enskilde politikern bygger upp hela sin identitet kring sin roll som politiker och sin karriär, glömmer han eller hon inte då sin uppgift? Varför har människor så svårt att glädjas över hur andra lyckas, att min politikerkamrat får igenom sitt förslag i fullmäktige trots att jag jobbat för samma fråga i tio år och hela tiden fått "nej", det gör väl inget, det var ju resultatet som var det viktiga, inte att just jag kom på det först! Politiker är bara brickor på en spelplan, ingenting är eller får bli personligt, väljarna vill ha resultat inte en personkult. (Fy tusan vad jag tog i där va??!) ;-)
Sedan en tid tillbaka har en politiker här i stan gått till hårt angrepp mot en nämndeordförande, han gör det i insändare och på bloggen, han har bestämt sig för att hänga ut nämndeordföranden och få henne på fall, hans rädsla lyser igenom i texten. Jag bryr mig inte i detta fallet ett dugg om vem som har rätt eller fel, politikern är ute efter att plocka poäng till sin person, klart inspirerad av den amerikanska politikens metoder, det är löjligt att se. Han tror han vinner på det men i själva verket är inte vi väljare så dumma att vi går på det, dom båda arbetar ju i samma hus och deltar i samma möten, klarar han inte av att ta diskussionen öga mot öga så är han en vek person och därmed en vek politiker. Forumet insändarsidan i morgontidningen är inte forumet för samtal mellan två likvärdiga politiker, jag kan inte tolka det på annat sätt än att mannen ifråga känner en stor respekt gentemot nämndeordföranden, kan vara just därför hon sitter där hon sitter, och han jönsar omkring annorstädes, vad vet jag. ... det här är såklart vad jag tycker, och ingenting annat.
Vad som är gemensamt för dessa tre och vad som är av yttersta vikt för nästan alla politiker är vem som tog vilket beslut. Beslut som anses dåliga och som kritiseras hårt i massmedia och bland väljare, vill ingen dirkekt stå för, vilket är förståeligt och allmänmänskligt. Beslut som anses bra och som ger glada tillrop från väljare vill såklart alla ta åt sig av, också förtåeligt. Idag verkar folk och politiker ha glömt bort, att resultatet är det viktiga, inte vem som kom fram till resutatet, och vilka resultaten än blir så är någon missnöjd, vi är helt enkelt för många :-)
Behövs då egentligen olika politiska partier, det är ju i alla fall ingen som verkar bry sig om ideologier nu för tiden, den som har en ideologi eller en dröm om en bättre värld, får bara en massa skit och anses vara en orealistisk och naiv drömmare. I samma andetag utgör drömmaren ett hot, ingen får ta emot så mycket kritik och nedlåtande glåpord som drömmaren, attacker för att försvaga och trycka ner. Vad är människor rädda för, vad är politiker rädda för? Handlar det inte om skräcken för att ha fel eller ta ett felaktigt beslut, handlar det inte om att den enskilde politikern bygger upp hela sin identitet kring sin roll som politiker och sin karriär, glömmer han eller hon inte då sin uppgift? Varför har människor så svårt att glädjas över hur andra lyckas, att min politikerkamrat får igenom sitt förslag i fullmäktige trots att jag jobbat för samma fråga i tio år och hela tiden fått "nej", det gör väl inget, det var ju resultatet som var det viktiga, inte att just jag kom på det först! Politiker är bara brickor på en spelplan, ingenting är eller får bli personligt, väljarna vill ha resultat inte en personkult. (Fy tusan vad jag tog i där va??!) ;-)
Sedan en tid tillbaka har en politiker här i stan gått till hårt angrepp mot en nämndeordförande, han gör det i insändare och på bloggen, han har bestämt sig för att hänga ut nämndeordföranden och få henne på fall, hans rädsla lyser igenom i texten. Jag bryr mig inte i detta fallet ett dugg om vem som har rätt eller fel, politikern är ute efter att plocka poäng till sin person, klart inspirerad av den amerikanska politikens metoder, det är löjligt att se. Han tror han vinner på det men i själva verket är inte vi väljare så dumma att vi går på det, dom båda arbetar ju i samma hus och deltar i samma möten, klarar han inte av att ta diskussionen öga mot öga så är han en vek person och därmed en vek politiker. Forumet insändarsidan i morgontidningen är inte forumet för samtal mellan två likvärdiga politiker, jag kan inte tolka det på annat sätt än att mannen ifråga känner en stor respekt gentemot nämndeordföranden, kan vara just därför hon sitter där hon sitter, och han jönsar omkring annorstädes, vad vet jag. ... det här är såklart vad jag tycker, och ingenting annat.
söndag 19 oktober 2008
Övertyga mig om svart eller vitt
Jag brukar inte göra direkta politiska uttalanden i bloggen, anledningen till det är att jag med åren insett att det sällan finns en perfekt, eller ens bra, lösning på problem, varken världspolitiskt eller rikspolitiskt. I sammanhang där många människor skall samsas och leva, förverkliga sina drömmar eller slåss för sina liv, uppstår hela tiden olika förhållningssituationer och viljor. Uppfattningarna är lika många som det finns individer, var och en med utgångspunkt från var och ens livserfarenheter och upplevelser. Det rätta är aldrig svart eller vitt, varje så kallad lösning skapar nya problem, för andra individer.
Vad jag ändå gjort är att försöka ta ställning för de svaga individerna i samhället, i världen, de som inte strävar efter mer än sitt uppehälle och ett någorlunda gott liv, men även där kan det ofta vara svårt att sätta gränsen för vad t.ex. ett värdigt liv är eller vad enskilda personer verkligen behöver för sitt uppehälla.
Nu måste jag ändå göra ett politisk inlägg, jag blir så jädra upprörd helt enkelt, och eftersom det är världspolitik så är det också ett risktagande, men va fasen! Jag läser en partiväns blogg, han uppmanar oss med genuin ilska att bojkotta Israels bosättar-politik, han tycks veta vad han talar om, har själv besökt en palestinsk familj utanför Jerusalem.
I halva mitt liv har jag ratat avokadon och sharonfrukten, mitt samvete klarar helt enkelt inte att lägga dom frukterna i kundkorgen om det står "Israel" på dom, jag inser ändå att det inte är så stor vits med mitt agerande, det gör varken från eller till, jag vet inte ens om det är rätt metod ...?... men mitt samvete måste. När jag sliter på mig min sjal, inhandlad från Palestinagruppernas hemsida, gör jag det inte för att modebutikerna vill att jag ska det utan i protest mot världens orättvisor och konsumtionssamhället, en ynklig protest kanske men ändå min.
Jag känner att jag vill kommentera min väns inlägg, men kan inte komma på något bra att skriva, jag kan känna hans ilska i magen. Mina tankar går utan tvekan direkt till USA och en debatt jag hört mellan presidentkandidaterna McCain och Obama, där dom pratar om förhållningsätt gentemot terroriststater, som dom kallar dom. Obama vill sitta ner med ländernas ledare och försöka sig på en dialog, menar att den andra taktiken, den vi hittills fört är ju helt verkningslös, vi måste hitta på något annat, vi måste möta dessa ledare och lyssna på dom. (... låter lite som en nyligen uppfunnen taktik, smile.) Som exempel tar Obama Irans president Ahmadinejad. John McCain blir totalt störd av förslaget, menar att Iran´s ledare är en sån som vill utplåna Israel, han säger: "are we going to sit down, across the table, to legitimize and give a propaganda platform to a person that is espousing the extermination of the state of Israel..."
Trots att Obama vill försöka sig på en dialog med Mellanösterns ledare, refererar han till Israel som en av USA´s mest trofasta allierade. Var hittar vi lösningen på problemet Israel kontra Palestina? It beats me! :-( ...om vi inte skall ge oss på att försöka "wipe out" USA "from the map", hur gör vi det? Hur gör vi med alla israeler, jag har svårt att tänka mig att alla dom är ovänner med palestinierna, vilken är den bästa taktiken här? Jag blir så arg att jag får genuin lust att köra McCains taktik än en gång, men inser ganska snart att det krävs en seg och svår kamp, som möjligen inte kommer att lyckas.
Någon måste tjäna på situationen i Israel, något annat svar har inte jag på anledningen till konflikten, gå till den personen, och kör Obamas taktik, det är dock inte alls så säkert att den lilla kuggen går att hitta i Israel, så det är ingen lätt uppgift, här krävs både lite hjärnverksamhet och en gps, och vem har det?
Det ligger nära till hands att uppmana till en regelrätt bojkott av Israel och kanske är det rätt taktik, någon gång måste ju världen vakna upp, kanske vore det en början till en lösning, själv är jag skeptiskt men försök gärna övertyga mig.
Tänkvärt: Från vem lånar USA när pengarna tar slut?
Vad jag ändå gjort är att försöka ta ställning för de svaga individerna i samhället, i världen, de som inte strävar efter mer än sitt uppehälle och ett någorlunda gott liv, men även där kan det ofta vara svårt att sätta gränsen för vad t.ex. ett värdigt liv är eller vad enskilda personer verkligen behöver för sitt uppehälla.
Nu måste jag ändå göra ett politisk inlägg, jag blir så jädra upprörd helt enkelt, och eftersom det är världspolitik så är det också ett risktagande, men va fasen! Jag läser en partiväns blogg, han uppmanar oss med genuin ilska att bojkotta Israels bosättar-politik, han tycks veta vad han talar om, har själv besökt en palestinsk familj utanför Jerusalem.
I halva mitt liv har jag ratat avokadon och sharonfrukten, mitt samvete klarar helt enkelt inte att lägga dom frukterna i kundkorgen om det står "Israel" på dom, jag inser ändå att det inte är så stor vits med mitt agerande, det gör varken från eller till, jag vet inte ens om det är rätt metod ...?... men mitt samvete måste. När jag sliter på mig min sjal, inhandlad från Palestinagruppernas hemsida, gör jag det inte för att modebutikerna vill att jag ska det utan i protest mot världens orättvisor och konsumtionssamhället, en ynklig protest kanske men ändå min.
Jag känner att jag vill kommentera min väns inlägg, men kan inte komma på något bra att skriva, jag kan känna hans ilska i magen. Mina tankar går utan tvekan direkt till USA och en debatt jag hört mellan presidentkandidaterna McCain och Obama, där dom pratar om förhållningsätt gentemot terroriststater, som dom kallar dom. Obama vill sitta ner med ländernas ledare och försöka sig på en dialog, menar att den andra taktiken, den vi hittills fört är ju helt verkningslös, vi måste hitta på något annat, vi måste möta dessa ledare och lyssna på dom. (... låter lite som en nyligen uppfunnen taktik, smile.) Som exempel tar Obama Irans president Ahmadinejad. John McCain blir totalt störd av förslaget, menar att Iran´s ledare är en sån som vill utplåna Israel, han säger: "are we going to sit down, across the table, to legitimize and give a propaganda platform to a person that is espousing the extermination of the state of Israel..."Trots att Obama vill försöka sig på en dialog med Mellanösterns ledare, refererar han till Israel som en av USA´s mest trofasta allierade. Var hittar vi lösningen på problemet Israel kontra Palestina? It beats me! :-( ...om vi inte skall ge oss på att försöka "wipe out" USA "from the map", hur gör vi det? Hur gör vi med alla israeler, jag har svårt att tänka mig att alla dom är ovänner med palestinierna, vilken är den bästa taktiken här? Jag blir så arg att jag får genuin lust att köra McCains taktik än en gång, men inser ganska snart att det krävs en seg och svår kamp, som möjligen inte kommer att lyckas.
Någon måste tjäna på situationen i Israel, något annat svar har inte jag på anledningen till konflikten, gå till den personen, och kör Obamas taktik, det är dock inte alls så säkert att den lilla kuggen går att hitta i Israel, så det är ingen lätt uppgift, här krävs både lite hjärnverksamhet och en gps, och vem har det?
Det ligger nära till hands att uppmana till en regelrätt bojkott av Israel och kanske är det rätt taktik, någon gång måste ju världen vakna upp, kanske vore det en början till en lösning, själv är jag skeptiskt men försök gärna övertyga mig.
Tänkvärt: Från vem lånar USA när pengarna tar slut?
onsdag 15 oktober 2008
söndag 12 oktober 2008
Det här fungerar!
Det har nyligen kommit ut en bok, "Salvekvick", som författats av en läkare som specialiserat sig på alternativmedicin och en journalist inom vetenskapsområdet. Dom har undersökt effekterna av alternativmedicin, försökt göra en objektiv bedömning av vad som fungerar och inte, om nu det går. Dom har i alla fall försökt gå in i det med öppet sinne, säger dom, och kommit fram till att det mesta är bluff. Artiklar om boken finns att läsa i DN.
Blodiglar, Yoga och fiskolja fungerar, de två senare är bra för hjärtat och kärlen. När man har problem med depression eller psykisk sjukdom skall man undvika meditation och olika avslappningstekniker, det skulle jag personligen vilja ha en mer detaljerad förklaring till varför, men på ett sätt kan jag förstå det, är man deprimerad behöver man yttre stimulans och ljus, inte ytterligare hjälp med att gå in i sig själv och dra ner gardinen. Intressant aspekt i alla fall.
Kristallterapi, Feng Shui, zonterapi och Ayurvedisk diet anser författarna ger tveksamma resultat, det resultat som ändå kan skönjas anser de beror på placeboeffekt, behöver väl inte helt förkastas egentligen, kan jag tycka, så länge metoderna inte är till skada.
Att läsa "blufflistan" är lite på gränsen till obehagligt, man kan inte låta bli att undra hur det kommer sig att männniskor törs ge sig in i vissa behandlingar, hu!, men jag antar att man kommer till en gräns då man gör vad som helst för att må bättre ... Den författande läkaren ger sin förklaring, som i och för sig känns skön att läsa, man önskar bara att flera inom läkarkåren skulle komma till den insikten, citat ur DN:
Blodiglar, Yoga och fiskolja fungerar, de två senare är bra för hjärtat och kärlen. När man har problem med depression eller psykisk sjukdom skall man undvika meditation och olika avslappningstekniker, det skulle jag personligen vilja ha en mer detaljerad förklaring till varför, men på ett sätt kan jag förstå det, är man deprimerad behöver man yttre stimulans och ljus, inte ytterligare hjälp med att gå in i sig själv och dra ner gardinen. Intressant aspekt i alla fall.
Kristallterapi, Feng Shui, zonterapi och Ayurvedisk diet anser författarna ger tveksamma resultat, det resultat som ändå kan skönjas anser de beror på placeboeffekt, behöver väl inte helt förkastas egentligen, kan jag tycka, så länge metoderna inte är till skada.
Att läsa "blufflistan" är lite på gränsen till obehagligt, man kan inte låta bli att undra hur det kommer sig att männniskor törs ge sig in i vissa behandlingar, hu!, men jag antar att man kommer till en gräns då man gör vad som helst för att må bättre ... Den författande läkaren ger sin förklaring, som i och för sig känns skön att läsa, man önskar bara att flera inom läkarkåren skulle komma till den insikten, citat ur DN:
"Att kloka och vettiga människor ändå väljer att tro på bluffterapier förklarar Edzard Ernst med att sjukvården har misslyckats.
- Sjukvården i dag är hemsk. Vi läkare är inte bra på empati, vi har ont om tid, vi hinner inte ge några förklaringar. Det är inte konstigt att folk väljer att gå till alternativmedicinare och få en hel timme med både empati och förklaringar som låter vettiga, säger Edzard Ernst."
... och visste ni att Island är till salu på Ebay, högstbjudande lovas ett "trevligt klimat och islandshästar men, ärligt talat, en ganska bristfällig ekonomi". Utropspriset låg på 7 kronor.
fredag 10 oktober 2008
onsdag 8 oktober 2008
lördag 4 oktober 2008
Kamp för överlevnad
Det är redan ett faktum att vårt samhälles medborgare håller på att omgruppera sig, och inte bara det utan även dela upp sig. Vi som levt hela vårt liv och trott att Sverige är ett bra land att leva i, vi som kännt oss trygga i att det alltid kommer att finnas hjälp att få om vi kommer i en kris, bara man tar ansvar och gör så gott man kan skall alltid skyddsnätet finnas där och fånga upp oss. Sjukvård till alla, förskola till alla, skälig levnadsstandard för alla, sjukförsäkring till alla, arbetslöshetskassa till alla, rättshjälp till alla, gratis grundskoleutbildning till alla ... fy satan vad vi blivit lurade!! Om någon fortfarande tror att allt detta går att infria, då är den mycket blåögd, eller så möjligen lite idiot.
Men nu är det så i vårt nya Sverige, att sjukdom räknas inte som sjukdom längre, det är bara om den är totalt obotlig och möjligen kan leda till döden, då kan den räknas som sjukdom och kan innefattas av den allmänna sjukförsäkringen, om man har tur. Inom landstingsvården får man sno sig på att bli frisk för om man sökt dit för många gånger är man inte längre välkommen, då hänvisas man till privata alternativ, oavsett om man blivit frisk eller inte. Jag vet att jag är tjatig med det här, men jag ser exempel i verkligheten nästan varje dag, man orkar inte hålla tyst! Jag skulle vilja gå ut och ruska liv i folk men jag fattar att dom inte orkar, för det är som vanligt, det man reagerar på och retar upp sig på, är invandringspolitiken och lösspringande "kamphundar".
En liten söt vovve blev ihjälbiten av en otäck rottweiler, jo hu va hemskt, kamphundar ska förbjudas, det skall införas körkort på dom och vissa raser borde inte ens få existera tycker folk, och vissa naiva politiker. Börja med att ta reda på vad en kamphund är först, vill jag säga, och dra sedan igång debatten. Jag kan inte låta bli att ilskna till över att folk bryr sig mer om hundar än varandra, om vi tillsammans försöker forma ett humant och tryggt samhälle där människor mår bra, då är jag övertygad om att kamphundsproblemet kommer att försvinna av sig självt. Den som tränar sin hund att kampa har ett behov av självhävdelse som inte blivit tillgodosedd, möjligen p.g.a. olika sociala omtändigheter han eller hon hamnat i, just p.g.a. att vi inte bryr oss om varandra och ser varje individ som en resurs istället för en belastning. Idag räknas allting i pengar, allting ska vara lönsamt, jag skall vara lönsam och du, och vi måste vara det kortsiktigt.
Om utvecklingen fortsätter i den riktning den nu tagit blir det inte lättare att leva i detta land, och kamphundarn kommer inte att minska det minsta i antal, snarare öka, och blir det ett förbud så kommer bara snuten att få mer att pyssla med, eller så dyker det upp nya hot att lagstadga mot, för fantasin hos folk som mår dåligt den kommer aldrig att sina, den kommer att bli någonting nödvändigt för att överhuvudtaget kunna överleva.
Men nu är det så i vårt nya Sverige, att sjukdom räknas inte som sjukdom längre, det är bara om den är totalt obotlig och möjligen kan leda till döden, då kan den räknas som sjukdom och kan innefattas av den allmänna sjukförsäkringen, om man har tur. Inom landstingsvården får man sno sig på att bli frisk för om man sökt dit för många gånger är man inte längre välkommen, då hänvisas man till privata alternativ, oavsett om man blivit frisk eller inte. Jag vet att jag är tjatig med det här, men jag ser exempel i verkligheten nästan varje dag, man orkar inte hålla tyst! Jag skulle vilja gå ut och ruska liv i folk men jag fattar att dom inte orkar, för det är som vanligt, det man reagerar på och retar upp sig på, är invandringspolitiken och lösspringande "kamphundar".
En liten söt vovve blev ihjälbiten av en otäck rottweiler, jo hu va hemskt, kamphundar ska förbjudas, det skall införas körkort på dom och vissa raser borde inte ens få existera tycker folk, och vissa naiva politiker. Börja med att ta reda på vad en kamphund är först, vill jag säga, och dra sedan igång debatten. Jag kan inte låta bli att ilskna till över att folk bryr sig mer om hundar än varandra, om vi tillsammans försöker forma ett humant och tryggt samhälle där människor mår bra, då är jag övertygad om att kamphundsproblemet kommer att försvinna av sig självt. Den som tränar sin hund att kampa har ett behov av självhävdelse som inte blivit tillgodosedd, möjligen p.g.a. olika sociala omtändigheter han eller hon hamnat i, just p.g.a. att vi inte bryr oss om varandra och ser varje individ som en resurs istället för en belastning. Idag räknas allting i pengar, allting ska vara lönsamt, jag skall vara lönsam och du, och vi måste vara det kortsiktigt.Om utvecklingen fortsätter i den riktning den nu tagit blir det inte lättare att leva i detta land, och kamphundarn kommer inte att minska det minsta i antal, snarare öka, och blir det ett förbud så kommer bara snuten att få mer att pyssla med, eller så dyker det upp nya hot att lagstadga mot, för fantasin hos folk som mår dåligt den kommer aldrig att sina, den kommer att bli någonting nödvändigt för att överhuvudtaget kunna överleva.
onsdag 1 oktober 2008
Madrassfjäder i hatten!
Bush´s finansminister Henry Paulsson, Mr.Risk. Jo minsann, blev mångmiljardär på sina bankaffärer och sitt risktagande, sitter nu i förgrunden och försöker rädda sig själv, är det kanske så vanligt folk i USA ser på sina politiker eller är det så att dom inte fattat sammanhanget. Om inte såna som Paulson funnits hade inte den ekonomiska krisen uppstått, eller så hade några andra slags figurer sett dagens ljus och ställt till oreda. När pengar är inblandade tycks alltid problem uppstå, det eviga fenomenet hos mänskligheten, att alltid vilja ha mer, och ju mer man har ju mer behöver man.
Jag kan inte låta bli att återkomma till vår svenska regerings hetsjakt på sjuka och arbetslösa medborgare, förr var det man själv som hade koll på om man var sjuk eller frisk, det liksom kändes i kroppen, nu är det försäkringskassan som har koll på det, kanske därför det aldrig går att komma fram på telefon dit, folk ringer ständigt och undrar om dom är sjuka. Förr var det också så att man själv visste ungefär vad man kunde, typ jag är duktig på att fixa till köttbullar men är urkass på raggmunk, jag är dålig på att hålla ordning på papper men är en jäkel på att tvätta fönster. Nu för tiden är det arbetsförmedlingen som vet vad jag kan, upplagt för en och annan överraskning troligen, hade ingen aning om att jag kunde köra truck, nice!
Lägger här in en insändare jag läste i NT igår, hoppas det är ok med författaren:
Nu återgår jag till det amerikanska folket igen, suck tänker ni, men faktum är att vad som händer i det feta och konservativa landet kommer att påverka även oss, undrar om dom är medvetna om det eller om dom överhuvudtaget bryr sig. Jo politikerna som skulle rösta igenom det här förslaget till räddningsplan vågade inte, dom är mer rädda om sin popularitet inför valet än om landets ekonomi, dom kör ett politiskt spel rakt över. Å andra sidan sitter de medborgare som är bevandrade i ekonomi, och som jobbar på Wall Street, och skriker rakt ut i rädsla, politikerföraktet växer sig starkt. Inget enkelt läge för dom stackars kranka politikerna, eller så bryr dom sig som sagt inte. Och ni tror inte att deras agerande kommer att påverka oss nämnvärt ..? jag nämner inga namn men här i vår stad finns politiker som uttalat stödjer USA´s politiska system, som t.o.m. fullkomligt avgudar USA och inte döljer det.
Om man nu så ivrigt önskar sig att Sverige skulle bli lite mer likt USA, tänk då en tanke till, man måste i så fall börja i en annan ände. I vårt land finns inga pengar avsattta hos folk, ens bland medelinkomsttagarna, till sjukvård eller skolavgifter och vi har inte ens hunnit betala premien till vår tandvårdsförsäkring, ni måste ju vänta lite, tills vi hinner spara ihop. Det finns nästan inga jobb att få om man inte har utbildning eller bra kontakter, det anses kränkande att sköta någon annan människas trådgård, städning, tvätt eller passa barnen. Man kan inte anställa folk här utan fackliga avtal, pensionen måste vara garanterad, sånt tar tid och arbetsgivarna måste ta ansvar. Vi måste ju börja där, eller vad säger du, väne Djursholmsbo, eller för all del väne kändis-fp´are här i Nkpg.
Det är förstås inte era problem, ni har väl pengar i madrassen!
Jag kan inte låta bli att återkomma till vår svenska regerings hetsjakt på sjuka och arbetslösa medborgare, förr var det man själv som hade koll på om man var sjuk eller frisk, det liksom kändes i kroppen, nu är det försäkringskassan som har koll på det, kanske därför det aldrig går att komma fram på telefon dit, folk ringer ständigt och undrar om dom är sjuka. Förr var det också så att man själv visste ungefär vad man kunde, typ jag är duktig på att fixa till köttbullar men är urkass på raggmunk, jag är dålig på att hålla ordning på papper men är en jäkel på att tvätta fönster. Nu för tiden är det arbetsförmedlingen som vet vad jag kan, upplagt för en och annan överraskning troligen, hade ingen aning om att jag kunde köra truck, nice!
Lägger här in en insändare jag läste i NT igår, hoppas det är ok med författaren:
Nu återgår jag till det amerikanska folket igen, suck tänker ni, men faktum är att vad som händer i det feta och konservativa landet kommer att påverka även oss, undrar om dom är medvetna om det eller om dom överhuvudtaget bryr sig. Jo politikerna som skulle rösta igenom det här förslaget till räddningsplan vågade inte, dom är mer rädda om sin popularitet inför valet än om landets ekonomi, dom kör ett politiskt spel rakt över. Å andra sidan sitter de medborgare som är bevandrade i ekonomi, och som jobbar på Wall Street, och skriker rakt ut i rädsla, politikerföraktet växer sig starkt. Inget enkelt läge för dom stackars kranka politikerna, eller så bryr dom sig som sagt inte. Och ni tror inte att deras agerande kommer att påverka oss nämnvärt ..? jag nämner inga namn men här i vår stad finns politiker som uttalat stödjer USA´s politiska system, som t.o.m. fullkomligt avgudar USA och inte döljer det.
Om man nu så ivrigt önskar sig att Sverige skulle bli lite mer likt USA, tänk då en tanke till, man måste i så fall börja i en annan ände. I vårt land finns inga pengar avsattta hos folk, ens bland medelinkomsttagarna, till sjukvård eller skolavgifter och vi har inte ens hunnit betala premien till vår tandvårdsförsäkring, ni måste ju vänta lite, tills vi hinner spara ihop. Det finns nästan inga jobb att få om man inte har utbildning eller bra kontakter, det anses kränkande att sköta någon annan människas trådgård, städning, tvätt eller passa barnen. Man kan inte anställa folk här utan fackliga avtal, pensionen måste vara garanterad, sånt tar tid och arbetsgivarna måste ta ansvar. Vi måste ju börja där, eller vad säger du, väne Djursholmsbo, eller för all del väne kändis-fp´are här i Nkpg.
Det är förstås inte era problem, ni har väl pengar i madrassen!
Oppositionsråd för Folkpartiet liberalerna i Norrköping.
Gillar: Frihet, Newcastle (både ölen och laget), Snoka, Israel, amerikansk politik och whisky (ej amerikansk).
Ogillar: Diktaturkramande, vinter och flumskolan.
Tror: Att folk kan tänka själva.
Politisk förebild: Anders Chydenius.
tisdag 30 september 2008
dom folkvalda eller folket, var upphörde gräsrotsnivån?
(Jag har problem med att få länken till Riksdagen att fungera, få se om jag lyckas idag, annars kommer jag att göra ett tillägg med utdrag ur motionen, sorry about the hazzle..)
Folk i USA har reagerat på och ifrågasatt varför John McCain har så många bilar, Newsweek har gett sig in i debatten och börjat undersöka de båda presidentkandidaternas bostäder och bilar bl.a. Det visar sig att utöver de sju bostäderna äger McCain 13 stycken bilar, ett antal som herrn själv inte riktigt kunde upplysa om vid en förfrågan. Bilarbetarfacket har anklagat honom för att ha ljugit när han gått ut med att han bara och endast köper USA-tillverkat, han äger både Toyota och Lexus, och vad jag vet är de inte amerikanska, men jag kan ha fel förstås... :-), det är ett svek säger bilarbetarna. Inte är det så lätt att minnas märkena när man inte ens minns hur många man har, vi får ha överseende.
Barak Obama och hans stylade hustru äger en bil enligt Newsweek. Jag undrar, dom åker säkert taxi då, eller limousine... eller så går dom alltid hand i hand, men så ska det ju vara om man är presidentpar i USA.
"Yes we can: Voices of a Graasroots Movement" heter ett rockalbum som Obama nu släpper via sin hemsida, med artister som U2, Lionel Richie m.fl. Intäckterna ska naturligvis gå till Obamas valkampanj. Visst, gräsrotsnivå ...?
Kolla in den här länken då, jag kan inte redogöra i detalj för innehållet, men tydligt är att det verkar finnas riksdagsledamöter som tycker dom har för bra betalt:
(klicka på länken, gå ner på sidan, och klicka på nr 25. "Riksdagsledamöters arvoden" , så kan ni där läsa innehållet i motionen. Jag vet inte varför länken inte funkar...)
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=422&parti=v&rm=2008/09
http:/www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=410&sourceid=(D1
7B066D-CC0F-4494-AAC5-500E26D45252)
Frågan är var det är bäst att leva, i USA eller i Sverige, eller varför inte i Iran, där sägs att dom har en fan så mycket bättre sjukvård än här i alla fall. Ska bli skönt när presidentvalet är klart, så jag kan börja skriva om lite annat.
Folk i USA har reagerat på och ifrågasatt varför John McCain har så många bilar, Newsweek har gett sig in i debatten och börjat undersöka de båda presidentkandidaternas bostäder och bilar bl.a. Det visar sig att utöver de sju bostäderna äger McCain 13 stycken bilar, ett antal som herrn själv inte riktigt kunde upplysa om vid en förfrågan. Bilarbetarfacket har anklagat honom för att ha ljugit när han gått ut med att han bara och endast köper USA-tillverkat, han äger både Toyota och Lexus, och vad jag vet är de inte amerikanska, men jag kan ha fel förstås... :-), det är ett svek säger bilarbetarna. Inte är det så lätt att minnas märkena när man inte ens minns hur många man har, vi får ha överseende.
Barak Obama och hans stylade hustru äger en bil enligt Newsweek. Jag undrar, dom åker säkert taxi då, eller limousine... eller så går dom alltid hand i hand, men så ska det ju vara om man är presidentpar i USA.
"Yes we can: Voices of a Graasroots Movement" heter ett rockalbum som Obama nu släpper via sin hemsida, med artister som U2, Lionel Richie m.fl. Intäckterna ska naturligvis gå till Obamas valkampanj. Visst, gräsrotsnivå ...?
Kolla in den här länken då, jag kan inte redogöra i detalj för innehållet, men tydligt är att det verkar finnas riksdagsledamöter som tycker dom har för bra betalt:
(klicka på länken, gå ner på sidan, och klicka på nr 25. "Riksdagsledamöters arvoden" , så kan ni där läsa innehållet i motionen. Jag vet inte varför länken inte funkar...)
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=422&parti=v&rm=2008/09
http:/www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=410&sourceid=(D1
7B066D-CC0F-4494-AAC5-500E26D45252)
Jag citerar ur motionen: "Vi menar att arvodet är för högt satt för att underlätta ett gott förtroende mellan folk och folkvalda"
Internationellt i jämförelse har riksdagsmän i Sverige inte särskilt högt arvode, säger motionärerna, jämfört med de människor som faktiskt valt dom så har dom väldigt höga ersättningar. Frågan är vilken aspekt som är den viktiga, och om den är det för den folkvalde eller för folket.
Frågan är var det är bäst att leva, i USA eller i Sverige, eller varför inte i Iran, där sägs att dom har en fan så mycket bättre sjukvård än här i alla fall. Ska bli skönt när presidentvalet är klart, så jag kan börja skriva om lite annat.
måndag 29 september 2008
Grisar har officiellt känslor ... och har enligt lag rätt till ett värdigt liv
Lb-bloggaren gör ett seriöst försök att sätta sig in i finanskrisen i USA, tycks till en början vara en oöverstiglig uppgift för en sån som jag, som är fullständigt värdelös i mitt kunnande om ekonomi. Varför ökar plötsligt värdet på någoting utan att dess innehåll förändrats? :-S, eller varför minskar det lika fort igen... Varför kan man sälja en sak idag för 100 spänn, och samma sak imorgon för 200 spänn. Alltså jag snackar värdepapper och aktier och sånt krafs, som jag visserligen en gång i tiden ägt men utan att begripa riktigt varför ...
Terminologin är knepig och profittänkandet främmande, för mig som inte ens fattar varför det är viktigt att vinna en badmintonmatch. Ord som jag inte ens begriper på svenska sitter jag och bläddrar fram ur ett engeskt lexikon, allt för att få ett genuint underlag till mina studier, det känns som ett maraton i hjärn-jogging. (Jag vet, har alltid varit över- ambitiös, och kommer ingen vart just därför.)
Ett visst hopp kan jag i alla fall skönja, många amerikaner verkar ha vaknat upp och ilsknat till, mr.Bush administrationen kan inte längre göra som dom vill. Vanligt folk har höjt sina röster i protest och det verkar som, alltså verkar som, deras reaktioner fått ett visst genomslag. Staten måste förstås rädda dom ansvarslösa bankerna och deras giriga aktieägare, men när krisen vänder tillbaka och finanserna stabiliseras måste det komma skattebetalarna till del, det får inte bli ett kortsiktigt krispaket som sedan låter bankerna fortsätta köra på som vanligt igen. Det är bl.a vad de olika parterna diskuterat igenom under helgen som varit. 700 biljon dollars ... en gigantisk summa pengar va?!
Jag har tyvärr inget tips om var man enkelt kan hitta fakta för att fördjupa sig i detta, själv har jag googlat och suttit flera dagar i soffan med lexikonet, som sagt.
Den ekonomiska marknadens upp och nergångar styrs mycket av ryktesspridning, om man anar att något bolag snart skall byta ägare eller går dåligt, stiger respektive skjunker värdet på en massa papper. Dom kör på känn alltså, aktiespekulanterna, och dom är oerhört känsliga och nervösa inför minsta lilla förändring eller risk för förändring. Det är grisar också. Jag hörde på radion om bestämmelser för hur grisar skall behandlas innan dom avlivas, för att inte drabbas av stress. Dom vill ha en kompis helt enkelt, en vän att böka med inför det ofrånkomliga faktumet, det står i lagen för djurskydd.
Jag har en väninna som lever på sjukersättning, hon har svår värk av en obotlig reumatisk sjukdom, äter starka mediciner som gör att hon har svårt att sova, hon äter också antidepressiv medicin och går med ständigt skräck för att hamna i maniskt tillstånd. Hon är över sextio år och känner att hon gjort sitt. Försäkringskassan har lagt ner en hel veckas tid och resurser på att göra en bedömning av hennes arbetsförmåga, inkluderat psykolog, psykiater och sjukgymnastkontakt m.m., och beslutat att hon skall jobba, en upptrappning från 25%-100% inom ett år.
Min väninna ringer till mig och säger med en djup suck, "Jag sover två/tre timmar per natt, jag orkar inte träffa mina vänner, jag är ett vrak.. Jag står på balkongen och tittar ner, jag kunde lika gärna hoppa ..."
Grisar har officiellt känslor ... och enligt lag rätt till ett värdigt liv.
Terminologin är knepig och profittänkandet främmande, för mig som inte ens fattar varför det är viktigt att vinna en badmintonmatch. Ord som jag inte ens begriper på svenska sitter jag och bläddrar fram ur ett engeskt lexikon, allt för att få ett genuint underlag till mina studier, det känns som ett maraton i hjärn-jogging. (Jag vet, har alltid varit över- ambitiös, och kommer ingen vart just därför.)
Ett visst hopp kan jag i alla fall skönja, många amerikaner verkar ha vaknat upp och ilsknat till, mr.Bush administrationen kan inte längre göra som dom vill. Vanligt folk har höjt sina röster i protest och det verkar som, alltså verkar som, deras reaktioner fått ett visst genomslag. Staten måste förstås rädda dom ansvarslösa bankerna och deras giriga aktieägare, men när krisen vänder tillbaka och finanserna stabiliseras måste det komma skattebetalarna till del, det får inte bli ett kortsiktigt krispaket som sedan låter bankerna fortsätta köra på som vanligt igen. Det är bl.a vad de olika parterna diskuterat igenom under helgen som varit. 700 biljon dollars ... en gigantisk summa pengar va?!
Jag har tyvärr inget tips om var man enkelt kan hitta fakta för att fördjupa sig i detta, själv har jag googlat och suttit flera dagar i soffan med lexikonet, som sagt.
Den ekonomiska marknadens upp och nergångar styrs mycket av ryktesspridning, om man anar att något bolag snart skall byta ägare eller går dåligt, stiger respektive skjunker värdet på en massa papper. Dom kör på känn alltså, aktiespekulanterna, och dom är oerhört känsliga och nervösa inför minsta lilla förändring eller risk för förändring. Det är grisar också. Jag hörde på radion om bestämmelser för hur grisar skall behandlas innan dom avlivas, för att inte drabbas av stress. Dom vill ha en kompis helt enkelt, en vän att böka med inför det ofrånkomliga faktumet, det står i lagen för djurskydd.Jag har en väninna som lever på sjukersättning, hon har svår värk av en obotlig reumatisk sjukdom, äter starka mediciner som gör att hon har svårt att sova, hon äter också antidepressiv medicin och går med ständigt skräck för att hamna i maniskt tillstånd. Hon är över sextio år och känner att hon gjort sitt. Försäkringskassan har lagt ner en hel veckas tid och resurser på att göra en bedömning av hennes arbetsförmåga, inkluderat psykolog, psykiater och sjukgymnastkontakt m.m., och beslutat att hon skall jobba, en upptrappning från 25%-100% inom ett år.
Min väninna ringer till mig och säger med en djup suck, "Jag sover två/tre timmar per natt, jag orkar inte träffa mina vänner, jag är ett vrak.. Jag står på balkongen och tittar ner, jag kunde lika gärna hoppa ..."
Grisar har officiellt känslor ... och enligt lag rätt till ett värdigt liv.
fredag 19 september 2008
Vivienne sportar ... :-)
Nu är veckan över, jo ni vet den med alla idrottsliga aktiviteter i stan. Det har gått ganska bra här, trots alla farhågor, men jag har någon här hemma som är ganska trött. Det var bestämt att vi skulle fira lite nu när veckan är över, men det verkar inte som det finns någon entusiasm över till det, just nu.
Jag hittar en gammal bekant i the Guardian idag, Vivienne Westwood har visat upp sin kollektion, detta måste ni kolla in. (jag hoppas länken funkar)
Damen i fråga är sig lik, om än något äldre, och hennes publik är intressant, eller försöker i alla fall göra sig intressant. Jag tänker på Dita Von Teese´s underligt färgade klänning med bara lite för lite tyg och Pamela Andersson i sällskap med nån knepig vit figur... beats me. Trots att jag mår illa av att se dom anorektiska modellerna och fullkomligt hatar denna företeelse som kallas modeindustrin, kan jag inte låta bli att le och känna en viss sympati när jag ser Vivienne Westwood, tror det är något med hennes sätt att klä sig, och något i hennes ögon ... tyvärr verkar det inte som hon klarar av att se nyktert på tillvaron, men å andra sidan vem gör det.
Tänker för en kort stund tanken: Vad skulle hänt om Vivienne ombetts delta i Pekingspelen under en vecka!? ;-)
Jag hittar en gammal bekant i the Guardian idag, Vivienne Westwood har visat upp sin kollektion, detta måste ni kolla in. (jag hoppas länken funkar)
Damen i fråga är sig lik, om än något äldre, och hennes publik är intressant, eller försöker i alla fall göra sig intressant. Jag tänker på Dita Von Teese´s underligt färgade klänning med bara lite för lite tyg och Pamela Andersson i sällskap med nån knepig vit figur... beats me. Trots att jag mår illa av att se dom anorektiska modellerna och fullkomligt hatar denna företeelse som kallas modeindustrin, kan jag inte låta bli att le och känna en viss sympati när jag ser Vivienne Westwood, tror det är något med hennes sätt att klä sig, och något i hennes ögon ... tyvärr verkar det inte som hon klarar av att se nyktert på tillvaron, men å andra sidan vem gör det.
Tänker för en kort stund tanken: Vad skulle hänt om Vivienne ombetts delta i Pekingspelen under en vecka!? ;-)
onsdag 17 september 2008
the american point of view
Vill bara kort tipsa om jämställdhets och familjedebatt på
http://onlythatormore.blogspot.com/
Vill ni ha en närmare presentaion av tjejen som kommenterar mig får ni gå in på http://transientfixations.blogspot.com/ och själva kontakta henne.
Hoppa gärna in och tyck något!! Antingen där eller här....
http://onlythatormore.blogspot.com/
Vill ni ha en närmare presentaion av tjejen som kommenterar mig får ni gå in på http://transientfixations.blogspot.com/ och själva kontakta henne.
Hoppa gärna in och tyck något!! Antingen där eller här....
fredag 12 september 2008
Ynkmamman ynkar .... :-)
Vet ni vad Pekingspelen är? Precis, sportsliga prövningar, i Norrköping faktiskt, Peking...? Undrar varför staden fick det smeknamnet, jag minns inte hur det var nu.
Men för att återgå, jag känner mig fullständigt anfallen av idrott och sport just nu, till saken hör att det normalt sett inte intresserar mig det minsta, jo att röra på sig och motionera, det är helt ok, alltså viktigt, även om jag inte gör det tillräckligt ofta som sig bör, men just företeelsen idrott. Det intresserar inte mig, snarare kan det irritera mig, men, det intresserar andra, alla andra verkar det som, och därför bör det även intressera mig annars har jag något allvarligt konstruktionsfel i mitt system.
Livet har flutit på skapligt lugnt vad gäller idrottsliga aktiviteter för min del, när jag väl kom ur skolplikten, nån gång i 18-19 årsåldern, blev det hanterbart, dvs. jag har avhållit mig från sådant jag inte haft lust med. Nu, nu har jag ett barn, med samma problem som jag hade. Barnet är som tur är betydligt tuffare än jag var, men intresset för idrottsliga och sprotsliga rörelser är minst lika svagt, om inte svalare. Barnet ynkar och ynkar, och mina försök till tröst som "bara skolan är slut, efter nian typ, då går det över, försök att stå ut" hjälper föga. Jag som sitter mitt emot barnet varje dag och får de direkta känslomässiga reaktionerna, jag kan ju se att här finns en omedelbar risk att skolans iver att få ungarna att idrotta, ger motsatt effekt, mitt barn kommer att avsky allt vad idrott heter i framtiden, att gång på gång bli ställd inför ett tvång skapar tillslut en olust som gör allting till oöverstigliga hinder.
Den kommande veckan sprudlar alla lärare och idrottsintresserade föräldrar och barn och föreningsaktiva av lycka, en hel vecka med idrott! Kommunen tillsammans med organisationer och föreningar har ordnat med en hel vecka där barn och ungdomar kan prova på olika idrotter, Pekingspelen (riktigt vitsigt också). Jo, det är väl jättebra! Jag gläds med er. Felet är bara att det ha blivit ett krav, ett tvång, den skola där flest barn deltar och provar på vinner, tävla i vem som kan prova på flest idrotter och vara mest aktiv. Gissa vem som kommer att prova på så lite som möjligt, t.o.m. minst av alla, jo ... mitt barn.
Läraren berättade att mitt barn var den som valt minsta antalet aktiviteter, jag svarade med att "det förstår jag, hon vill ju inte! "Vad läraren lade för värdering i det konstaterandet vet jag inte, men nog kändes det som hon var missnöjd, ungefär, "ynka dig nu inte, hon ska ju inte vara med på så mycket". Men, för mitt barn är det jävligt mycket! Två grejer måndag, inget tisdag, två grejer onsdag, en grej torsdag och en grej fredag, en hel vecka av jobbiga aktiviteter att delta i som inte är på något vis lustfyllda, och som jag inte kan ge någon vettig motivation till, man överlever utan att idrotta, men överlever man utan kunskap ... Idrott kan ge träning i samarbete, ge gruppkänsla osv, men det kan även andra aktiviteter göra, som studier eller politiskt engagemang.
Vissa saker den här veckan kommer barnet tycka är roligt, det vet jag, men hela arrangemanget blir så stort och påverkar så onödigt mycket allt annat under veckan, så här hemma kommer vi att pusta ut när veckan är över, och, gå vidare med en känsla av misslyckande i ryggsäcken, till nästa gång skolan drar igång med sin idrottshysteri.
Men för att återgå, jag känner mig fullständigt anfallen av idrott och sport just nu, till saken hör att det normalt sett inte intresserar mig det minsta, jo att röra på sig och motionera, det är helt ok, alltså viktigt, även om jag inte gör det tillräckligt ofta som sig bör, men just företeelsen idrott. Det intresserar inte mig, snarare kan det irritera mig, men, det intresserar andra, alla andra verkar det som, och därför bör det även intressera mig annars har jag något allvarligt konstruktionsfel i mitt system.
Livet har flutit på skapligt lugnt vad gäller idrottsliga aktiviteter för min del, när jag väl kom ur skolplikten, nån gång i 18-19 årsåldern, blev det hanterbart, dvs. jag har avhållit mig från sådant jag inte haft lust med. Nu, nu har jag ett barn, med samma problem som jag hade. Barnet är som tur är betydligt tuffare än jag var, men intresset för idrottsliga och sprotsliga rörelser är minst lika svagt, om inte svalare. Barnet ynkar och ynkar, och mina försök till tröst som "bara skolan är slut, efter nian typ, då går det över, försök att stå ut" hjälper föga. Jag som sitter mitt emot barnet varje dag och får de direkta känslomässiga reaktionerna, jag kan ju se att här finns en omedelbar risk att skolans iver att få ungarna att idrotta, ger motsatt effekt, mitt barn kommer att avsky allt vad idrott heter i framtiden, att gång på gång bli ställd inför ett tvång skapar tillslut en olust som gör allting till oöverstigliga hinder.
Den kommande veckan sprudlar alla lärare och idrottsintresserade föräldrar och barn och föreningsaktiva av lycka, en hel vecka med idrott! Kommunen tillsammans med organisationer och föreningar har ordnat med en hel vecka där barn och ungdomar kan prova på olika idrotter, Pekingspelen (riktigt vitsigt också). Jo, det är väl jättebra! Jag gläds med er. Felet är bara att det ha blivit ett krav, ett tvång, den skola där flest barn deltar och provar på vinner, tävla i vem som kan prova på flest idrotter och vara mest aktiv. Gissa vem som kommer att prova på så lite som möjligt, t.o.m. minst av alla, jo ... mitt barn.
Läraren berättade att mitt barn var den som valt minsta antalet aktiviteter, jag svarade med att "det förstår jag, hon vill ju inte! "Vad läraren lade för värdering i det konstaterandet vet jag inte, men nog kändes det som hon var missnöjd, ungefär, "ynka dig nu inte, hon ska ju inte vara med på så mycket". Men, för mitt barn är det jävligt mycket! Två grejer måndag, inget tisdag, två grejer onsdag, en grej torsdag och en grej fredag, en hel vecka av jobbiga aktiviteter att delta i som inte är på något vis lustfyllda, och som jag inte kan ge någon vettig motivation till, man överlever utan att idrotta, men överlever man utan kunskap ... Idrott kan ge träning i samarbete, ge gruppkänsla osv, men det kan även andra aktiviteter göra, som studier eller politiskt engagemang.
Vissa saker den här veckan kommer barnet tycka är roligt, det vet jag, men hela arrangemanget blir så stort och påverkar så onödigt mycket allt annat under veckan, så här hemma kommer vi att pusta ut när veckan är över, och, gå vidare med en känsla av misslyckande i ryggsäcken, till nästa gång skolan drar igång med sin idrottshysteri.
torsdag 11 september 2008
jag, konsument #II
Ok, här kommer intressanta länkar för den som är intressant .... intresserad menar jag. :-)
Man kan konstatera att coop är bäst på ekomat, axfood är sämst. Ju högre inkomst man har desto viktigare tycker man det är att välja eko och rättvisemärkt .... va!? Det kan väl ändå inte vara sant, omformulering tack, ju högre inkomst man har desto större möjlighet att välja eko och rättvisemärkt har man! Frågan är bara om man gör det ...
Sen tillkommer ju frågan om hur vi kan kontrollera att det vi köper verkligen är ekologiskt, och producerat enligt etiska normer vi kan godta, det har inte jag nån lösning på.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=826877
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=825991
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=826085
Välkommen att delta i min anti-konsumismkamp!
...genom att bidra minst en gång/vecka med ett förslag till aktion, via klädval, val av förtäring, kommunikations alternativ, energisparande, deltagande i event m.m.
Inga begränsningar förutom fantasin
Var och en ansvarar personligen vid eventuella lagöverträdelser
Var vänlig anmäl er nedan under länken "kommentarer" !!
Man kan konstatera att coop är bäst på ekomat, axfood är sämst. Ju högre inkomst man har desto viktigare tycker man det är att välja eko och rättvisemärkt .... va!? Det kan väl ändå inte vara sant, omformulering tack, ju högre inkomst man har desto större möjlighet att välja eko och rättvisemärkt har man! Frågan är bara om man gör det ...
Sen tillkommer ju frågan om hur vi kan kontrollera att det vi köper verkligen är ekologiskt, och producerat enligt etiska normer vi kan godta, det har inte jag nån lösning på.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=826877
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=825991
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=826085
Välkommen att delta i min anti-konsumismkamp!
...genom att bidra minst en gång/vecka med ett förslag till aktion, via klädval, val av förtäring, kommunikations alternativ, energisparande, deltagande i event m.m.
Inga begränsningar förutom fantasin
Var och en ansvarar personligen vid eventuella lagöverträdelser
Var vänlig anmäl er nedan under länken "kommentarer" !!
medelkonsumenten och jag
Ännu en dag där man blir påmind om sitt outsider-skap, även denna gång gäller det konsumtionen, DN-ekonomi berättar att konsumtionen gått ner bland svenskarna, varorna har helt enkelt blivit dyrare, så dyra att människorna måste välja annat. Jo det står faktiskt så, man slutar inte konsumera utan man väljer annat, det är just där skillnaden ligger mellan mig och medelkonsumenten, medelkonsumenten väljer annat. Förklaring krävs antar jag, jo det förklaras att man börjar gå ifrån modetänkandet när man väljer kläder och det man köper mer av är dom kläder man verkligen behöver istället, "praktiska plagg" kanske, bra för mig, förhoppningsvis kommer vi som alltid och endast köper dom kläder vi behöver att få ett större utbud att välja bland, ganska bra alltså i slutändan.
Folk köper färre skor står det, hm, här går det åt att köpa minst fyra fem par per år, p.g.a. att barnet växer ur dom man köpte förra året, så där har vi inget direkt val, fast så borde det väl vara i alla barnfamiljer, om man inte har syskon man kan ärva och så. Det är ju också en fördel om man har ungar vars fötter passar i skorna, skor nuförtiden skapas efter modet, inte efter hur fötter ser ut.
Alltså medelkonsumenten öppnar sin garderob och väljer att använda förra årets skor i år också, det är anmärkningsvärt enligt DN. Hm, mina skor är sådär tio år gamla och funkar än, får nya sulor då och då bara ... jo sant, jag gick med dom till skomakaren i våras och han blev överlycklig, "ah en person som lagar sin skor istället för att köpa nya!!! Kom jag fixar! ... vaaar har du köpt dom här, såna skor finns inte nu för tiden?" "Jo på Godegårds marken, 1997 tror jag."
Vet ni vad en skomakare är förresten?
DN publicerar en lista över vad som konsumeras mindre av:
Skor (det har vi talat om)
Kläder (har vi också talat om)
Nötkött (???vad är det?) Folk har börjat köpa mer kyckling och fläsk, tänka sej...!
Guld (guld???, fattar inget)
Möbler (men IKEA går tydligen bra har jag hört, jag köpte en brödrost förra året, räknas det som möbel...? Javisst ja, barnet fick en liten bokhylla i våras, den köpte jag på second hand för 80:-, den är jättefin)
Bensin (det är sånt där till bilar ja)
Bilar
Alltså jag känner att även priset på frukt och grönsaker stigit, och sojaprodukter har alltid varit dyrt, samt ekomat och rättvisemärkt, men sånt är inte intressant att ta upp på DN-ekonomi, antagligen för det inte är av allmänintresse. Ve och fasa! Vet ni att priset på choklad ska stiga, åh, hoppas bara man kommer att kunna unna sig nån liten bit då och då ;-).
tillägg:
(Ursäkta mig DN, det är mycket möjligt att ni skrivit om ekomat och rättvisemärkt vid något tillfälle, ni är ändå en skapligt vidsynt blaska :-))
Folk köper färre skor står det, hm, här går det åt att köpa minst fyra fem par per år, p.g.a. att barnet växer ur dom man köpte förra året, så där har vi inget direkt val, fast så borde det väl vara i alla barnfamiljer, om man inte har syskon man kan ärva och så. Det är ju också en fördel om man har ungar vars fötter passar i skorna, skor nuförtiden skapas efter modet, inte efter hur fötter ser ut.
Alltså medelkonsumenten öppnar sin garderob och väljer att använda förra årets skor i år också, det är anmärkningsvärt enligt DN. Hm, mina skor är sådär tio år gamla och funkar än, får nya sulor då och då bara ... jo sant, jag gick med dom till skomakaren i våras och han blev överlycklig, "ah en person som lagar sin skor istället för att köpa nya!!! Kom jag fixar! ... vaaar har du köpt dom här, såna skor finns inte nu för tiden?" "Jo på Godegårds marken, 1997 tror jag."
Vet ni vad en skomakare är förresten?
DN publicerar en lista över vad som konsumeras mindre av:
Skor (det har vi talat om)
Kläder (har vi också talat om)
Nötkött (???vad är det?) Folk har börjat köpa mer kyckling och fläsk, tänka sej...!
Guld (guld???, fattar inget)
Möbler (men IKEA går tydligen bra har jag hört, jag köpte en brödrost förra året, räknas det som möbel...? Javisst ja, barnet fick en liten bokhylla i våras, den köpte jag på second hand för 80:-, den är jättefin)
Bensin (det är sånt där till bilar ja)
Bilar
Alltså jag känner att även priset på frukt och grönsaker stigit, och sojaprodukter har alltid varit dyrt, samt ekomat och rättvisemärkt, men sånt är inte intressant att ta upp på DN-ekonomi, antagligen för det inte är av allmänintresse. Ve och fasa! Vet ni att priset på choklad ska stiga, åh, hoppas bara man kommer att kunna unna sig nån liten bit då och då ;-).
tillägg:
(Ursäkta mig DN, det är mycket möjligt att ni skrivit om ekomat och rättvisemärkt vid något tillfälle, ni är ändå en skapligt vidsynt blaska :-))
onsdag 10 september 2008
LHC
LB-blogg är tyvärr inte lika snabb som partikelacceleratorn i Cern, men det hoppas jag att ingen förväntat sig. Alltså, man kan ibland hamna i nå´t sorts tanke-vakuum, eller kanske ska jag säga kreativ uppgivenhet, nja, det där lät deprimerande märker jag. Det finns helt enkelt alldeles för mycket som oroar ibland, för många besvärliga händelser i världen, för många knöliga individer i ens närhet, för mycket som måste redas ut, man blir matad med så mycket skit att apatin slår till istället för kreativiteten, så funkar i alla fall jag. Min trött-blogg vilar för tillfället, annars borde dessa rader nog ha postats där istället, sorry.
Men nu var det dom där Big Bang-partiklarna jag tänkt skriva om, verkar dessvärre som det tar tid att komma till skott!...ha! Jo, så snabbt går det faktiskt i LHC (och jag snackar inte om nåt hockey-lag nu) dvs. Large Hardon Collider, den 27 kilometer långa runda tunneln dom byggt i Frankrike, på gränsen till Schweiz, det är nästan tre mil va?!, som protoner skall färdas igenom och krocka! (Om ni glömt vad protoner är så orkar jag faktiskt inte förklara just nu, lider av tanke-vakuum som ni vet, slå upp på google eller nåt...!?)
Med 11 000 varv i sekunden skall partiklarna fara runt, sen är det meningen att dom skall krocka med varandra och forskarna ska kunna studera vad som händer efter krocken, mäta energin som frigörs och tror sig på så vis kunna komma fram till hur jorden bildades, eller ja, universum, Bigbangkraschbombang, då? :-) Dom kallas hadroner, partiklarna som krockar, jag kan inte förklara riktigt så kom gärna in med kommentarer om ni vill, så vi kan få lite klarhet. 600 miljoner krockar i sekunden, wow! Inte underligt att forskarna är som saliga, äntligen skall dom få reda på varför vi finns, varför vi väger nåt, varför en del av oss har mörk energi och en del av oss ljus ... nå, kanske inte. Själv undrar jag nog mest över det där sista ... men det verkar som intresset för att ta reda på det är betydligt svalare och går i betydligt lägre hastighet
Hela härligheten har kostat 57 miljarder SKr, den invigs nu, idag, på förmiddagen. Känner ni nåt?
Men nu var det dom där Big Bang-partiklarna jag tänkt skriva om, verkar dessvärre som det tar tid att komma till skott!...ha! Jo, så snabbt går det faktiskt i LHC (och jag snackar inte om nåt hockey-lag nu) dvs. Large Hardon Collider, den 27 kilometer långa runda tunneln dom byggt i Frankrike, på gränsen till Schweiz, det är nästan tre mil va?!, som protoner skall färdas igenom och krocka! (Om ni glömt vad protoner är så orkar jag faktiskt inte förklara just nu, lider av tanke-vakuum som ni vet, slå upp på google eller nåt...!?)
Med 11 000 varv i sekunden skall partiklarna fara runt, sen är det meningen att dom skall krocka med varandra och forskarna ska kunna studera vad som händer efter krocken, mäta energin som frigörs och tror sig på så vis kunna komma fram till hur jorden bildades, eller ja, universum, Bigbangkraschbombang, då? :-) Dom kallas hadroner, partiklarna som krockar, jag kan inte förklara riktigt så kom gärna in med kommentarer om ni vill, så vi kan få lite klarhet. 600 miljoner krockar i sekunden, wow! Inte underligt att forskarna är som saliga, äntligen skall dom få reda på varför vi finns, varför vi väger nåt, varför en del av oss har mörk energi och en del av oss ljus ... nå, kanske inte. Själv undrar jag nog mest över det där sista ... men det verkar som intresset för att ta reda på det är betydligt svalare och går i betydligt lägre hastighet
Hela härligheten har kostat 57 miljarder SKr, den invigs nu, idag, på förmiddagen. Känner ni nåt?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
